Detta är andra monologen i Brigadens monologsöndag på Bryggan på Kulturhuset Stadsteatern. Vi har precis kommit igång, känns det som. När jag kommer in i spelrummet står min ryggsäck och väntar på mej, längst fram, i mitten.
Det här en monolog om en kvinna som vägrar ge upp. En hjältinna eller en stor jäkla idiot? Ja, inte är hon någon Hellen Keller. Hon är kär. Besatt. Men inte på det där intressanta Edith Piaf Vox Humana-sättet. Mer Helena i En Midsommarnattsdröm: ”I’m your little dog, Demetrius. The more you beat me, the more I’ll love you. Treat me like you would treat a dog—kick me, hit me, neglect me, try to lose me. Just let me follow behind you, even though I’m not good enough for you. Could I ask for a worse place in your heart than to be treated as you would treat a dog? And yet I would consider it an honor to be your dog.”
Det började tydligen redan på scenskolan, och har varit av och till sen dess. Vi får berättelsen i korta, fragmentariska minnesbilder. Den kvällen när det där hände. Och kvällen när han sa så. Och morgonen när hon gjorde sådär för att han gjort såhär. Mellan bilderna tar hon en liten sväng på scenen, och hämtar nya krafter.
Jag tänker på alkholister. Och hetsätare. Och gymnasiet, när jag och min kompis Fröken Forsman satt i mitt studentrum ovanför Centrum Biografen vid Larmgatan, drack te och pratade om killar hon kanske gillade. Vad menade han när han sa så? Varför gjorde han sådär? Vad tänkte han? Vad tyckte han? Ska vi gå en runda och se om vi träffar på honom?
För mej är det en besatthet som inte har med objektet att göra. Man tillskriver en person övermänskliga gåvor, och vägrar se objektet.
Vi har nog alla varit där. Men de flesta av oss har nog gått vidare.
Men det är intressant. På ett patetiskt, irriterande sätt.
Det som höjer det över det självunnsamma är en slags sjukdomsinsikt. Kvinnan både försvaras och lämnas ut. Hon får vara jobbig, planlös, maniskt. Mannen blir inte ett monster. Faktum är att han blir inget alls. Han är förvånansvärt blek och karaktärslös. Han är liksom inte viktig i historien.
Dom är intressanta, dom där människorna som vägrar ge upp. Och kanske är det för dom den här föreställningen är skriven. Kanske behöver dom se det utifrån, för att känna det inuti. Jag känner flera stycken. Jag känner dom som vunnit, och jag känner dom som har förlorat. Jag känner dom som har hotat med självmord för att få det dom vill ha, och jag känner dom som inte kan glömma, som ältar, vänder, vrider. Killen som inte kan glömma killen som redan har glömt. Kvinnan som vann tillsvidare. Kvinnan som fortfarande väntar, ångrar, går vidare i samma cirklar. Tiden får visa om dom hade en huvudroll, eller om dom liksom bara gjorde gästspel i en pjäs om någon annan.
Vanlig festivalbiljett, 75:-. Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 4430 + 75 = 4505:-
Om du gillar det här kanske du gillar:
TRETTONDAGSKONSERT 2014 PÅ KONSERTHUSET
Jag har aldrig varit svag för Romeo och Julia. Jag tror jag för cynisk. Det är inte det att jag inte gillar olyckliga kärlekshistorier, jag föredrar att dom är mer självuppoffrande, mer olyckliga, mer romantiska. Jag bara vet att om dom inte hade dött, så hade Romeo efter ett tag återigen börjat spana på Rosaline, och Julia hade så småningom börjat fundera på om den där förmögne Paris inte var ett bättre kap. Eller så har hon en sak för bad boys, och börjar snart kasta lystna blickar efter Mercutio, som i den här versionen förstås överlevde, med många intressanta ärr, livserfarenhet och kanske en släng av alkoholism. I min version blir Julia en medberoende, en möjliggörare, en langare.
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/01/trettondagskonsert-forestallning-3-2014.html
A CHRISTMAS CAROL
"En av anledningarna till att jag älskar teater är att det går att variera och tolka in i det oändliga. Man kan inte säga ”Nej tack, jag har redan sett Hamlet”, på samma sätt som man kan säga ”Nej tack, jag har redan sett The Hobbit”. Man kan se en uppsättning av en pjäs som man verkligen avskyr, och sen kan man se exakt samma pjäs, men av en annan regissör, eller med andra skådisar, och man fullständigt älskar den. Man kan till och med se samma uppsättning vid olika tillfällen och få två helt skilda upplevelser. Teater är en konst för stunden. Det är upplevelsen av ett ögonblick. "
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2013/12/a-christmas-carol.html
TURANDOT
"Det här är en idiotisk historia fylld av vidriga människor och underbar musik. Librettisterna Giuseppe Adami och Renato Simoni är svaret på frågan Hur många idioter behövs det för att skriva ett riktigt dåligt libretto?"
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2013/11/turandot_27.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar