lördag 20 december 2014

Jag säger inte nej, jag säger: Varför inte testa det här istället?

WHEN YOU WISH UPON A STAR....

Jag sitter och bläddrar i Kulturhuset Stadsteaterns… vad heter det? Gratistidning? Reklamtidning? Programblad? Du vet, den där man får gratis, den där stora? Det är mycket jag är sugen på, men det finns också sånt som inte alls lockar. Som My Fair Lady. 
Varför sätta upp My Fair Lady på Kulturhuset Stadsteatern? Varför inte bara lämna över den till Parkteatern för en kväll av somrig Sing-along? Det enda som skulle få mej intresserad av en uppsättning av den var om man lämnade över den till Carolina Frände( Kvällarna Med KerstinEn Världsomsegling Under HavetHappy End, och Ansvaret Är Vårt/Tingsten)  och kallade den My Fairy Ladyboy, även om jag tycket att hennes registil kan vara lite väl stökig, för det mesta. Det skulle jag boka biljetter till. 
Det finns inte mycket information i tidningen, bara titeln, datumet för biljettsläpp och när man har premiär. Och närbilden av en rosa ros mot en rosa bakgrund. Och så titeln i stora, snirkliga bokstäver. Jag har ingen aning om vare sej regissör eller vilka som ska sjunga, men min första impuls är att jag inte är vidare sugen. 

Varför inte sätta upp något som vi Stockholmare antagligen aldrig kommer att få se? Vad är det för fel på det mesta av Sondheim(Sweeney Todd, Assassins)? Testa Company, med Peter Jöback(Sweeney Todd) i rollen som Robert, om man behöver nån som drar. Och varför inte Maja Rung(Illusioner på Galeasen, Den Allvarsamma Leken, Sweeney Todd, Cyrano på Parkteatern och Blodsbröder) som Amy? Men vem ska gör Joanne? Ska vi ha en öppen audition?

Nu, när det lackar mot jul är det väl inte fel att önska sej saker? Jag önskar att Kulturhuset Stadsteatern sätter upp Stephen Sondheims och James Lapines musikal Passion, från 1994. Den bygger på en 1800-talsbok av Italienaren Iginio Ugo Tarchetti, och filmades 1930, och handlar om en soldat - förälskad i, och älskad av, en gift kvinna - som blir posterad i en liten by långt ute på landet, där han träffar en ful, sjuklig kvinna, som förälskar sej i honom, och hur han förälskar sej i henne. 
Låter inte det mer intressant än den ganska säckiga historien om hur en man lär en kvinna hur man uppför sej i finare rum?
Men jag är inte klar. Trodde du att jag bara skulle slänga ur mej en titel sådär och sen lämna resten åt slumpen? Nej, det är lika bra att försöka fantisera ihop hela paketet:
I huvudrollen, som Fosca vill jag ha Helen Sjöholm. Behöver jag förklara varför? Nej, jag trodde inte det.
I rollen som soldaten Giorgio kan jag mer än väl tänka mej Fredrik Lycke. Men vem ska spela Clara, den vackra, olyckligt gifta kvinnan? Jag tror jag slänger in Lisette Pagler och Linda Olsson och låter dom slåss om saken.
Som regissör? Hm. Kanske Kia Berglund? Jag tyckte mycket om hennes I Lodjurets Timma på teater Giljotin. Eller kanske Stefan Metz, vars Mästaren och Margarita på Dramaten var en av årets höjdpunkter. Jag vill testa en regissör som jag inte känner som musikalregissör, och den här genomsjungna icke dansanta versionen är ett ypperligt tillfälle för en regissör att riktigt ta tag i den sjunga texten, och inte bara lämna över de sjungna styckena till koreografen att iscensätta.  
Kostym? Charles Koroly. Scenografi? Magdalena Åberg. Mask? Hm. Jag är inte så insatt i mask, och vad som krävs. Men jag slår till med Lena Strandmark, Johan Lundström, som tack för allt underbart i Mästaren och Margarita på Dramaten. 

Är det för mycket begärt?

Och du har väl inte missat att jag har startat en Facebook-grupp

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar