MORGAN ALLING: EN FÖRESTÄLLNING OM KÄRLEK, på Maxim, föreställning 114 6/10 2015

Do you believe in charms and spells, 

in mystic words and magic wands 

and wishing wells? 

Don’t look so wise, 

don’t show your scorn: 

watch yourself, I warn you

Hide your heart from sight

Lock your dreams at night

It could happen to you

Don't count stars

Or you might stumble

Someone drops a sigh

And down you'll tumble

Keep an eye on spring

Run when church bells ring

It could happen to you

IT COULD HAPPEN TO YOU 

av BURKE/VAN HEUSEN

Jag gillar Joan Crawford. Inte nödvändigtvis som skådespelerska, men som företeelse, som kulturellt fenomen. Det har skrivits ganska många böcker om henne - själv skrev hon två: A Portrait of Joan (1962) och My Way of Life (1971). Jag har dom bägge, och läser om dom då och då, kanske inte lika ofta som jag läser Gypsy Rose Lees något fabulerade självbiografi Gypsy, eller hennes syster June Havocs två självbiografier Early Havoc (1959) och More Havoc (1980), men ingen så ofta som jag läser Marlene Dietrich by Her Daughter Maria Riva. Den är så vältummad att den snart är mer tejp än papper. 

Men, tillbaka till Joan, som Joan kanske hade sagt, om hon kunde svenska. Varför gillar jag henne? 

Viljan, tror jag, först och främst. Att ta det man har och göra något av det, något bättre. Att inte gnälla över att man haft det svårt, att inte ha sin uppväxt som en ursäkt för att inte åstadkomma någonting, att inte använda sin svåra bardom som en anledning att aldrig komma någonstans, att inte åstadkomma något av sitt liv. Att kanske, möjligtvis, använda den som motivation att ta sej vidare. 

Det är det jag i huvudsak bär med mej från den här föreställningen, av Morgan Alling. Hur man kan bryta mönster, ändra livets riktning, forma sitt eget öde. Där Joan föddes i San Antonia, Texas som dotter till en tvätterska, vars far övergivit familjen innan hon föddes, och som på ren vilja och med nyttjandet av sina naturliga tillgånger slog sej fram ända till toppen på Hollywood, föddes Morgan Alling in i en familj av alkoholiserade föräldrar och missandel, fosterhem, barnhem och misär, men tog sej ur hela skiten, på ren vilja och med de tillgångar han föddes med. Och med lite hjälp av sin nya pappa, mannen som äntligen gav honom ett efternamn, och som fick honom att känna sej älskad. 

Om sanningen ska fram, när Morgan Alling dök upp på min radar, när jag bara hade hört hans namn och att han skulle spela Ednas make Wilbur i HAIRSPRAY på Chinateatern, blandade jag ihop honom med Adam Alsing, och hade lite svårt att förstå vad en programledare gjorde på en musikalscen. Eftersom jag inte har haft någon teve på över tio år, så hade jag inte sett honom i det där dansprogrammet där han liksom slog igenom och blev ett bekant namn för svenska folket. Det tog lite tid innan jag förstod att jag missuppfattat vem som var vem. Nu, efter att ha sett honom i JESUS CHRIST SUPERSTAR på Göta Lejon, DE 39 STEGEN på Intiman, och hört honom försöka förklara vad han egentligen vill ha i JAKTEN PÅ JULIA, dokusåpan där man letade efter en Julia till musikalversionen av ROMEO OCH JULIA (Jag såg serien hemma hos en kompis), tycker jag att jag har en ganska klar bild av vad han är - sceniskt. Jag hade ingen aning om att det varit så illa - privat. 

Men missförstå mej rätt: det här är inte en tragisk föreställning, inte alls. Den är tragisk på så sätt att Askungens mamma måste dö för att hon ska kunna få en elak styvmor, och den är otäck på så sätt att det måste finnas en elak drottning för att Snövit ska kunna träffa prinsen. Det måste liksom ha varit olyckligt för att kunna bli lyckligt. Ett halvdant liv, som ditt och mitt, blir liksom bara en medioker saga. 

Jag är jäkligt svag för fysisk teater, och Morgan är en liten mästare i mim. Visserligen har han en del scenografi, men det som imponerar mest är den där rekvisitan som inte finns. Och han gör ett nummer med en resväska där förnuftet vet att han bara mimar att den liksom sitter fast i luften, men det är svårt att övertala resten av hjärnan. 

Vi får följa hans livs historia, charmigt, humoristiskt och utlämnade berättat, med krumbukter och virrvarr från barndomen fram tills idag när han är en lyckligt gift tvåbarnsfar. Man bjuder på några klädbyten - mest minnesvärd kanske fikonlövskostymen som Adam bär när han träffar Eva - och ett minimum, men ett mycket gott urval - av scenografi: fyra stora tavlor i fonden på vilka det projiceras olika bilder och filmer, och diverse möbler som kånkas in och ut. 

Tyvärr är det en liten trend att man på hemsidor och liknande har slutat skriva ut namn på alla medarbetare, så jag kan inte här namnge varse sej kostymör, maskör, scenograf, ljussättare eller de andra som står bakom verket.

Jag sitter och funderar på hur han skulle vara i musikalen STOPPA VÄRLDEN - JAG VILL HOPPA AV, musikalen som sattes upp på Scalateatern och som gjorde en stjärna av Jan Malmsjö, och som jag såg en Malvius-produktion på Södra teatern 1987 med den alltid så oförglömlige Richard Carlson i huvudrollen. Kan Morgan Alling sjunga tillräckligt bra? 

I alla fall vet jag att jag vill se honom i fler enmansföreställningar. Det lite svårt att tänka sej att det behövs fler folk när han står på scenen. Det finns liksom inte plats. Jag skulle vilja se honom berätta mer ur sitt liv, eller varför inte några dramatiserade litterära verk, framförda med hans speciella blandning av mim och teater? Hur skulle han berätta historien om Gustav Vasa, i en förställning som försvarsvis skulle kunna heta ”Va’ sa?”, eller vad sägs om en fars där han gör alla rollerna själv? Den skulle kunna heta ”Vart tog du vägen, Karl-Otto?”, ”Det har gått troll i det här!” eller ”Gängor och Gångjärn”.

Eller den här: K. A. Almgren, mannen bakom Almgrens Sidenväveri på Repslagaregatan, numera ett museum jag varm kan rekommendera, hade ett helt fantastiskt liv: Han föddes fattig, 1806, i Västerås, drog till storstaden Stockholm när han var 16 år gammal för att börja som lärling inom sidenbranschen, arbetade sej upp, skickades till Lyon för att bli kvitt sin lungsjukdom, lärde på kort tid sej att tala franska så bra att han kunde utge sej för att vara en fransman, och på så sätt kunna industrispionera på ett nytt sätt att väva, och till och med lyckas smuggla ut den nyligen uppfunna jacquardvävstolen ur landet, och hem till Sverige, där han sen startade flera sidenväverier och blev en mycket framgångsrik man. Föreställningen skulle kunna heta: "Vilken Härva!"

Detta är ett genrep, och trots att detta är en färdig föreställning som redan gjorde några turnéer och gästspel, så går vissa saker fel. Och det bidrar till att göra den här kvällen underbar, för det är ett rent nöje att se Morgan Alling finna sej när något knasar till sej. Eller hur han liksom lyckas plocka fram det bästa hos folk:

I en scen ber han -tjötar, som man säger i Götet - några i publiken att komma upp på scenen, och så regisserar han dom i en slags förenklad Romeo och Julia-scen, och ett tag satt jag och funderade på om det bjudits på champagne i foajén, eller om man hyrt in personerna som kom upp, för dom, dessa privatpersoner, var så väldigt, väldigt roliga. Eller, som jag skrev på fejjan och instagram när jag kom hem: 

”Det är mycket möjligt att dagens genrep av Morgan Allings show EN FÖRESTÄLLNING OM KÄRLEK inte kommer att kunna toppas. En magisk kväll, som en flashmob bara för mej. @maximteatern #morganalling”

Tacksamt, 

Joakim Clifton Bergman

Gratis repbiljett, tack!  Hittills har scenkonsten 2015 kostat mej 4729:-

Du vet väl att jag har en facebook-grupp som du gärna får gå med i, https://www.facebook.com/minstengangiveckan, 

- att jag på Instagram heter https://instagram.com/jbclifton

- och att jag på Twitter heter https://twitter.com/EnIVeckan.

RAWFOOD-SOPPA! på Klara Soppteater:

Första gången jag testade rawfood var också nästan 30 år sen, fast på den tiden hetter det levande föda, i ett Sverige där sallad betydde isbergssallad. Punkt. Ingen hade hört talas om ruccola. Det fanns inga ekologiska avdelningar i mataffären. Stavmixern, kokosmjölken och pumpafrön låg nästan lika långt in i framtiden som Harry Potter och mobiltelefoner, och jag överlevde några dagar på tomater, gurka, groddar, morötter och rårivna rödbetor.

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/10/rawfood-soppa-pa-klara-soppteater.html

JERSEY BOYS, På Chinateatern:

"De fyra huvudrollerna är på scenen nästan hela tiden, men jag undrar ibland om dom inte har det lugnare än den övriga ensemblen, som - när dom inte står på scen - måste stressa sej igenom snabbyten á la merde - hemsnickrad franska för ’från heliske’. Ibland känns det som om dom bara går ut, slänger av sej kläderna, tar på nya, vrider peruken ett kvartsvarv, och går in på scenen igen, nu som en ny person. Detta är verkligen att utnyttja de naturliga tillgångarna. "

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/10/jersey-boys-pa-chinateatern.html

TUSEN BITAR, med teater Lumor, på Bristol Teater i Sundbyberg.

”Hej, jag undrar bara om min cykel är klar? Är den? Vad bra! Tack!”

Jag lägger på. Drar ett djupt andetag. Andas ut. Det är svårt att förklara för någon som inte cyklar vilket frihetsberövande det är när ens cykel är inlämnad på lagning.

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/10/tusen-bitar-med-teater-lumor-pa-bristol.html