JAG RYGGAR INTE FÖR HATET
”Ska du inte säga att det förekommer otäcka bilder?” undrar en kvinna i väldigt tighta byxor. Spandextajta. Vissa-Killar-På-Mitt-Gym-tajta.
”Okej,” säger killen utanför TVÅANs sal, som precis sagt åt oss att stänga av våra mobiltelefoner, och att låta dom med biljetter gå in först, och så får vi se om dom på väntelistan kommer in, ”Det kommer att vara en del otäcka bilder.”
”Åh, nej,” tänker jag. ”Jag orkar inte se en massa bilder av torterade ryssar. Jag bara orkar inte. Jag vet att det är fel att vända bort blicken, men, snälla, jag orkar inte…”
Vi, de med biljett, släpps in. En löjligt stilig mörkhårig man i smoking och skägg tar emot, som en slags förskönad dörrvakt för en VIP-avdelning, eller en hovmästare, en sommelier. Jag antar att han är Klas Vad-det-nu-var-han-hette. Om dom tar in fotomodeller på STDH finns det hopp om framtiden, tänker jag, nervöst skämtande för mej själv. Jag kisar redan, beredd på upphoppande otäcka bilder, som i skräcktunneln på Gröna Lund.
Det kommer inte. Istället kommer nånting vansinnigt charmigt in på scenen. Är detta Klas Vad-det-nu-var-han-hette? Laglöf? Lagerblad? Han är en ung Robert Morse, en Sweeney-Tobias, en vad-han-nu-heter-som-sjunger-guldet-blev-till-sand i Kristina från Duvemåla. En spelevink.
Det handlar om homofientligheten som breder ut sej, framför allt i öst, men det framställs med värme och humor. Man visar genom att imitera en meteorolog, hur det står till i världen. Man citerar bibeln och A. A. Milnes Nalle Puh. Man dramatiserar intervjuer med gay-ryssar. Man visar homoerotiska bilder av Putin. Man dansar i en slags erotisk mano a mano.
Så kommer bilderna av misshandeln. Jag blundar inte. Jag tittar. Jag är vittne. Jag har sett. Inte så mycket offren, som förövarna. Jag har sett vad ni har gjort. Jag har sett vad ni gör. Jag ryggar inte för hatet.
Det här var en föreställning som gav mej en käftsmäll, och sen en försonande långsam, oändlig kram. Det var en uppläxning in på bara skinnet, och sen en smekning över kinden, av nån som förstår, nån som säger: ”Vi, du och och jag, måste göra något. Förstår du? Det onda tillåts existera där det goda vänder bort blicken.”
Slutligen skulle jag vilja återge ordet Älskvärd dess ursprungliga betydelse: Någon som är värd att älskas.
Jag tycker att Klas Lagerlund är älskvärd.
Tacksamt,
Joakim Clifton Bergman
Gratis, Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 6775:-
Om du gillade det här kanske du gillar:
”Vem är Stig Dagerman?” hade Abercrombie frågat, tidigare, mellan tuggor.
Gissa om jag var glad att jag hade läst på?
”Han var en diktare, författare, journalist,” rabblar jag. ”Växte upp med sina farföräldrar, kom till Stockholm som gymnasist, slog igenom med buller och bång med sin första bok, gifte sej med Anita Björk och gasade ihjäl sej i sitt garage.”
”Ingenting med gay att göra?”
Jag skakar på huvudet så att nudlarna flyger:
”Ingening med gay att göra.”
Jag antar att Abercrombie är lite sugen på lite homosex på scenen."
REPULSE på STDH.
Vi sitter på STDH, jag och min kompis Abercrombie Clone, lite jet-laggade. Vi har precis sett en föreställning, och rest oss, nästan innan applådtacket var över, och rusat över gården, fram till kassan, prickat av oss för nästa föreställlning, och här sitter vi nu, beundrande en ryggtavla. "
LEVANDE VATTEN, på STDH
"Framme vid STDH, Stockholms Dramatiska Högskola, kedjar jag fast min cykel vid stället, nästan lite som en cowboy som hoppar av sin häst och släntrar in på en saloon, känns det som, tills jag ser mej själv i reflektionen i en glasruta: en rosaflåsig, knubbig farbror i regnställ och med stora hörlurar under luvan. Folk borde peka finger: nånting förunderligt har kommit till stan. "
Låter det intressant? Här är resten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar