GHOST, en presentation, Chinateatern, Föreställning 5, 6/3 2018

”Hej,”

”Hej,”

”Hej!”

”Tjena!”

”Läget?”

”Nämen, hej!”

Jag nickar hit och dit, vinkar, ler och flinar, omgiven av folk jag känner. Det här är ingen vanlig föreställning, och folket som är här inte vanlig publik. Demografin drar åt folk i branschen, folk som vill in i branschen, och fans som verkligen, verkligen gillar branschen och folk i branschen. 

Vi är på Chinateatern, för en slags presentation av höstens stora premiär, musikalen GHOST, byggd på filmen från 1990, den med Patrick Swayze och Demi Moore, med sången Unchained Melody - Oh, my love, my darling/I’ve hungered for your touch - och den berömda drejar-scenen. Den vann två Oscars: Bästa Manus och Bästa Kvinnliga Biroll - för Whoopie Goldberg, som med detta blev den andra svarta kvinnan att vinna en birollsoscar - den första var Hattie McDaniel, för Borta med Vinden, 50 år tidigare. Sen dess har ytterligare fem kvinnor vunnit för biroller, men bara en har någonsin vunnit för en huvudroll, och det var Halle Berry, 2001, för Monster’s Ball.

2011 hade GHOST THE MUSICAL premiär i London, och 2012 var det dags för Broadway, där musikalen nominerades till tre Tony Awards; Bästa Kvinnliga Biroll, Bästa Ljus och Bästa Scenografi. 

Jag gillar verkligen de här förhandspresentationerna som Chinateatern har börjat med. Förutom att det känns generöst, så uppskattar jag hur de har lyckats sno ihop något av nästan ingenting: man har inte börjat repa än, och kommer antagligen inte att göra det på flera månader, ändå lyckas man presentera en tydlig bild av vad man hoppas kunna uppnå. 

Vad jag önskar är att någon kanske hade sagt om det var okej att Snapchatta, Instagramma, Youtuba och Facebook-lajva, för jag tillhör de där väluppfostrade personerna som inte filmar om jag inte får. Som det nu är sitter vissa och smygfilmar, vissa gör det helt öppet, och vissa - som jag - vågar inte göra något alls, trots att ingen har förbjudit det. 

Det hela leds av Kattis Ahlström. Jag har ingen teve, men henne känner jag igen, och kanske är det för att jag associerar iväg, men det hela känns nästan lite som om jag är med om en inspelning av ett soffprogram. De fyra stora rollerna, Maria Lucia Heiberg Rosenberg, Peter Johansson, Bruno Mitsogannis, och Gladys Del Pilar (Tillsammans med Clariss Krabbe och Elenor Margarita Eriksson) gästar, och framför sånger ur föreställningen. 

Men vad som verkligen förför mej är att man har haft den goda smaken att sätta en stråkkvartett på scenen, och det förhöjer min upplevelse enormt, ger presentationen polish, klass och stil. Kanske är jag lättköpt, men utan dom hade jag inte alls haft samma proffsiga upplevelse. De handlar inte så mycket om att man kanske inte skulle sakna dom, om dom inte var där, det handlar om det storstilade i att dom är där. Den extra kostnaden, som man lätt hade kunnat spara in på, är för mej värd väldigt mycket. 

Jag blir plötsligt väldigt nyfiken på vad som ska hända till hösten. 

Tacksamt,

Joakim Clifton Bergman

Du vet väl -

- att jag har en facebook-grupp som du gärna får gå med i, https://www.facebook.com/minstengangiveckan, 

 - att jag på Instagram heter https://www.instagram.com/joakim_clifton_bergman

- på Twitter heter https://twitter.com/JoakimClifton

• och att du kan nå mej på joakimbergmam@gmail.com

ILYA på Kulturhuset Stadsteatern: 

När vi till slut i mörkret hör ett: ”Hallå?” och ett ”Jag är på teater;” går det liksom inte att hålla sej: jag börjar skratta. En person bakom terroristerskan böjer sej fram, tar ifrån henne telefonen och stänger av den.

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2018/03/ilya-kulturhuset-stadsteatern-publikrep.html

HÖST OCH VINTER, på Dramaten: 

"Vad jag tar med mej är minnet av en lyckligare tid, av ett Sverige på 80-talet, där vi var så priviligierade att vi roade oss med att se på den här typen av pjäser, där fint folk fajtades."

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2018/03/regi-stefan-larsson-scenografi-rufus.html

SALIERI VS. MOZART, ett genrep på Folkoperan: 

Det är en väldigt trevlig, kompetent kväll, där den absoluta behållningen är Loa Falkman, men med en rejäl uppbackning av - vad hans alter ego från Youtubekanalen skulle kalla - de mindre birollerna.

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2018/03/salieri-vs-mozart-genrep-pa-folkoperan.html