Föreställning 105 2013
Ingen Dans På Rosor/Fanfarra
Elevuppspel på Balettakademien.
INGEN DANS PÅ ROSOR efter Hannah Greens bok, Manus och regi Jessica Gustafsson.
Öppningsbilden är en av de vackraste jag någonsin sett på en scen: en medvetslös flicka läggs ner på spjälorna på en madrasslös säng. Hennes arm faller fram, den knutna handen öppnar sej: rosenblad faller ut, röda som blod. Vackert och chockerande. Självmordsförsök som visuell poesi.
Det här är en så bra idé att det är förvånande att ingen, mej veterligen, har försökt sej på den förut. Hannah Greens bok om en schizofren tonårig flickas tid på mentalsjukhus och hennes låtsasvärld Yr är som gjord för en dans/musikföreställning.
Jag läste boken någon gång i högstadiet för kanske 35 år sen, och tyvärr minns jag inte så mycket mer än självmordsförsök och mentalsjukhus, och Jessica Gustafssons manus är ganska krävande när man försöker hänga med i historien. Det hela görs inte enklare av att eleverna ibland turas om att spela huvudrollen och att ungdomar spelar föräldrar och läkare.
Detta är en mycket lovande föreställning med lysande lösningar och mycket vackra scenbilder, som tyvärr blir lidande av alla konstnärliga kompromisser när den framförs som ett elevuppspel. Jag hoppas verkligen att Jessica Gustafsson forsätter att arbeta på den, för här finns möjligheten till något helt enkelt fantastiskt. Jag vill se den förverkligad på dansens hus, Stadsteaterns dansscen eller Orionteatern.
FANFARRA.
Bearbetning & regi: Alexander Moberg
Staging & koreografi: Charles Moore
Sånginstudering: Lena Granath
Koreografassistent Sara Kullander
Sånginstudering Lena Granath
Musiker Erika Hammarberg
Staging & koreografi: Charles Moore
Sånginstudering: Lena Granath
Koreografassistent Sara Kullander
Sånginstudering Lena Granath
Musiker Erika Hammarberg
En musikalisk show med dansarutbildningen årskurs 2.
En kul liten elevshow med mycket begåvad dans, sång och några roliga sketcher. Cissi (Hittar inget efternamn i programbladet) är mycket imponerande som konferensier, en monolog om grupper av David är tänkvärd och Philip imponerar i högklackat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar