LISE OCH GERTUD: KISS YOUR DARLINGS med/av Lise Hummel och Gertrund Stenung, Ljus maria Wicknertz, Kostym Katarina Kristows, på Intiman Föreställning 97 2016,

I början av min kärleksaffär med min iPhone tyckte jag att det var väldigt viktigt att ladda ner en massa appar, vilket nu, såhär en tre år senare innebär att jag på min iPhone har en väldigt massa appar jag borde, men inte riktigt vill slänga. Jag har nån slags föraning om att jag kommer att bli instängd i en hiss eller tvingas tillbringa veckor liggande sysslolös i en hammock på en wifi-försedd söderhavsö, och då planerar jag att sätta mej in i hur dom här apparna funkar, och börja använda dom.

Men den app som jag faktiskt skulle råplugga och dessutom använda redan ikväll är inte riktigt uppfunnen än, men det är ingen tvekan om att den kommer snart. Det finns en enorm efterfrågan. Det är en Lise- och Gertrud-app, och jag antar att den kommer att heta Lise- och Gertrud-appen när den släpps. Man bara väljer en låt ur sin iTunesbibliotek, och så vips! blir den Lise- och Gertrud-ifierad. Det innebär att låten blir dekonsturerad, inspekterad, minimerad och så slutligen ihopmonterad på ett helt nytt sätt. Man har ingen aning om hur det kommer att låta, förutom att det kommer att låta underbart. Och att det i 99,99% av gångerna skulle ingå en cello. 

När Lise Hummel och Gertrud Stenung står på Intimans scen i Kiss Your Darlings finns det så mycket musikalisk begåvning däruppe att man är förvånad att flygeln får plats. Varje sång känns som en liten evighet och alldeles för kort. Jag hör första textraderna och försöker desperat komma på vad det är för låt jag lyssnar på, för såhär har jag aldrig hört den förut. 

Lise Hummel spelar flygel i några låtar, men oftast sitter hon och Gertrud på en varsin stol och sjunger, kompade av Gertruds cello, men just som man börjar tänka på Gertrud Stenung som en cellist som kompar och körar åt Lise Hummel lägger Gertrud ifrån sej cellon och river av en version av Y.M.C.A. som känns nästan religiös. 

Kiss Your Darlings är en Best of-show, och såna kan vara lite farliga. För länge sen var jag på en show i London där man tagit varenda Bob Fosse-koreografi och lyckats åstadkomma en riktigt olidlig föreställning. Det var för mycket av det goda, och alla showstoppers slog ut varandra. Det är det ingen fara för här, eftersom bredden i urvalet är enormt. 

Jag kanske inte var helt förälskad i snacken mellan låtarna, och jag kände att den något ironiska inställningen i pratorna gjorde mej lite osäker på vad dom verkligen menade.

Maria Wicknertz står för ett mycket effektfullt och tilltalande ljus, och Katarina Kristows kläder är snygga och precis lagom teatrala. 

När det börjar närma sej slutet får jag lust att börja skrika låttitlar, bara för att höra vad dom skulle göra av låtar som ”Son of a Preacher Man”, ”La Vie en Rose” eller ”Ja, må han leva”.

Jag väntar glatt på den där appen.

Om du gillade det här kanske du gillar:

THE EMPEROR:

"Det här var vad jag tänkte ut när jag cyklade hem efter att ha sett genrepet av Kungliga Operans Emperor. Jag var tvungen. Jag behövde kunna förklara skillnaden.

Jag har uppfunnit en analysmetod för dansföreställningar. Den heter Joakim Clifton Bergmans Stora Internationella Mycket Användbara Dansverktyg. Eller bara Jockes Dansverktyg, för oss som vet vad vi snackar om. Det består av tre huvuddelar med inbördes indelningsmöjligheter. "

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/01/emperor-av-orjan-andersson-och-jo.html

Om du gillar det här kanske du gillar: 

TRETTONDAGSKONSERT 2014 PÅ KONSERTHUSET

Jag har aldrig varit svag för Romeo och Julia. Jag tror jag för cynisk. Det är inte det att jag inte gillar olyckliga kärlekshistorier, jag föredrar att dom är mer självuppoffrande, mer olyckliga, mer romantiska. Jag bara vet att om dom inte hade dött, så hade Romeo efter ett tag återigen börjat spana på Rosaline, och Julia hade så småningom börjat fundera på om den där förmögne Paris inte var ett bättre kap. Eller så har hon en sak för bad boys, och börjar snart kasta lystna blickar efter Mercutio, som i den här versionen förstås överlevde, med många intressanta ärr, livserfarenhet och kanske en släng av alkoholism. I min version blir Julia en medberoende, en möjliggörare, en langare. 

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/01/trettondagskonsert-forestallning-3-2014.html


A CHRISTMAS CAROL

"En av anledningarna till att jag älskar teater är att det går att variera och tolka in i det oändliga. Man kan inte säga ”Nej tack, jag har redan sett Hamlet”, på samma sätt som man kan säga ”Nej tack, jag har redan sett The Hobbit”. Man kan se en uppsättning av en pjäs som man verkligen avskyr, och sen kan man se exakt samma pjäs, men av en annan regissör, eller med andra skådisar, och man fullständigt älskar den. Man kan till och med se samma uppsättning vid olika tillfällen och få två helt skilda upplevelser. Teater är en konst för stunden. Det är upplevelsen av ett ögonblick. "

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2013/12/a-christmas-carol.html