 |
| Franskt chic |
Min franskalärare i högstadiet hette monsieur Haraldsson och jag minns honom komma gående i korridoren, med överdrivet korta, liksom trippande steg, gabardinbyxor, och en sån där liten handledsväska för män, som man internationellt kallar ”Bögslunga”. Han var gift med svenskalärarinnan, så jag tror inte man ska göra för stor sak av hans val av väska. Gångstilen däremot kan man debattera.
Min franskalärarinna i gymnasiet hette madame Geborek, och henne minns jag komma klampande i korridorerna i höga klackar, böjda, utåtvridna knän och kjol. Hon gick i högklackat som flickor - eller män - gör innan dom lärt sej: med nigande knän. Föreställ er en parant apa i omlottkjol och pumps så har ni en bild man inte glömmer i första taget.
Det är inte konstigt att jag minns dom i korridoren, inte i klassrummet. Franskalektioner var inte riktigt min grej. Jag trodde att det skulle vara det. Jag var suverän på engelska, och hade liksom lärt mej språket utan ansträngning, genom att sitta framför teven och se Månbas Alpha, Kojak och Columbo. Jag antar att vi inte hade tillräckligt mycket franskspråkig teve. Sex år av franska och allt jag kan säga är att hunden ligger på bordet, men jag använder antagligen fel genus och ett tempus som är helt ur led.
Det är därför jag aldrig har fastnat för Piaf, eller Brel, eller Mylène Farmer. Jag gillar musiken, men: Je ne comprends rien. (Tack Google Translate.)
Det är det jag sitter och tänker på när jag ser Babettes Längtan på Klara Soppteater. Jag önskar jag förstod vad hon sjöng om. Förstod sådär som jag förstår engelska: utan ansträngning.
Detta är en musikföreställning om Vendela Duclos faster, Babette, en kvinna i Frankrike som liksom en fransk Little Edie i ett Parisiskt Grey Gardens bodde tillsammans med sin mor i ett stort, kallt, fallfärdigt hus i en förort, och när modern dog flyttade hon till en lägenhet och vände inåt, till en fantasivärld, till minnen som aldrig varit. Till påhittade romanser hämtade ur skvallerpressen. Som en slags sinnesrubbad Norma Desmond. Det är mycket intressant, och jag hade gärna hört mer om henne...
 |
| Madeline Kahn visar att en sjysst turban är huvudsaken. |
Skådespelerskan kommer in som sin faster, chic, vitklädd, i höga klackar och turban. Vi är hennes gäster. Hon håller på att duka ett bord, och berättar lite förvirrade anekdoter ut sitt liv, om män som ligger och sover en trappa upp, om somrar vid Rivieran. Så tar hon av sej turbanen, blir Vendela, och börjar berätta om sin faster. Det fanns inga män som låg och vilade en trappa upp. Det fanns inga alls. Hon var ensam. En kvinna som dragit sej tillbaka.
Så åker turbanen på och de franska chansongerna börjar. Sånger om kärlek och minnen och drömmar.
 |
| Norma Desmond i turban |
Vendela Duclos är en jäkel på Piaf, men jag upplever ibland musiken lite som ett avbrott av historien, istället för tvärtom, att historien leder fram till musiken. Det kan ha att göra med att det är en väldigt intressant historia, men också att inledningen av var sång blir lite lång. Vi vet i förväg vilken sång som ska komma. Om man pratar om att inte ångra sej, så vet vi att Je ne regrette rien är på väg och om man pratar om havet vet vi att La Mer väntas. Några sånger sjungs vid ett mickstativ, men det är väldigt skönt när hon sjunger i sin mygga, i spel, liggande på golvet eller sittande på en stol vid bordet.
 |
| Little Edie framför Grey Gardens |
Kostymen är mycket bra, och känns lite för stor, vilket är precis som det ska vara när man klär ut sej till sin faster som försöker vara något hon aldrig varit.
Om monsieur Haraldsson och madame Geborek sagt åt mej att jag över 35 år skulle sitta vid ett bord, surpla soppa och ångra att jag inte hade pluggat mina franska verb, hade jag troligen inte ansträngt mej mer, men som det nu är kan jag verkligen inte sjunga med i Je Ne Regrette Rien.
Tyckte dom om det här kanske du gillar dessa andra föreställningar på Klara soppteater:
Sånger från Andra Sidan Havet (andra gången)
Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 2315 + 190 = 2405:-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar