UKK, UPPSALA KONSERT & KONGRESS SATSAR PÅ MUSIKALHÖRNAN

Ny satsning på UKK – Musikalhörnan! Premiärgäst: Tommy Körberg

Musikalhörnan – Tema: Svenska musikaler 17 januari 2020, 19.00
Special guest: Tommy Körberg 

Musikalhörnan – Tema: Broadway 21 februari 2020, 19.00
Special guest: Petra Nielsen

Biljettsläpp fredag 8/11 2019

Hans Marklund är bl. a regissör, koreograf och textförfattare. Han står bakom en mängd krogshower åt artister som After Dark, Magnus Uggla, Lena Philipsson, Jerry Williams, Lill-Babs och Jill Johnson. Hans Marklund är även mannen bakom tretton säsonger av succéföreställningen R.E.A. (Roligt.Elakt.Aktuellt) på Hamburger Börs. Han har en ojämförlig erfarenhet av att arbeta med musikal. show och revy. I TV gör Hans ofta de stora evenemangen och galorna, som Allsång på Skansen och Melodifestivalen.

– Jag älskar musikaler och undervisar i Musikalhistoria så jag kan verkligen berätta för publiken så man får med sig historierna runt sångerna och handlingen och personliga erfarenheter, säger Hans. Jag tror många kommer att tappa hakan över hur mycket talang det finns hos dagens svenska musikalartister. Det blir gåshud, skratt och applåder och känslan av att man var där när just det där fantastiska hände.

– En mer passande och kunnig konnässör i ämnet musikal än Hans ”MrShowbizman” Marklund går inte att finna, säger Daniel Sallmander, producent på UKK. I kombination med namnkunniga gäster, ett erfaret husband och ett pärlband av nyfunna talanger som sjunger örhängen från kvällens tema ger vi en skräddarsydd helkväll för alla sinnen.

Program:

18.30 Restaurangen öppnar.

19.00 Hans Marklund inleder och berättar om kvällens tema med roliga videoklipp omgivna av intressanta historier ur svensk musikalhistoria, tätt sammanflätad med Hans egen karriär. Kvällens gäst Tommy Körberg välkomnas upp på scenen och i ett uppsluppet samtal med Hans Marklund delar han med sig av sin långa historia på våra musikalscener. Kanske bjuder också Tommy på en sång eller två?

Paus – möjlighet till påfyllning av mat och dryck

Husbandet under kapellmästare Johan Mörk tar över rodret och ger oss en bukett av handplockade musikalartister som framför varsin låt på kvällens tema.

Cirka 21.00 avslutar vi kvällen.

På premiärkvällen 17 januari är kvällens tema svenska musikaler och gästen Tommy Körberg. Musikalhörnans husband består av kapellmästare Johan Mörk samt Tobias Johansson och Jonatan Lindh.

Hans Marklunds tre tips för att värma upp inför premiären av Musikalhörnan

1. Lyssna på ”Du måste finnas” ur ”Kristina från Duvemåla” – Ett stort dramatiskt ögonblick med en fantastisk sång och text från Björn & Benny, med en makalös Helen Sjöholm. Det inte många vet är att Helen fick låten bara några dagar innan premiären, då regissören Lars Rudolfsson tyckte att det saknades något i slutet. Och det blev en omedelbar klassiker.
2. Titta på – Gå in på YouTube och titta på ”From This Moment On” ur musikalen ”Kiss Me Kate” från 1953 Ett av de bästa sång-och dans-nummer jag vet. Hermes Pan har gjort koreografin och Ann Miller, Bob Fosse, Bobby Van och Tommy Rall dansar så det gnistrar om det.
3. Lyssna på ”Blue Skies” med Sam Harris. En låt som lanserades av Al Jolson i den första ljudfilmen ”The Jazz Singer” – men då väldigt tunt och raspigt och med en affekterad sångstil. Sam Harris lyfter låten till nya höjder i ett suveränt arrangemang av Peter Matz och låten bara växer och växer och Sam sjunger skjortan av sig. Gåshud.

Musikalhörnan fortsätter under flera tillfällen i vår. 

@uppsalakonsertkongress #uppsalakonsertochkongress #uppsalakonsertkongress #uppsala #musikal @kapellmastarn #tommykörberg #petranielsen #broadway #musical 

COME TOGETHER, Musik: Paul McCartney & John Lennon, KonceptochIscensättning: Nikolaj Cederholm, Musikarr: Jens Hellemann &PeterHellemann, Kostym Anja Vang Kragh, Koreografi AnjaGaardbo,Flyginstruktion Brendan Shelper, Scenografi, Kim Witzel,Ljusdesign:Jonas Bøgh, Musiker: Søren Bigum, Boi Holm, ChristianHougaard, BjörnJönsson, Bastian Sjelberg, Kapelmästare Peter Hellemann,Sångare: LotteAndersen, Pernilla Andersson, Martin Gresi, Louise Hart,JimmyJørgensen, Mads Jørgensen, Mark Linn, föreställning 62, 2014.

Det är nästan så att min hjärna får en härdsmälta. Jag vill minnas varje sekund och jag anstränger mej så mycket på att komma ihåg att jag nästan glömmer bort att titta. Att se. Att njuta. 

Vi är på en roadtripp, jag och Skäggige Skalman. En liten tur till Uppsala. Över dagen. Kanske inte så mycket till roadtripp. Vi ser bara Stockholm från en bilkö, E4:an till Uppsala, och insidan av Pizzeria Durango, där jag gladeligen noterade att personalen med invandrarbakgrund stolt bar tröjor med svenska flaggan på. Sånt värmer. 

Men vi är inte här för att leka Thelma & Louise. (Jag är Louise, om nån undrar). Vi är här för att se Momolands uppsättning av Come Together i samproduktion med Uppsala Stadsteater i Fyrishov. 

För att vara en advokör av merupplevelsen genom förstudier innan ett teaterbesök så har jag gjort ett väldigt dåligt jobb. Vem som helst hade ju lyssnat på Beatles, eller hur? Pas Moi. Inte en ton. 

Saken är den att jag har aldrig riktigt fastnat för Beatles. Eller Stones. Eller Nirvana. Eller Red Hot Chili Peppers. Jag gillar inte grupper, verkar det som. 

Gissa om jag ångrar mej?

Det här är en Teaterkonsert. Det är en slags teatral konsert. Jag älskar uppenbarligen en teaterkonsert. Man iscensätter musik på ett nytt intressant sätt. Man hänger till exempel upp en flygel högt över scenen. Komplett med pianist och vokalist, fritt hängande. Man omtolkar och hittar alternativa meningar med texter. Man dekonstuerar musiken och spottar ur sej något nytt.

Jag älskar en bra cover. Jag kan inte riktigt se nödvändigheten av en nyinspelning av en låt där man inte tillfört något nytt. Som Robbie Williams Swing When you are Winning. Det är bara hans röst som är annorlunda och knappt det. Däremot älskar jag Annie Lennox Medusa, eller K.D. Langs Drag. Eller So Close med Daniel Boys. Och nu älskar jag musiken från Come Together. Det är Beatles som du aldrig har hört dom. 

Mask och kostym är fenomental. Ni läste rätt. Dom fuckar med min mind, så bra är dom. Napoleon. En romersk soldat som gitarrist. En dervisch. En flapper. Klassiska siluetter och arketyper. 1700-tal. 1800-tal. Alla -tal, verkar det nästan som. Vackert är det i alla fall. Påkostat och förtrollande. En liten värld i sej, som ett kollektivt drömlandskap. 

I första akten går dom i dammigt beige, i andra akten exploderar dom i färger, fransar, plymer. En man kommer in och sjunger All My Loving. Han har en fiskmås på huvudet och vitt fågelbajs över hela sin kostym. Någon annan sjunger Across the Universe, hägnade upp och ner, åkande över scenen. Pernilla Andersson sjunger Elenor Rigby med en segway under klänningen. Det är inte cirkus. Det är performance. Man hänger i taket, man flyger och far, och vi i publiken, som aldrig sett något liknande, vet inte till oss. Vi klappar och skriker och visslar. I pausen rusar jag ut för att köpa en skiva, bara för att få veta att just idag finns ingen som säljer skivor. Mitt liv har plötsligt fått en ny mening: jag måste ha den där skivan. 

Hemingway sa, om Marlene Dietrich: ”Om hon hade inget annat än sin röst kunde hon krossa ditt hjärta. Men hon har den där vackra kroppen och det tidlöst sköna ansiktet. Det gör inget hur hon krossar ditt hjärta, bara hon är där att laga det.”

Jag parafraserar: ” Om dom inte hade något annat än det visuella kunde dom trollbinda mej. Men dom har sina fantastiska röster och den underbara musiken. Det kvittar hur dom gör det, huvudsaker är att dom gör det. 

Hemingway sa det bättre. Men han har ett Nobelpris. Tova Jansson har inget. Jag kanske håller mej till henne i fortsättningen. Vad sägs om:

”Vem ska trösta alla som missade den här föreställningen?”

För detta måste ses. Och höras. Det här är så nära döden du kan komma utan syrgas.

Jag är mer än redo för ännu en Teaterkonsert. Var? Vem? Hur?

Fribiljett, tack Lena. Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 4355:- 

Innan föreställningen. 

På väg in efter pausen.

Om du gillade det här kanske du gillar:

EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET:

"För vissa handlar det om män. Och mäns känslor. Och mäns relationer. Men det handlar inte om det, för vissa. För vissa av oss handlar det om kärlek. Och förbjudna, omöjliga känslor. Det beror på vilka glasögon man har på sej. Vilket filter man ha enablat.
Jag är säker på att pappan bakom mej ser en helt annan föreställning än jag gör. Och hans son ser inte samma som vi. Mamman sitter kanske och tänker att det är så typisk män. "

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/04/en-varldsomsegling-under-havet-av-jules.html

SHORT STORIES:

"Och världens vackraste kvinna gör entré. Hon får Audrey Hepburn att se ut som en fulare syster. Allvarligt. Som en kortare, knubbigare, klumpigare kusin. Hennes armar pågår för evigt. Hennes ben verkar aldrig ta slut. Hon är spröd och spänstig, stark och skör.

Hon är klädd i svarta, snäva byxor, vit transparent blus och en slags vit sportbehå. Svarta strumpor. Inga skor.

Hon ser oss rakt i ögonen. Ser mej rakt i ögonen. Jag stirrar tillbaka. Hon skrämmer mej, lite.

Jag fattar plötsligt den där grejen med modevisningar. Man kan bara sitta still och titta på något vackert. "

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/03/short-stories-ide-koreografi-lljus.html

FLASHDANCE:

"Jag älskar när en skådespelare inte gör något ”I största allmänhet”. Det är ganska vanligt, speciellt i musikal, där uppgifterna är så krävande - sång, dans, agerande - att man börjar förevisa en aktion istället för att agera. Man spelar lite full istället för att verkligen försöka nyktra till, eller gå rakt eller tala tydligt eller inte se dubbelt. Man ska vara kär, så man sjunger en kärlekssång istället för att undersöka vad det är som attraherar. Man tar till gester som är lika beprövade och oinspirerade som den klassiska balettens stångövningar."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/01/flashdance-av-tom-hadley-tobert-clay.html