SÅNGER FRÅN ANDRA SIDAN HAVET av Jason Robert Brown. Svensk text och regi: Tomas Sundström.
Jag tror inte jag kunde ha suttit bättre - smack, längst fram i mitten. Jag satt så bra att jag kunde se varenda litet ögonkast mellan skådisarna. Och jösses är jag glad att jag hade fått en biljett till den här föreställningen! Och jag var samtidigt lite rädd eftersom jag sett den dagen innan och tänkte att det kanske var lite för mycket av det goda - men det var det inte.
Jag tror inte jag kunde ha suttit bättre - smack, längst fram i mitten. Jag satt så bra att jag kunde se varenda litet ögonkast mellan skådisarna. Och jösses är jag glad att jag hade fått en biljett till den här föreställningen! Och jag var samtidigt lite rädd eftersom jag sett den dagen innan och tänkte att det kanske var lite för mycket av det goda - men det var det inte.
Kanske var det för att jag satt längre fram, kanske var det för att dom jobbat lite på det, men det kändes som om ljudet var bättre, jag hörde plötsligt texten. Och sången Lasse, eller vad den nu kan heta på svenska (Just one step i original) blev plötsligt mycket mer komisk. Dagen innan hade jag upplevt den som tragisk, men nu när jag hörde texten bättre var det som om det var en helt annan sång.
Det är svår text och musik, så när jag nu för andra gången på kort tid hörde den så blev det lite tydligare. Och det blev lite bättre. Och jag tyckte om det lite mer.
Det är mycket smakfullt regisserat, välagerat och välsjunget, och min enda kritik - förutom några haltande översättningar här och var - är att eftersom detta är en del av en två timmars föreställning så - förutom att jag verkligen vill se vad det är jag missat - känns det fragmentariskt, som om man saknar vissa pusselbitar. Och jag hoppas verkligen att hon-vad-hon-nu-heter-på PARKTEATERN stockholms stadsteater köper in den här föreställningen. Skulle vara skönt med lite högkvalitativ musikteater i sommar.
på Klara Soppteater - Kulturhuset Stadsteatern.Det är svår text och musik, så när jag nu för andra gången på kort tid hörde den så blev det lite tydligare. Och det blev lite bättre. Och jag tyckte om det lite mer.
Det är mycket smakfullt regisserat, välagerat och välsjunget, och min enda kritik - förutom några haltande översättningar här och var - är att eftersom detta är en del av en två timmars föreställning så - förutom att jag verkligen vill se vad det är jag missat - känns det fragmentariskt, som om man saknar vissa pusselbitar. Och jag hoppas verkligen att hon-vad-hon-nu-heter-på PARKTEATERN stockholms stadsteater köper in den här föreställningen. Skulle vara skönt med lite högkvalitativ musikteater i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar