söndag 11 oktober 2015

Idag har du chansen att inte missa -

JERSEY BOYS, På Chinateatern:

"De fyra huvudrollerna är på scenen nästan hela tiden, men jag undrar ibland om dom inte har det lugnare än den övriga ensemblen, som - när dom inte står på scen - måste stressa sej igenom snabbyten á la merde - hemsnickrad franska för ’från heliske’. Ibland känns det som om dom bara går ut, slänger av sej kläderna, tar på nya, vrider peruken ett kvartsvarv, och går in på scenen igen, nu som en ny person. Detta är verkligen att utnyttja de naturliga tillgångarna. "

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/10/jersey-boys-pa-chinateatern.html

PARAPLYERNA I CHERBOURG, på Kulturhuset Stadsteatern:

"Det som är bra med att se en fantastisk föreställning med en vän, är att man har någon att dela minnet med. Någon som har sett samma sak, som kommer ihåg samma saker, som var där, då. 
Vi är lite tysta, efteråt. Lite tagna. Lite eftertänksamma och överväldigade. Jag har skrattat en massa, och nästan gråtit en del. Det värker lite i bröstet, kittlar lite i halsen. Man får harkla sej för att rösten inte ska låta sådär konstigt spänd." 

Låter det intressant? Här är resten: 
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/09/paraplyerna-i-cherbourg-pa-kulturhuset.html

FÖRKLÄDET, på Göta Lejon:

”Detta är en av mina favoritmusikaler,” säger min kompis Abercrombie Clone, precis innan det börjar. Vi sitter på femte bänkraden, parkett, nästan i mitten.
”Men gud, samma här!” svarar jag, lite förvånad, för vi brukar ofta tycka olika.
Jag har inte varit ett dugg orolig, inte under hela dagen, inte under hela veckan sen jag hämtade ut biljetterna, inte sen hörde att dom skulle sätta upp föreställningen på Göta Lejon, men nu, när vi sitter i salongen, knaprande Skittles, inköpta på Sju-elva runt hörnet, är första gången jag blir rädd. Riktigt rädd.
Vaffan händer om jag hatar det?


DEN ALLVARSAMMA LEKEN på Klara Soppteater - Kulturhuset Stadsteatern

"Mitt upp alltihop, när jag nästan fått en överdos av smakfulla lösningar och subtilt finlir tänkte jag:
”Vem har regisserat detta? Detta är mycket bra regi.” Jag fumlar i skumrasket bland soppskålar och kaffetermosar och hittar ett litet programblad:
Regi Ensemblen står det. Feno-fucking-menaliskt. Dom har gjort det på egen hand. Det är nästan stört omöjligt, men dom har gjort det. "

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/02/den-allvarsamma-leken-med-andra-ord-i.html

UTSÅLT, på Lilla Scenen, Kulturhuset Stadsteatern:


"Den klara favoriten är när Tornving har en genial publikgymanstik där man samtidigt, genom handuppräckning och statistik, fick lära sej ett och annat om invandringen till Sverige. Kanske hade jag bara önskat att han hade infört en övning för att visa vad invandring har bidragit med, ekonomiskt och kulturellt, men man kan kanske inte få allt."

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/09/utsalt-pa-lilla-scenen-kulturhuset.html


MOMO - ELLER KAMPEN OM TIDEN, på Kulturhuset Stadsteatern:

Bakom oss prasslades det med godispåsar, och framför oss satt en ung herre som nog kommer att ha en framtid som reporter, för han sysslade hela tiden med att ställa de sex frågorna som är grundstenarna i god journalistik: Vad?var?när?vem?hur? och varför?
”Mamma, vem är det?”
”Det är Momo.”
”Mamma, vad är det?”
”Det är en sköldpadda.”
”Mamma, hur långt tid är det kvar?”
”Jag vet inte…”
”Mamma, var är min dricka?”
”Här.”
”Mamma, varför gjorde dom så?”
”Jag vet inte…”
”Mamma, när är det slut?”
”Snart, gubben, snart…”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar