Föreställning nr. 83 2013.
TOSCA, livesändning från the Met på Bio Rio. Det här var spännande. En livesändning från Metropolitan i New York till Bio Rio i Hornstull. Tosca är en ganska cool historia, och jag skulle faktiskt vilja se den uppsatt som ren talpjäs någon gång. En rejäl melodram med en svartsjuk diva, en revolutionär freskmålare och en korrupt polikomissarie. Och lite tortyr och mord och avrättning inslängt. Patricia Racette såg inte alls ut som den slags Tosca jag föreställde mej när jag läste synopsisen, faktum är att hon har en flyktig likhet med Hyacinch Bucket, vilket gjorde mej lite fnissig i starten, innan hon började sjunga och agera skiten ur rollen. Det var så härligt att se en kvinna som uppenbarligen inte var en hjältinna göra heroiska saker. Jag hade tänkte mej att Tosca som skådespelerska skulle vara en tragedienne à la Bernhart eller Krook eller Callas, men nu - tack vare Patricia Racette - ser jag henne mer som... Meg Westergren eller Helene Sjöholm eller Sissela Kyle, och det på ett bra sätt. Det känns som om det ska mycket till innan dom stycker kniven i nån. Dom andra damerna känns mer som om det inte går en dag utan att dom är inblandad i en revolution, ett mord eller i ett självmordsförsök.
Herrerna var helt adekvata, även om vissa (Gerorge Gagnidze som Scarpia) var mer adekvat än andra (Roberto Alagna som Cavadossi). Jag tyckte inte om scenografin - trist och monumental - och regin kändes som om dom var med i en operaföreställning, om ni förstår vad jag menar. En massa stunder där det såg ut som om dom bara väntade på att bli inräknade, och det för att dom inte fått någon regi.
Till sist några ord om publiken. Jag hade inte väntat mej att i Häftiga Hornstull, på kreddiga Bio Rio hamna mitt i ett PRO-möte. Vilket bevisar att man aldrig blir för gammal - varken för att uppleva nya saker eller för att få sina fördommar grusade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar