KLANEN, av Nina Raine, på Dramaten:
Detta är en vansinnigt rolig föreställning. En upprörande, politiskt inkorrekt, provocerande föreställning, som känns underbart frigörande. Det är skönt att få skratta åt opassande saker, att få fnissa lite chockerat.
Det är som om Vem Är Rädd För Virginia Woolf mötte Children Of A Lesser God, som om George och Martha verkligen hade lyckats skaffa barn, men fått ungar som inte blev blåhåriga och blondögda, utan ganska orosfyllda och humorlösa.
Det hade varit rolig att få se mamman och pappan i en scen där dom är ensamma i huset, utan barnen dom så starkt knutit till sej. Vad skulle dom säga till varandra?
”I morgon är det söndag…”
”Hela dagen…”
Eller skulle dom bara fortsätta som om ingen verkligen saknades?
Låter det intressant? Här är resten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar