V.44 3/11 Föreställning 79. RENT av Jonathan Larsson
Jag har sett den här musikalen två gånger tidigare, båda gånger på Göta Lejon, och jag antar att jag har blivit lite smartare sen dess, för ikväll förstod jag lite mer. För det är en jävligt svår musikal. Mycket ska hinna berättas och mycket ska hinna förstås, relationer ska förklaras i ett par korta repliker, och tid ska indikeras i en bisats.
Jag hade till en början svårt att komma in i föreställningen, mycket tack vare ett ganska dåligt ljudsystem som gjorde att det ibland försvann stora delar text, men en nästan extatiskt entusiastisk publik och stadiga rollprestationer vaggade långsamt in mej. Jag hade lästa på om författaren Jonathan Larson, hur han hade kämpat både ekonomiskt och kreativt för att få fram verket, och plötsligt i andra akten kändes det som om vi var där, 1993, i New York, på den första förhandsvisningen av ett nytt verk, och det var ingen skillnad mellan oss i publiken och dom på scenen, vi var alla bohemer.
Emil Nyström och Joan AldeRman är i sammanhanget gamla scenrävar och levererar tryggt och behändigt. Anna Hansson gör den bästa Mimi jag sett, och Johannes Petermann gör en skönt avskalad och perifer Tom Collins. Men kvällens stora favorit var en av dom små rollerna: Maria Dahlin, 19 år, gjorde en liten biroll som producenten Alexi Darling, och hon stal mitt hjärta. Klockren i mimik och replik, och - vad jag förstår - en riktigt begåvad sångerska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar