"Jag älskar en föreställning där jag får känna mej smart och lite, lite dum. Där jag känner att vissa saker, vissa referenser, går över mitt huvud. Det visar att man inte riktar sej till den grå menlösheten, utan till dom spjutspetsar i publiken som förväntas fatta vad man försöker säga. Vi andra får helt enkelt skärpa oss."
Låter det intressant? Här är resten:
HÖSTSONATEN på Kulturhuset Stadsteatern
Jag är tillräckligt gammal för att ha sett några av hans scenproduktioner, och även där var jag lite… oberörd. Jag minns King Lear och Peer Gynt som vackra men ganska ointressanta.
Så jag är inte väldigt sugen när jag ljuset släckts i salongen för scenversionen av hans Höstsonaten på Kulturhuset Stadsteatern. Och jag blir ganska förvånad när jag inser att jag tycker det är bra. Mycket, mycket bra. "
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/08/hostsonaten-av-ingmar-bergman-regi-asa.html
JONAS GARDELL: MITT ENDA LIV på Maximteatern
"Det känns som om Jonas Gardell försöker bli Sveriges svar på Bette Midler, utan att ha de förutsättningar som krävs. "
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2013/09/jonas-gardell-mitt-enda-liv.html
I SHALL NOT BE ENTIRELLY FORGOTTEN på Dramaten
"Du är inte van att vara här uppe. Du brukar sitta nere på parkett. Allt ser lite annorlunda ut såhär från ovan. Det är långt ner till scenen.
Rösten i ditt öra viskar:
”Om en stund kommer du att ligga där…”
Personen nere på scenen är borta. Scenen är helt tom.
”Res dej.”
Du reser dej."
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/03/i-shall-not-be-entirely-forgotten-manus.html
"Du vet hur det var första gången du testade Sze-schuan-peppar? Eller första gången du såg Svansjön? Eller läste Member of the Wedding av Carson McCullers? Hur man liksom känner att man har träffat på något eget, något av kvalitet, ett orignial, och inte en variant på en variant av något som en gång var bra? Så känns det, när jag sitter där, längst fram i mitten, och mitt huvud far från höger till vänster, som örfilat, för att inte missa något som händer. "
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/08/rosmersholm-av-henrik-ibsen.html
CANDIDA, på Kulturhuset Stadsteatern
”Sekreteraren är bäst,” säger kvinnan på min högra sida, där vi sitter och väntar på att ridån ska gå upp för andra akten. ”Det är synd bara att hon har ett så konstigt namn.”
Det finns såna personer. Såna som ser på teater som om det vore en slags sport, där någon måste vara bäst hela tiden. Dom bortser från den regi skådespelaren fått, och det utrymme rollen getts av författaren, och ser det hela som någon sorts melodifestival. Någon måste vara bäst. Någon måste vara sämst.
Låter det intressant? Här är resten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar