Idag har du chansen att inte missa:

THE WOMAN IN BLACK, ett gästspel av Teater GEST på Kulturhuset Stadsteaterns Fria Scen:

"Vi hoppade till flera gånger, ibland föll vi nästan ur våra stolar, vi skrek rakt ut, och vid tillfällen klamrade vi fast oss vid varandra, jag och Abercrombie, som två nördar i en helvetisk berg- och dalbana. Vi är vettskrämda, och med så enkla medel. Jag tänker inte avslöja någonting, eftersom jag förutsätter att du redan idag kommer att försöka skaffa biljetter, men detta är en som en dramatiserad natt där man samlats runt en brasa för att berätta spökhistorier, utan att veta att skogen, eller huset, man samlats i, är riggat med en hel del överraskningar. "

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/12/the-woman-in-black-adapterad-av-stephen.html

JOHANNA av Mirja Unge i regi av Jenny Andreasson på Kungliga Dramaten:

"Det är tolkningen av Johanna själv som stör mej. Det känns som om jag borde tycka om henne, men jag gör det inte. Jag uppfattar henne som självupptagen, respektlös, bristande i empati och ödmjukhet. Hon lyssnar inte på någon annan, men förväntar sej att alla andra ska lyssna på henne, trots att hon inte verkar göra några försök att verkligen få folk att förstå. En slags självgod, tveklös diktator. Om Gud är naturen, eller om naturen är gud, borde han skaffa ett bättre språkrör. "

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/12/johanna-av-mirja-unga-regi-jenny.html

SUFFLÖREN, på Dramaten:

"Detta är inte en föreställning som borde ses, detta är en föreställning som MÅSTE ses. Jag gillar monolog-föreställningar, därför att för mej är det essensen av teater. En ensam man på en tom scen och jag ler från öra till öra. Gå och se en masterclass i skådespeleri. Såhär ska det göras!!!"

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2013/09/suffloren-forestallning-63-2013.html

I LODJURETS TIMMA av P.O. Enquist på Teater Giljotin.

"Om det stämmer, det som Karin Boye säger om att det är färden som är mödan värd, då måste jag tänka till. Ofta är jag - redan innan resan ens börjat - mentalt i mål och står och kokar blåbärssoppa åt dom andra. 

Men bra teater liksom samlar ihop mej, trycker ner mej i stolen och säger: Du är här! Du är nu! Den här stunden är viktig. Den här stunden är avgörande.

Jag är sällan så lycklig som de stunder jag tillbringar i en stol i ett mörkt rum, stirrande in i ett ljus och försöker förstå det som människorna därinne försöker säga mej. Om dom visar något jag gillar, förstås, något jag tycker är bra. Annars är jag redan hemma och kokar blåbärssoppa."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/11/i-lodjurets-timma-skadespelare.html

VÅRT FÖRAKT FÖR SVAGHET på Kulturhuset Stadsteatern.

"Jag tycker nämligen att själva upplevelsen av en föreställning är viktig. Den är den primära anledningen till att jag sitter där i publiken, dag ut och dag in, vecka efter vecka. Känslorna jag får när jag tittar. De medvetna och omedvetna tankarna som vaknar. Associationerna. Minnet av det jag sett är viktigt för mej. 

Och det är väldigt lätt att förstöra minnet av en upplevelse. Anta att du har sett en fantastisk uppsättning av Hedda Gabler, och du är helt upprymd och helt tom, och ljuset tänds i salongen och masserar dina sönderklappade händer och börjar samla ihop dina saker. Du är liksom i en liten bubbla, upplyft, berikad, nästan frälst. Då vill du inte höra någon säga:

”Gud vad hon såg fet ut i den där klänningen,”"

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/05/vart-forakt-for-svaghet-inspirerad-av.html

HAPPY END av Brecht/Weill på Kulturhuset Stadsteatern

"En gång, för länge sen, när jag kom in på NK, möttes jag av ett sambatåg. Med skinkorna dallrande i inte mycket mer än nätstrumpor, med plymer på glittrande ställningar, och behåar som mer förhöjde än förteg, dansade kvinnor omkring till höftvicksvänligt tempo, som epileptiska påfåglar, och bjöd upp till dans nere vid ljusgården. Jag ville, men ville inte. Jag kunde, men kunde inte."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/11/happy-end-manus-dorothy-lane.html

EN DANS PÅ ROSOR på Metropol Palais.

"Det börjar med buller och bång, med svarta, guldglittriga höftskynken och mycket hud, och jag hade inte alls väntat mej det här. Jag hade väntat mej Cha-cha-cha, fjädrar, frisyrer som verkar stylade med tapetklister och lite för mycket make-up. Jag hade väntat mej avancerad Finlandsfärjeunderhållning. Inte det här. 

”Det påminner lite om Vulkanscenen ur Showgirls,” viskar Kazaky-fan No.1, och jag håller med."

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/09/en-dans-pa-rosor-koreografi-tobias.html

EVITA på Göta Lejon

"Innan föreställningen antog jag att Göta Lejon hade tänkt: Om vi kan få Charlotte Perrelli kan vi sätta upp Evita. Men nu, efter att ha sätt föreställningen, tror jag att Göta Lejon tänke: Vi har Patrik Martinsson. Vad kan vi sätta upp åt honom? För det är han som är den stora behållningen, bredvid det rent visuella godiset. Han är sylvass, glasklar och har utstrålning och tydlighet som en neonskylt. Ingen risk att man tappar bort honom i en mass-scens-tango."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/09/evita-av-andrew-lloyd-webber-och-tim.html

FLASHDANCE, på Chinateatern

"Jag älskar när en skådespelare inte gör något ”I största allmänhet”. Det är ganska vanligt, speciellt i musikal, där uppgifterna är så krävande - sång, dans, agerande - att man börjar förevisa en aktion istället för att agera. Man spelar lite full istället för att verkligen försöka nyktra till, eller gå rakt eller tala tydligt eller inte se dubbelt. Man ska vara kär, så man sjunger en kärlekssång istället för att undersöka vad det är som attraherar. Man tar till gester som är lika beprövade och oinspirerade som den klassiska balettens stångövningar."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/01/flashdance-av-tom-hadley-tobert-clay.html 

MÅSEN, av Anton Tjechov,  på Dramaten.

"Jag minns inte om det regnade. Jag antar: lite grann. När jag cyklar genom stan med hörlurarna på är det liksom som om vädret inte riktigt biter på mej. Jag är i min egen musikaliska bubbla. Jag tror jag lyssnade på någon av Bachs cellosviter. Den första, tror jag säkert. Något som lugnar och stressar på samma gång. 

Vid Margareta Krook-statyn låste jag fast min cykel och skyndade uppför trapporna. Jo, det måste ha regnat, i mitt minne är trapporna folktomma. Inte regnblanka, men folktomma. Är jag sen? Bachs Cello dånar i mina öron, och när jag kommer in i den stora hallen är det för en stund som om jag har kommit in på en bal, där man väntar på att få börja dansa. Alla är liksom frysta i sin positioner, och det är som om man räknar: 5-6-7-8, och väntar. "

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/09/masen-oversattning-lars-noren-bjorn.html