tisdag 23 september 2014

TODAY WAS A COMPLETE WASTE OF MAKE-UP, av och med Lena Bruun Bondeson, på STDH, föreställning 167 23/9 2014

WHAT A WASTE?
Den här föreställningen hade den absolut bästa titeln. Den borde ha en egen t-shirt. Eller, det har den, förresten. När jag googlar på uttrycket hittar jag en massa produkter jag kan köpa; matlådor, magneter, nyckelringar och affischer. Dom är inte relaterade till föreställningen, förstås, utan till uttrycket, men det gör det inte mindre minnesvärt.
Men jag håller inte med, today was not a complete waste of make-up. Idag, om någon, borde man vara fabulös. Förutsatt att det som händer, hände idag.
Det finns en diskrepans mellan titel och innehåll. Jag vet inte ens om det finns ett today i föreställningen, och vilken dagen är man talar om är. Utspelar det sej bara under en dag? Är det dagen som leder fram till olyckan man talar om, eller är det dagen efter? 
Eller är titeln bara en bra titel?
En vadderad kvinna i blå, bombad syntetperuk och underkläder ligger mitt på golvet när vi kommer in i sal tre. Det ser ut som om hon har fallit, eller blivit nedslagen. En fåtölj med en urläcker industrigolvlampa står en bit bort. Ett bord, en tunnelbaneskylt, en filmduk. 
För mej handlade det övergripande om en bilolycka, sedd ur olika vinklar, men det var inte en rak, enkelt berättad historia. Eller ens en historia. Det fanns många infall, och jag hängde inte hela tiden med. Någon kör vilse mitt i natten, hamnar på småvägar ute på landet och kör på en liten flicka, som dör.
Offer och förövare. Förövaren som offer. 
Har jag fattat rätt?

Tacksamt, 

Joakim Clifton Bergman

Gratis, Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 6775:- 

Om du gillade det här kanske du gillar: 

BET DU JUST AV MEJ HUVUDET av och med Hanna Edh i ett elevuppspel på STDH.

"Ibland känns det nästan som om jag är Heidi Klum, när jag går runt mellan salarna och tittar på STDH-elevernas uppspel. Lite som hon gör i Project Runway? Tittar in till eleverna på Parsons och ger dom lite feedback? 
Det är bara det att i det här avsnittet får designerna göra vad dom vill. Det är det som är utmaningen. 
Nej, förresten, jag är nog mer som Zac Posen. Han får ju aldrig se vad som händer bakom kulisserna. Fast jag är nog mer lik Michael Kors, utseendemässigt. Fast det är ju det att jag får inte vara med och rösta. En en knubbig, skallig, medelålders gästdomare?"

Låter det intressant? Här är resten: 


FLIMRANDE FRIHET, av och med David Arnesen på STDH.

"Uppe vid kassan inne i T-huset hänger bildbevis på väggarna: foton från avgångsklasser från decennier tillbaka. Här kan man klart och tydligt se vilka som lyckats, och vilka som man aldrig hört talas om igen. Det är en grym värld, världen av Konst och Kommers. Sälja sej själv, utan att sälja sej själv. Eller bara sälja sej.
Det är den världen som David Arnesen driver med i sin föreställning Flimrande Frihet. Han gör en slags nidbild av sej själv som en självupptagen, karriärsinriktad skådespelarelev, en sån där som vill bli ”Stjärna”. En sån som inte ser roller som något intressant i sej, utan som klätterpinnar på en karrärsstege. "

Låter det intressant? Här är resten:


ANNELISE FRANKFURT på STDH

"Det här är tre historier i en: Föreställningens historia, den verkliga historien, och historien om hur föreställningen kom till: En mystiskt kvinna söker upp Nils Harning, frågar om han känner till Annelise Frankfurt, och när han nekar, försvinner hon. Något år senare rings han upp från en antikaffär: han har ett paket som väntar på honom. Paketet är vad som finns kvar av Annelises liv. 
Jag vet inte vilken historia som är mest intressant."

Låter det intressant? Här är resten:



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar