NIJINSKIJ, AV Lars Forssell, MED Therese Stenshäll, TILL IMPROVISERAT PIANO AV Martin Edin, SCENOGRAFI, KOSTYM & REGI Annika Silkeberg, LJUSDESIGN Ulf Petersson, MASK Helena Sjöstedt, SCENKONSTRUKTÖR Qrt Arsæus, TEKNIK Fredrik Arsæus Nauckhoff, FOTO Mikael Silkeberg, PRODUKTIONSLEDARE & INSPICIENT Hillevi Zetterman, FÖRLAG Drakens Förlag, I SAMARBETE MED Forum Kultur, MED STÖD AV Kulturförvaltningen Stockholms Läns Landsting, föreställning 67, 2014.

Det här var en föreställning jag såg fram emot. Lars Forssell skriver om Nijinskij. Jag tänker på en Lars Forssell-afton jag såg på Stockholms Stadsbibliotek. Jag tänker på två olästa böcker om Nijinskij som ligger i min röra av alla olästa böcker. Jag tänker på Claude Debussys L'apres midi d'un faune som jag nyligen hörde någonstans. Var? Jag letar i minnet. Jag minns inte. Jag tänker på Dansmuséets utställning av kostymer från Ryska Baletten. Diagilev. Erektion. Våroffer.

Detta är den sista monologen i Brigadens Monologsöndag. Den femte. Klockan är tjugo noll noll. Det känns faktiskt inte att man har suttit i fyra timmar. Man borde vara hungrig, i alla fall. 

Min kompis Mr. Gröndal har, trots en värre släng av efterparty-känningar, kommit tillbaka för den sista monologen. Han har sett två, och var på väg hem, men ångrade sej. Vi går in. 

Vi möts av pianomusik. Ett gammalt, fint piano har rullats in och står långt in vid vänstra väggen. En man i kostym sitter och spelar. Fyra obehandlade plankor hänger ner från taket och bildar liksom pelare. En liten barnflygel och en liten pall. Ett levande ljus fastsatt på den bortersta plankan. Tapettejp har dragits mellan plankorna, och på dom, som tvätt på en lina, hänger vita A4-sidor. 

Vi hör en röst, bak i salongen, uppe till höger, vid teknikbåset. Ett rop från en kvinna, i frack, tåspetsskor och en slips runt huvudet, som ett pannband. Hon kommer ner på scenen. Hon är Nijinskij. Hon är galen.

Det är svårt, det här med galenskap. Det är tacksamt och det är fruktlöst. Det imponerar lätt, men det tråkar också ut. Man kan imponeras av prestationen, av en skådis som spelar galen på ett övertygande och inspirerat sätt, men fem minuter känns som femtio ganska fort om man inte hittar någon nyckel in. Det måste vara ett organiserat kaos.

För det känns plötsligt som om jag har fått en hjärnskada. Jag förstår inte. Jag hör vad hon säger, eller, jag hör att hon säger, men orden blir inte annat än ord, än ljud, än läten. Jag får inga bilder, jag hittar ingen logik. Jag är som en hund. Jag lyssnar på tonfall. 

Det svåra med såna här abstrakta, undermedvetna monologer är att aktör och publik måste andas tillsammans. Man måste ta varje steg unisont. Allting måste landa. Och om det inte gör det blir det bara ”ord, ord ord”, som Norma Desmond sa. Om inte orden säger nåt, varför säga orden?

Kan det vara så att jag har fått en överdos? För mycket monolog? Jag vet inte. Det blir liksom bara scenerier för mej. Scenerier och tonfall. Jag vet inte vad något har med något att göra. Vad Forssell ville säga om Nijinskij, och vad regissören vill säga om vad Forssell ville säga om Nijinskij. 

Efteråt, när jag och Mr. Gröndal vandrar genom Gamla Stan känner jag mej som en unge som varit på barnkalas där man inte delade ut godispåsar när det var över. Jag fick liksom inget med mej hem. 

Vanlig festivalbiljett, 75:-. Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 4580 + 75 = 4655 + 75 = 4730:- 

Om du gillade det här kanske du gillar:

THE EMPEROR

"Det här var vad jag tänkte ut när jag cyklade hem efter att ha sett genrepet av Kungliga Operans Emperor. Jag var tvungen. Jag behövde kunna förklara skillnaden.

Jag har uppfunnit en analysmetod för dansföreställningar. Den heter Joakim Clifton Bergmans Stora Internationella Mycket Användbara Dansverktyg. Eller bara Jockes Dansverktyg, för oss som vet vad vi snackar om. Det består av tre huvuddelar med inbördes indelningsmöjligheter. "

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/01/emperor-av-orjan-andersson-och-jo.html


SVARTA DJURET SORG

"Ordtsunamin forsar ut mot oss, når mej till knäna, till magen, till halsen, jag sveps med, tumlar runt, omtumlad, tappar andan, tappar känslan för upp och ner, för tiden. Är det över? Det är inte över? När tar det slut? Tar det slut?
Skådisarna förtrollar mej, och jag är bara tillräckligt vid medvetande för att inse att det dom gör, det är ett storverk."

Låter det intressant? Här är resten: 


http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/02/svarta-djuret-sorg-av-anja-hilling.html


I SHALL NOT BE ENTIRELLY FORGOTTEN

"Du är inte van att vara här uppe. Du brukar sitta nere på parkett. Allt ser lite annorlunda ut såhär från ovan. Det är långt ner till scenen. 
Rösten i ditt öra viskar: 
”Om en stund kommer du att ligga där…”
Personen nere på scenen är borta. Scenen är helt tom.
”Res dej.”
Du reser dej."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/03/i-shall-not-be-entirely-forgotten-manus.html