Medverkande: Petra Mede, Konstnärligt team Regissör & scenograf: Anders Lenhoff, Manusförfattare: Per Wickström, Manusförfattare: Samuel Åhman, Koreograf: Anna Vnuk, Musik: Jan Lundkvist, Produktionsteam, Scenchef: Simon Bellini, Ljusteknik: Kim Pons, Grafik: Pxlsld, Ljudteknik: Hans Anderson, Make up och kostym: Shada Gharib, Management: Clara Pawlo, MCM Management AB, Management: Maria Olanders, MCM Managemnet AB, Fotograf: Mattias Edwall, Föreställningsbilder: Håkan Larsson, Formgivare: Pär Wickholm,Wickholm Formavdelning, Produktionsledare: Myrna Samuelsson, Groundfloor production, Projektledare: Erik Gullberg, Groundfloor production/ Sofie Tallberg, Villman Produktion, PR: Rickard Werecki, Werecki Promotion, Ekonomi: Eva Gambel, Villman produktion, Foajé och biljettchef: Rickard Åberg, Maximteatern, Marknadsföring: Viktoria Ersmark, Villman produktion, Teaterchef & producent: Agneta Villman, Villman Produktion
I'm a-a diva (hey), I'm a, I'm a-a diva (hey)
I'm a, I'm a-a diva (hey), I'm a, I'm a-a diva
I'm a, I'm a-a diva (hey), I'm a, I'm a a diva
I'm a, I'm a a diva (hey), I'm a, I'm a a di...
Na-na-na, diva is a female version of a hustla, of a hustla, of a, of a hustla...
Na-na-na, diva is a female version of a hustla, of a hustla, of a, of a hustla...
Stop the track, lemme state facts:
I told you, gimme a minute and I'll be right back
Fifty million round the world and they say that I couldn't get it;
I done got so sick and filthy with Benjis, I can't spend it
How you gon' be talking shit? You act like I just got up in it;
Been the number one diva in this game for a minute!
I know you read the paper - the one that they call a queen,
Every radio round the world know me cause that's where I be (first!)
Diva,
av Beyoncé Knowles
Shondrae Crawford
Sean Garrett
De senaste åren har jag inte tittat på melodifestivalen, speciellt inte den svenska tävligen. Det är nog över tio år sen jag satt ner i en soffa, oståbågar i näven, gin och tonic i glaset, och verkligen kollade in programmet. Jag tänker inte raljera om varför, men det hela känns lite väl som ett forumla, som något som kopierar något som en gång var unikt. Som en remake på en remake.
Det är därför jag har en lite oklar bild av vem och vad Petra Mede är. Jag menar, jag har ingen historia med henne, vet inte när och var hon slog igenom, och blev Petra Mede med svenska folket. Var det melodifestivalen?
Det intressanta, för mej, när jag ser den här föreställningen, förutom showen i sej, är att jag förstår att hon leker med någon slags bild av sej själv, men eftersom jag inte har koll på den bilden, så har jag lite svårt att hänga med i driften. Kanske har hon anklagats för att vara divig? Kanske har hon fått kritik för sina klädval? Jag vet inte, och det spelar egentligen ingen roll: det är som gå på en föreställning utomlands och se någon man inte känner till, men som man förstår på den övriga publikens gensvar, är omtyckt och respekterad.
En enkel googling, nu, såhär efteråt, och jag har min bild: Dansare som skadade ryggen, blev långtidssjukskriven, började med stand up, och började leda olika galor, medverka i humorprogram och gästa morgonsoffor.
Genrepet som jag och min vän Majorka Estate går på, är igångsparken på några föreställningar på Maximteatern, innan en liten vårturne´. Samma show har varit ute förut, men nu har hon jobbat om materialet, och testar det på oss. Vissa saker bombar, andra funkar fint. Det är ingen föreställningen fylld av asgarv, utan den är bitsk, fnissframkallande och underhållande.
Det är kul att se den här typen av bastant stand up: ett längre pass som förefaller ge oss en insikt i någons liv, någons inställning till sin omgivning. Hon avhandlar tiggare, sommarpratare och politik med en oförutsägbar humor, och skämten jag hör är nya, i alla fall för mej.
Allra bäst är hennes teknik när hon levererar poängen i en slags bisats, så att man som publik nästan missar skämtet. Jag är lite nyfiken på hur det funkar om hon uppträder för en grupp människor som fått sej några glas. Men hon kanske bara anpassar materialet och talar långsammare.
Scenografin är enkel, men är mer ambitiös än jag hade förväntat mej. Till höger: ett litet, runt guldmålat sidbord bredvid en röd, stoppad sammetsfåtölj av den där typen som kallas badkars-fåtölj, för att det är lite som att sitta i ett badkar, eftersom rygg och armstöd är lika höga.
Till vänster: en röd sammetsskärm på hjul, bakom vilken divan byter om. Två gånger. Vilket är minst en gång för mycket, kan jag tycka. Kanske vill man ha något nytt, visuellt, men - och nota bene att detta var ett publikrep - bytena tog så lång tid att resultaten hade behövt vara mer effektfulla för att rättfärdigas.
Men kanske är det så att scenografi och kostymbyte är där för att poängtera att detta inte bara är en standup?
Kvinnor är roligare än män, tycker jag, men jag har sett några kvinnliga standuppare/komiker som använder sej av sin könstillhörighet som ett slags angreppssätt och image, och som hela tiden ställer sej själv i förhållande till Det Manliga Könet, som om någon sagt till henne: din infallsvinkel är att du är kvinna, jobba på det, det är ditt genus som utmärker dej.
Som om dom var den enda kvinnan som nånsin ställt sej på en scen.
Jag menar inte att man inte ska medge att man är kvinna, eller undvika ”kvinnliga” ämnen, men när man påpekar att man är en kvinna - ”som kvinna tänker jag, eller tycker jag, eller känner jag” - så blir upplevelsen liksom allmän, som om vilket kvinna som helst skulle kunna ställa sej upp och säga det som blir sagt.
Petra Mede blir aldrig allmän, en av många, en i mängden.
Jag tror att det kreativa teamet tyckte att ”Den Ofrilliga Divan” var en kul titel, men jag tycker inte jag märker så mycket av det, och det är absolut inget jag saknar. Jag hade varit rädd för en slags överdramatisk, överspelad stereotypdiva, men jag tycker att jag får Petra Mede, som jag tror att hon är. Vass, kul och lite egen.
Tacksamt,
Joakim Clifton Bergman
Du vet väl -
- att jag har en facebook-grupp som du gärna får gå med i, https://www.facebook.com/minstengangiveckan,
- att jag på Instagram heter https://www.instagram.com/joakim_clifton_bergman
- på Twitter heter https://twitter.com/EnIVeckan.
- och på Snapchat heter jag CliftonBergman
- och att du kan nå mej på joakimbergmam@gmail.com
Dessutom vill jag tack Mrs. Parker of the Algonquin för korrekturläsning och feedback.
Om du gillade det här kanske du gillar:
Jag har sett BOOK OF MORMON på Chinateatern:
Trots det relativt lilla scenutrymmet lyckas man alltid - med stor hjälp av LED-skärmar - trolla fram en scenografi som håller Broadwaystandard. Jag vet inte hur dom gör det: ena stunden känns scenen översållad av hyddor, skjul och baracker, för att i nästa stund vara helt rensad, utan att jag tycker mej ha sett en enda människa vare sej bära eller putta på något. Det är lite Brynolf & Ljungvarning, ärligt talat.
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/02/book-of-mormon-publikrep-chinateatern.html
GLADA ÄNKAN på Kungliga Operan:
"När det är som bäst påminner det om Broadway, om Hasse och Tage, om Galenskaparna och After Shave, om Bröderna Mozart och farsen Rampfeber, och när det är som sämst måste jag ha blinkat, för jag hittar ingenting att hacka på."
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/02/glada-ankan-genrep-operan-forestallning.html
NATTVANDRINGAR I DEN UNDRE VÄRLDEN, på Kilen:
"För den verkligt stora behållningen är huvudrollsinnehaverskan. Hon golvar mej, och man blir lite förälskad i hennes rollfigur. Det finns inga stora, dramatiska uttryck, à la grekiska dramer, med hjärta, smärta, hat och hämnd, utan det är i det totalt normala, smått komiska lilla livet som figuren får liv."
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/02/nattvandringar-i-den-undre-varlden.html
