Idag -

 - ska jag och Malvolio Morrhår åka till Uppsala och se Neil Simons SKVALLER, men du har chansen att inte missa : 

KARL GERHARD på Kulturhuset Stadsteatern:

"Jag vill redan nu passa på att nominera Björn Gustafsson till priset ”Den sämst utnyttjade förmågan i en pjäs på svensk scen”. I rollen som teatervaktmästare och senare i rollen som patient, lyckas han, med minimalt material, sno varenda scen han är med i. För mej, efter Jönssonligan, Emil i Lönneberga, Dubbelstötarna och Kuta och Kör, är han en levande legend, och här, sorgligt outnyttjad."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/02/karl-gerhard-av-irena-kraus-regi.html

OTHELLO på Kulturhuset Stadsteatern: 

”Och nu sjunger du.”

Hon, lite förvirrad, mitt uppe i andra tankar, stannar av, stirrar på honom:
”Sjunger?”

”Ja.”

Hon känner efter hur det skulle kännas om hennes karaktär, Desdemona, skulle börja sjunga här. Kan hon det? Är det läge för det?

Hon bestämmer sej för att hon kan, och gör liksom ett litet ljud för att visa att det här ska nog funka, men så tystnar hon.

”Vad är det?” undrar regissören.

Hon, fortfarande kvar i känslan, stannar kvar i positionen, tittar inte på honom utan svarar, som om hon bett om sufflering:

”Vad ska jag sjunga?”

”Sjung: I Will Always Love You…”

Hon fryser, stelnar till. Skämtar han med henne? Ska hon, mitt i all den här misären, brista ut i Whitney Houston?"

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/01/othello-av-william-shakespeare.html

ETT ÅR AV MAGISKT TÄNKANDE, på Dramaten.

Jag har köpt en liten kaka, en Black Russian. Det är ett rullat flarn, fyllt med en slags kompakt chokladröra, väldigt god, och vi vitsar en del om kakans namn:

”Är det här första gången du testar en Black Russian?”

”Jag har aldrig förr tagit en Black Russian i min mun.”

”Är jag kladdig i ansiktet? Det är nog resterna av en Black Russian jag kalasade på för en stund sen.”

”Den var förvånansvärt liten för att vara en Black Russian, men den var inte alls så mjuk som jag trodde innan jag stoppade den i munnen.”

Sånt som man skämtar om när man misstänker att man kommer att se något ganska deprimerande. 

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/11/ett-ar-av-magiskt-tankande-av-joaregi.html


MÅSEN på Dramaten.

"Jag minns inte om det regnade. Jag antar: lite grann. När jag cyklar genom stan med hörlurarna på är det liksom som om vädret inte riktigt biter på mej. Jag är i min egen musikaliska bubbla. Jag tror jag lyssnade på någon av Bachs cellosviter. Den första, tror jag säkert. Något som lugnar och stressar på samma gång. 
Vid Margareta Krook-statyn låste jag fast min cykel och skyndade uppför trapporna. Jo, det måste ha regnat, i mitt minne är trapporna folktomma. Inte regnblanka, men folktomma. Är jag sen? Bachs Cello dånar i mina öron, och när jag kommer in i den stora hallen är det för en stund som om jag har kommit in på en bal, där man väntar på att få börja dansa. Alla är liksom frysta i sin positioner, och det är som om man räknar: 5-6-7-8, och väntar. "

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/09/masen-oversattning-lars-noren-bjorn.html

GÖTGATAN på Kungliga Dramaten:

"Efteråt började vi nästan gräla, inne på Mariahallen. Eller, diskutera högljutt, kanske man ska säga. Vi hade knappt kommit in, stod bland grönsakerna, han skulle ha smör och ost, jag skulle ha kaffe, bananer och tandkräm, och det gällde det här med att försöka bättra sej, komma upp sej, flytta från en stadsdel, ta sej fram, vara lite ”amerikansk”. Jag ansåg att huvudrollen Henning framställdes lite som en förlorare för att han hade ambitionen att - som Charity Hope Valentine i Sweet Charity - ta sej bort, upp, fram. Min kompis Abercrombie Clone håller inte med."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/01/gotgatan-av-kristian-hallberg-och-jens.html