OM EN FÖRFATTARE SLUTAR SKRIVA I SKOGEN…
Det är inte våra magar som kurrar. Vi är mätta. Min kompis Abercrombie Clone känner till ett ställe vid STDH där man kan köpa dagens lunch för 40 kronor, och vi har precis hunnit skyffla i oss en hel massa härligt billig mat uppe i lunchlokalen. Men andra i publiken verkar inte ha hunnit eller kunnat. Det kurrar i magar både här och där. Jag rapar lite vegetarisk Nasi Goreng. Ingen märker nåt.
Det handlar om Stig Dagerman. Och det är nästan lite läskigt likt. Eller, nej, vänta, det är Ferlin jag tänker på. Så fort skådespelaren steg ut på scenen började jag deklamera, tyst, inne i mitt huvud:
”Jag är ganska mager om bena,
till lika om armar och hals”
”Vem är Stig Dagerman?” hade Abercrombie frågat, tidigare, mellan tuggor.
Gissa om jag var glad att jag hade läst på?
”Han var en diktare, författare, journalist,” rabblar jag. ”Växte upp med sina farföräldrar, kom till Stockholm som gymnasist, slog igenom med buller och bång med sin första bok, gifte sej med Anita Björk och gasade ihjäl sej i sitt garage.”
”Ingenting med gay att göra?”
Jag skakar på huvudet så att nudlarna flyger:
”Ingening med gay att göra.”
Jag antar att Abercrombie är lite sugen på lite homosex på scenen.
På scenen, tre repetitionsspeglar på hjul, ett skrivbord, en stol, en skrivmaskin, och en skådespelare, klädd i grå kostym och hängslen. På balkongen över scenen: en violinist och en harpist. Ergo: fruktansvärt vacker musik. Och skådisen verkar vara något av en dansare.
Det är en mycket vacker föreställning. Ibland riktigt rolig, som när författren sitter under skrivbordet och försöker skriva på maskinen som står ovanpå.
Det handlar om förmågan, och oförmågan, att skapa. Om depressioner, och den olyckliga vägen ut. Det handlar om vad en författare är när han inte längre skriver. Ett träd i skogen och allt det där.
Tacksamt,
Joakim Clifton Bergman
Gratis, Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 6775:-
Om du gillade det här kanske du gillar:
REPULSE på STDH.
Vi sitter på STDH, jag och min kompis Abercrombie Clone, lite jet-laggade. Vi har precis sett en föreställning, och rest oss, nästan innan applådtacket var över, och rusat över gården, fram till kassan, prickat av oss för nästa föreställlning, och här sitter vi nu, beundrande en ryggtavla. "
LEVANDE VATTEN, på STDH
"Framme vid STDH, Stockholms Dramatiska Högskola, kedjar jag fast min cykel vid stället, nästan lite som en cowboy som hoppar av sin häst och släntrar in på en saloon, känns det som, tills jag ser mej själv i reflektionen i en glasruta: en rosaflåsig, knubbig farbror i regnställ och med stora hörlurar under luvan. Folk borde peka finger: nånting förunderligt har kommit till stan. "
Låter det intressant? Här är resten:
GUDSHJÄLMEN på Riksteatern i Hallunda:
"Det är som om du säger att du inte tror på spöken. I och med att det finns ett ord för spöken så finns dom ju. Även om man inte tror på dom, är övertygad om att dom inte finns, så kan man, om ordet Spöke plötsligt dyker upp i Charader, säkert göra en adekvat visuell illustration av ordet.
Visst är det lite kul? Jag hade liksom ingen aning om att man kunde hitta på saker genom att säga att man inte tror på dom. Om jag säger att jag inte tror att det finns koboltblåmagade apelsinidisslande Ruffelstinkopater i landet Sletzovakien, så har jag, genom att säga att dom inte finns, skapat dom. Man får lust att säga att fler saker inte finns, bara för att få dom att finnas, eller hur?"
Låter det intressant? Här är resten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar