Det stör mej. Och det stör mej att det stör mej. Jag kan liksom inte släppa det och koncentrera mej på föreställningen, på koreografin, på dansen, för det stör mej. Jag vet inte vad jag tycker, hur jag ställer mej, och innan jag har en åsikt kan jag liksom inte gå vidare.
Vi sitter på Dansens Hus och tittar på den marockanska/belgiska koreografen Sidi Larbi Charkaouis verk 4D, duetter ur fyra av hans tidigare verk, och en av de kvinnliga dansarna har precis kommit in topless. Och jag vet inte vad jag tycker om det, och det stör mej.
Det handlar om Man och Kvinna, inte om två vars kön råkar vara man och kvinna. Det är uppfriskande och ganska provocerande, eftersom jag på senare tid mest har sett dans där relationer har varit ganska könlösa, avsexualiserade eller eteriskta eller rätt och slätt handlat om kärlek. Det är ganska tydliga könsroller, även om koreografin inte verkar ta hänsyn till vem som är man och vem som är kvinna.
Övergripande påminner mej all koreografi om the Transformers. Ni vet, dom där sakerna som rullar runt och formar om sej och blir till något helt annat? Dansarna bildar tillsammans ofta liksom kroppsbollar, och när det plötsligt sticker ut ett ben eller en arm har jag svårt att veta vem av dom den tillhör.
Det började med ett gullig litet verk om en ensam kvinna, som dansar sej igenom en ganska banal vardag, vaknar, klär på sej, går till jobbet, och där den manlige dansaren blir till hennes dusch, läppstift, bil, och till slut hennes täcke.
Det är gulligt och hjärtskärande och får mej att tänka på filmen Ghost. Det blir kanske lite väl mimiskt ibland, speciellt när skuggfigurer dyker upp och börjar förtydliga vad vi ser. Man kan tolka verket som att ingen kvinna är lycklig singel, eller att en kvinna kan vara mycket lycklig singel, om hon bara omger sej mej väldigt speciellt manicker.
Sen kommer något som heter Pure, där en man lämnar en kvinna, som försöker skapa, men som istället för att måla på dukar börjar måla på sej själv, liksom straffa sej för att hon blivit lämnad, tolkar jag. Mannen kommer tillbaka, försöker torka av henne, men när hon börjar måla på honom blir han arg och går.
Sen visas en videofilm. En man och en kvinna dansar i ett industiområde. Mannen har bar överkropp, man utför många kiropraktorkrävande rörelser, och så tar också kvinnan av sej sin topp.
Oj, tänker man, men känner sej lite trygg i att kameran inte verkar zooma in på brösten. Tills den börjar zooma in på brösten. Tills det bara är bröst, ett tag.
Hm, tänker man. Man känner till regissörer som gärna vill att skådespelerskorna ska ta av sej på överkoppen. I slutet av 80-talet fanns det nästan en hel subkultur av män med rockar i knäet som gick på föreställningar med kvinnliga nakenhet.
Och sen kommer då den barbröstade dansösen in på scenen. Det är ett stycke som heter Sin och handlar om förhållandet mellan Eros och Thanatos, läser jag efteråt i programmet. Vad jag ser är två som sexar varandra till döds.
Jag börjar med nakenheten i sej. Okej, så en kvinna visar brösten. Jag utgår från att hon är vid sina sinnens fulla, att ingen tvingar henne, vilket alltså betyder att hon vill visa sina bröst för en betalande publik. Och om jag uttrycker det sådär så låter det ju nästan som om hon jobbar som strippa, eller hur? Och att vara strippa, det låter ju inte som något beundransvärt. Varför? Varför är det inte beundransvärt att vara strippa? Varför är det väldigt sällan som en stolt mamma berättar för sina väninnor att hennes dotter äntligen fått fast anställning som strippa?
Har det att göra med att den kvinnliga, nakna kroppen är ful? Nej. Jag vet många som tycker den är vacker.
Jag tror alltså att det här med nakenhetens för och emot börjar med om man tror att kvinnan själv vill eller tvingas vara naken.
Jag tänker anse att kvinnan är jämlik mannen på så sätt att hon själv kan avgöra vad hon vill och inte vill visa. Har hon rätt att rösta är hon kapabel att själv ta ansvar för sina handlingar.
Och varför skulle man vara emot kvinnliga nakenhet, förutsatt att hon är en fri människa? Ja, det har inte så mycket med kvinnan själv att göra. Det har att göra med att andra män, och andra kvinnor.
Andra kvinnor som inte tycker att kvinnan ska visa sej naken. Varför? Antingen för att dom anser att hon inte gör det av fri vilja, att hon manipulerats, även om hon gör det av fri vilja. Ett slags övergrepp, liksom: dom anser att hon har ingen rätt att göra det hon gör.
Eller så tycker dom inte om att behöva jämföras med den nakna kvinnan. Man får anta för att man tycker att man inte är lika vacker. Men borde det inte vara okej, att kunna erkänna att någon är vackrare? Det handlar ju bara om utseende, och det är ju något dom som vet bättre sedan länge sagt att vi inte ska vara så fixerade vid? Men jag har full förståelse för avundsjuka. Men avundsjuka är alltid den avundsjukes problem, inte den avundades.
Eller så tycker dom inte att män ska titta på den nakna kvinnan, speciellt inte deras egna män. Lycka till säger jag bara. Om din man tittar på andra kvinnor är det inte dom andra kvinnorna som är problemet. Dom är symptomen.
Man måste vara en självsäker, stor och rättvis kvinna för att tycka det är okej med andra kvinnors nakenhet.
Och männen då?
Om vi förutsätter att han inte känner kvinnan:
På samma sätt som nakenhet kan exploatera en kvinna kan förbud av nakenhet vara ett sätt att kontrollera kvinnan. Det är väldigt lätt att börja bestämma vad som gäller för opassande nakenhet.
Han kan få svårighet att koncentrera sej. Och här har jag full förståelse. Men det är mitt problem, inte den naknes.
Och om han känner kvinnan: Han vill inte att andra män ska titta på hans kvinna. Det får honom att inte känna sej speciellt speciell om andra män får titta på det som tillhör honom.
Man måste vara en självsäker, stor och rättvis man för att tycka det är okej att andra män tittar på ”din” nakna kvinna.
Och säg nu att vi förbjuder kvinnlig nakenhet. Vad är nästa steg? Man får inte visa bröstvårtorna men allt runtikring? Eller man får inte ens visa urringning? Visa hud ovanför knäna? Om jag av demokratiska skäl anser att kvinnor har rätt att bära burka borde jag väl också anse att kvinnor har rätt att gå helt nakna, även om jag måste erkänna att båda externerna gör mej lite obehaglig till mods. Men det är mitt problem, inte deras.
Jag är alltså mer för kvinnlig nakenhet än jag är mot. Bra att veta. Nu tillbaka till dansen…
Va?
Är den slut?
Var den bra?
Fribiljett, tack Helena. Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 3365:-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar