"Du är inte van att vara här uppe. Du brukar sitta nere på parkett. Allt ser lite annorlunda ut såhär från ovan. Det är långt ner till scenen.
Rösten i ditt öra viskar:
”Om en stund kommer du att ligga där…”
Personen nere på scenen är borta. Scenen är helt tom.
”Res dej.”
Du reser dej."
Låter det intressant? Här är resten:
”Jag tycker,” säger Marie-Louise Ekman, och reser sej i stolsraden ”att idag, på genrepet, får ni vara hur roliga som helst. Vi provar att ni är hur roliga som helst, så får vi se hur det går. Var hur roliga som helst!”. Så skrattar hon till och stolpar iväg upp mot sitt kontor, för hon har en kostym av silver att sätta på sej inför sitt prat med genrepspubliken.
Örjan Ramberg tittar efter henne:
”Hur rolig som helst? Sa hon hur rolig som helst?”
”Hon sa hur rolig som helst!” fräser Marie Göranzon, som redan fundera på var i pjäsen hon kan vara roligare. ”Hur rolig som helst, sa hon, och om nu chefen för hela Dramaten säger att vi ska vara hur roliga som helst, så är vi det, tycker jag, i alla fall. ”
Låter det intressant? Här är resten:
ROSMERSHOLM, av Henrik Ibsen, i Målarsalen, på Dramaten.
"Du vet hur det var första gången du testade Sze-schuan-peppar? Eller första gången du såg Svansjön? Eller läste Member of the Wedding av Carson McCullers? Hur man liksom känner att man har träffat på något eget, något av kvalitet, ett orignial, och inte en variant på en variant av något som en gång var bra? Så känns det, när jag sitter där, längst fram i mitten, och mitt huvud far från höger till vänster, som örfilat, för att inte missa något som händer. "
Låter det intressant? Här är resten:
UTVANDRARNA, på Dramaten
"Det har stört mej lite, det här att Stina Ekblad och Rolf Lassgård ska spela Kristina och Karl-Oskar. Men visst måste dom väl vara för gamla, båda två? Kommer detta ett spelas som en slags tillbakablick? Sitter dom där i en stuga i Minnesota och ser tillbaka på sitt liv? Men Kristina blev ju aldrig så gammal, hon - spoiler för den oinvigde - dör ju i barnsäng? Och det går några minuter från det att det börjar tills jag inser: men Hallå, dom är skådisar? Dom kan spela vilken ålder dom vill."
Låter det intressant? Här är resten:
DEN SKALLIGA PRIMADONNAN, AV Ionesco, på Boulevardteatern.
”Ionesco är en företrädare för 1950-talets nya teaterform absurdismen, och tyvärr måste jag nog säga att Ionesco inte är min grej. Och då vill jag absolut påpeka att det inte är något fel på Ionsesco, jag tar helt på mej ansvaret. Jag är för träig, för logisk, för pragmatisk för att luta mej tillbaka och bara njuta av dom härliga fånerierna.”
Låter det intressant? Här är resten:
EN DANS PÅ ROSOR på Metropol Palais.
"Det börjar med buller och bång, med svarta, guldglittriga höftskynken och mycket hud, och jag hade inte alls väntat mej det här. Jag hade väntat mej Cha-cha-cha, fjädrar, frisyrer som verkar stylade med tapetklister och lite för mycket make-up. Jag hade väntat mej avancerad Finlandsfärjeunderhållning. Inte det här.
”Det påminner lite om Vulkanscenen ur Showgirls,” viskar Kazaky-fan No.1, och jag håller med."
Låter det intressant? Här är resten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar