Minst En Gång i Veckan: NECRONOMICON

torsdag 5 december 2013

NECRONOMICON

Föreställning 100 2013

NECRONOMICON

Författare : Gustav Tegby Författare : Howard Philips Lovecraft, Regi : Rikard Lekander, Scenografi : Sören Brunes, Kostym : Jenny Ljungberg, Med Eric Stern, Maia Hansson Bergqvist, Thérèse Brunnander, Staffan Göthe, David Book,

Jag ville så gärna börja den här recensionen: ”Vi gick glatt nynnande ifrån den här föreställningen.” Tyvärr var det inte mycket till nynnbar musik, så min recension får börja:

”Vi gick glatt ifrån den här föreställningen.”

Jag är väldigt lättskrämd, så jag var lite förbehållsam. Det hade jag inte behövt göra. Jag hoppade till några gånger, men det berodde mer på den plötsliga ljudvolymen än på att jag verkligen blev skrämd.

En son till en rik fabrikör, hans barndomsvän och hennes mamma klättrar ner i fabrikörens nyöppnade gruva för att titta på några hellristningar, men väl nere i gruvan inser dom att dom inte kan komma upp, och att dom är omgivna av osynliga onda krafter.

Detta verkar vara en föreställning för dom väldigt unga. Jag pratar Harry Potter-unga. Jag pratar första Harry Potter-boken-unga.

Det verkar också vara en föreställning för dom som inte har så höga krav på en musikal. Eller som inte har några musikaliska krav, kanske man ska säga.

Det verkar också vara en föreställning som borde ha varit en film. Direkt till video. För 30 år sen.

Jag tycker synd om skådisarna som måste harva runt i det här. Dom är ett snäpp från spökhuset på Gröna Lund.

Jag hittar inga förmildrande omständigheter, förutom Scenografin av Sören Brunes och ljuset av Johan Bergman. Och affischen. Affischen var mycket bra.

Jag antar att det inte kan vara så enkelt, men det känns som om författaren Gustav Tegby inte kunde få någon att nappa på hans skräckfilmsmanus, så han bestämde sej för att göra en pjäs istället, och när ingen nappade på hans pjäs bestämde han sej för att göra en musikal istället.

Om du gillade det här kanske du gillar

I SISTA MINUTEN

"Det känns som om det är skrivet av en ung man som sett några avsnitt för mycket av Pantertanter. Själva berättelsen är ganska fin, om hur tre väninnor flyttar ihop på ålderns höst, men skämt om dom vill ha sex och att dom är hetero känns väldigt konstruerade. Bra regi med sagolika övergångar."

Låter det intressant? Här är resten: