Föreställning nr. 87 2013.
ZOO/KANNIBALSYNDROMET med Teateretablissemanget. Manus och regi: Gertrud Larsson. Två enaktare. Jag måste säga att jag gillade idén och regin bättre än själva författandet. I den första, Zoo blir vi som museibesökare mötta av en guide(Strålande spelat av en i övrigt strålande Stefan Skärlund.) som visar oss hur två inspärrade lesbiska har det, ungefär som två inspärrade isbjörnar. Kvinnorna har i pjäsen själva gått med på det i löfte om pengar, men det visar sej att dom bara får pengarna vid nedläggningen av utställningen, och utställningen läggs ner först när ingen längre vill se. Och det är här det inte håller för mej. Guiden berättar för oss som om lesbiska vore en annan fascinerande art, inte alls något att se ner på eller försöka utrota, men när sej kvinnorna börjar prata med varandra och det visar sej att dom är en del av samhället som bara gör det här för pengar, då kolliderar liksom två världar.
Andra delen heter Kannibalsyndromet, och vi som publik hamnar - med namnlappar och allt - på ett religiöst möte för folk som inte längre vill vara homosexuella. Gertud Larsson har låtit skådespelarna byta kön, så ledaren, före detta flatan Margaretha spelas av ovan nämnda Stefan, och dom två lesbiska gör nu de två bögarna Olle och Anders. En klart sevärd föreställning, inte minst pågrund av intressanta idéer och gott skådespeleri.
Andra delen heter Kannibalsyndromet, och vi som publik hamnar - med namnlappar och allt - på ett religiöst möte för folk som inte längre vill vara homosexuella. Gertud Larsson har låtit skådespelarna byta kön, så ledaren, före detta flatan Margaretha spelas av ovan nämnda Stefan, och dom två lesbiska gör nu de två bögarna Olle och Anders. En klart sevärd föreställning, inte minst pågrund av intressanta idéer och gott skådespeleri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar