TJEJGREJER - EN TRYOUT, av och med Josefin Johansson, Ljusdesign: Robert Forsman, Ljudteknik: Lars Appelqvist, Teatertekniker: Mats Kullander & Jonatan Winbo, Webbansvarig: Elisabet Attermark, verkställande producent: Fredrika Rembe, Scenchef: Johan Attermark, Konstnärlig ledare fri scen: Olof Hanson, Kulturhuset Stockholm/Brigaden, föreställning 66, 2014.

”Du ser helt förvånad ut,” säger hon, och visar hur man ser ut när man ser helt förvånad ut. Alla skrattar. Jag ler. Jag är förvånad. Jag visste bara inte att det syntes så väl. 

På scenen, med mic i handen, står Josefin Johanson, en rödhårig tjej med kort Betty Page-lugg, blå glittertopp, kort kjol och svarta skor med hög kilklack. Jag har ingen aning om vem hon är, men publiken verkar tycka att hon är det roligaste sen Gröna Lund. Jag vet inte om dom är hennes vänner eller om dom har hittat henne i Media, en blandning av båda, kanske, men Demografiskt skulle jag nog säga att många av dom aldrig satt sin fot på Kulturhuset, och troligen inte kommer att springa benen av sej för att komma hit i första taget. Det här är ett gäng som hänger på Söder.

Det ska handla om Tjejgrejer, berättar programmet. Och det gör det. Typ. Tjejrelaterade skämt av sit-com karaktär, som nedladdade från nätet. Inte direkt något nytt. Varianter på sånt man har hört. Om man är lite äldre, vill säga. Är man yngre tycker man nog att det är fräscht. En tonåring skulle garva läppen ur led. 

Men vad som är nytt för mej är ordet Vestibulit, och att Josefin Johanson sjunger. Små komiska låtar, med egen text. 

Anledningen till att jag ser förvånad är också anledningen till att jag inte är någon bra standup-publik. Eller: det finns flera anledningar. Här är två:

1: Jag har ingen teve. Så alla referenser till populära program och pinsamma personligheter är helt bortkastade på mej. Jag vet att Let’s Dance är ett teveprogram, men jag vet inte om det är svenskt, amerikanskt eller brittiskt. Jag vet att Plura är nån som spelar musik, men nu verkar det som om han åker runt och lagar mat? Eller är han med i den där serien där dom bor på ett slott och sjunger varandras låtar? Eller är det två olika serier?

2: En gång var jag och Achromotrichia i Göteborg och hälsade på Protanomaly, som bodde där, tillfälligt, tillsammans med en kollega och kompis som har samma förnamn som en svamp. Vi kan kalla honom Herr Kantarell. Det är Herr Kantarells födelsedag, och han har fått en bok med Göteborgsvitsar av Protanomaly. Och där vinet går in får man lust att leka. Vi hittar på en lek. Man tar en vits, läser upp den, men när man kommer till poängen är man tyst. Nu är det dom andras tur. Man går runt bordet och var och en måste säga vad hen tror är punchlinen.

HERR KANTARELL: En Stockholmare träffade Kal och sa: När vi i Stockholm talar om er göteborgare så kallar vi er för Kålle. Vad kallar ni oss för när ni talar om oss?

ACHROMOTRICHIA: Ers Höghet?

PROTANOMALY: 08:or? Nej, jag vet inte…

JAG: Anti-Kålle?

HERR KANTARELL: Kal: Vi talar aldrig om er.

Så, så fort jag hör set-upen till en vits eller ett skämt så kopplas en liten del av hjärnan på och jag försöker jag hinna först till poängen. 

Okej, en tredje anledning:

3: Jag tycker om politisk Stand Up. Edgig Stand Up. Stand Up som får mej att tänka till, som chockar mej, ruckar mej, som inte känns som om den är ämnad att huvudsakligen få folk att skratta. Farliga skämt, provocerande skämt, ställningstagande skämt. Jag hade uppskattat skämt om Rumänska tiggare, och våldtäktsproblematiken. Inte för att det är roligt, utan just för att det inte är roligt. Jag vet inte var jag står, vad jag tycker, och jag behöver ny input. 

De flesta Stand up sets är sit-com-wanna-bee-one-liners på jakt efter en bra dramaturg. 

Men Josefin Johanson är varken bättre eller sämre än dom få stand-upare jag har sett. Hon är helt okej. Och jag tror att det är det hon siktar på att vara. 

Vanlig festivalbiljett, 75:-. Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 4580 + 75 = 4655:- 

Tyckte du om det här kanske du gillar:

RICHARD III

"Det är som ett barn som hatar sina leksaker. Eller, älskar att hata sin leksaker. Damien, eller Caligula som barn. Tennsoldaterna och dockorna och nallebjörnar hoppas att dom ska överleva dagens lekar, men dom vågar knappast hoppas. Dom sitter och ser hur de andra leksakerna behandlas, och när deras namn ropas upp reser dom sej, förvirrade, från sina stolar, osäkra på vad som förväntas av dom. Dom iakttar och reagerar, oförmögna att ingripa. De goda dör först."

Låter det intressant? Här är resten: 


http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/02/richard-iii-av-william-shakespeare.html


SVARTA DJURET SORG

"Ordtsunamin forsar ut mot oss, når mej till knäna, till magen, till halsen, jag sveps med, tumlar runt, omtumlad, tappar andan, tappar känslan för upp och ner, för tiden. Är det över? Det är inte över? När tar det slut? Tar det slut?
Skådisarna förtrollar mej, och jag är bara tillräckligt vid medvetande för att inse att det dom gör, det är ett storverk."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/02/svarta-djuret-sorg-av-anja-hilling.html


I SHALL NOT BE ENTIRELLY FORGOTTEN

"Du är inte van att vara här uppe. Du brukar sitta nere på parkett. Allt ser lite annorlunda ut såhär från ovan. Det är långt ner till scenen. 
Rösten i ditt öra viskar: 
”Om en stund kommer du att ligga där…”
Personen nere på scenen är borta. Scenen är helt tom.
”Res dej.”
Du reser dej."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/03/i-shall-not-be-entirely-forgotten-manus.html