JUST WHAT DO YOU THINK YOU'RE DOING, DAVE?
Det fanns en tid när vi alla hade samma historia, samma verklighet. När vi följde samma media, kollade samma teveprogram, läste samma tidningar, lyssnade på samma radio. Fick samma information.
Jag undrar vilka vi blir nu?
Det här är en ganska rolig idé. Redan ute i foajén blir vi hämtade av Max, som önskar oss välkomna till den här guidade turen av FM-Cube360™, en maskin som sänder ut all världens mediaflöde. Vi får titta, men vi får inte röra. Det är livsfarligt. Vi släpps in i ett tomt rum. Tomt såhär som på Bob, som står i ett hörn och bidrar med ljudeffekter. Max går runt i rummet, duckar för saker som inte finns, vänder runt hörn som inte syns, vrider på knappar och rattar som bara hon ser. Max och Bob är klädda i Steam Punk-inspirerade kläder, och även om vi inte ser något av den verklighet dom lever i får vi en klar bild av hur den ser ut.
Man har till och med en mullvadsstatist: en kille som inte lyssnar på varningen om att vara försiktig, slår sej, och blödande får ge sej iväg ut på toaletten för att tvätta sina sår.
Så får vi sätt oss i specialdesignade stolar som liksom ska föra oss fram under den guidade turen. Max visar flera olika rum, men när det plötsligt uppstår ett problem blir vi tvungna att gå ner i källaren, där Max sätter ihop två sladdar och får tidernas stöt. Hon har absorberat all media. Allt finns i henne. Hon öppnar munnen, och det flyger ut reklamslogans, nyhetsinformation och repliker ur såpoperor. Till slut blir det för mycket, och hon kollapsar. Bob gör några mycket tafatta upplivninsförsök innan han IRL soundeffektar sej ut ur rummet.
Det här var gränslös mim som visar konstformens alla möjligheter.
Tacksamt,
Joakim Clifton Bergman
Gratis, Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 6775:-
Om du gillade det här kanske du gillar:
”Nobody puts baby in the corner!” Och försökte lyfta Aloe-Vera."
Låter det intressant? Här är resten:
EVITA på Göta Lejon
"Innan föreställningen antog jag att Göta Lejon hade tänkt: Om vi kan få Charlotte Perrelli kan vi sätta upp Evita. Men nu, efter att ha sätt föreställningen, tror jag att Göta Lejon tänke: Vi har Patrik Martinsson. Vad kan vi sätta upp åt honom? För det är han som är den stora behållningen, bredvid det rent visuella godiset. Han är sylvass, glasklar och har utstrålning och tydlighet som en neonskylt. Ingen risk att man tappar bort honom i en mass-scens-tango."
Låter det intressant? Här är resten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar