tisdag 28 januari 2020

SHREK MUSIKALEN, POFF! Fanfaren, Farsta, föreställning 2, 5/1 2020


Based on the Dreamworks Animation Motion Picture and the book by William Steig , Book and Lyrics by David Lindsay-Abaire, Music by Jeanine Tesori, Originally produced on Broadway by DreamWorks Theatricals and Neal Street Productions, Svensk översättning: Calle Norlén Producent: POFF!, Regi: Ylva Hilber, Koreografi: Maja Malm, Orkester under ledning av Musikalkontoret, Medverkande: Arvid Karlström, David Larsson, Elina Holewa Chrona, Ellen Sundström, Emma Nordin, Emma Wide, Hedda Grände, Ida Tobiasson, Jessica Wallin, Jonna Skoog, Karolina Furberg, Ludwig Wase, Madeleine Hettman, Maja Malm, Martin Isaksson, Gabrielle Aaron Johansson, Olivia Malm, Petter Hilber, Samuel Linderström, Sara Kilagård, Signe Larsson, Ylva Hilber

Vad som slår mej först är Hur i helsike har dom rott det här i hamn? Men sen tänker jag:  Varför så förvånad: dom brukar ju ro det omöjliga iland. Jag har sett många av den här teatergruppens musikaluppsättningar, och de är alla imponerande. 

Jag och min kompis Långskånken är ute i Farsta, på Fanfaren för att se teatergruppen POFF!s uppsättningen av musikalen SHREK. 
Egentligen hade jag tänkt tillbringa dagen med att laga min trasiga säng, men när det visade sej att min borrmaskin hade dött var jag tvungen att hitta något annat att sysselsätta mej. Jag scrollade runt lite på interwebben, och insåg att idag var enda dagen jag skulle kunna se den här produktionen.

Jag hade sorterat in föreställningen under Se Senare, och och fick snabbt omsortera den under Se Ögonabums eller Aldrig, för det här var enda dagen jag kunde se den. Och så messade jag Långskånken. 

Musiken är av Jeanine Tesori, (FUN HOME, CAROLINE, OR CHANGE (Som jag såg i London 20 December 2018, men ännu inte skrivit om), THOROGHLY MODERN MILLE och VIOLET), och med manus och sångtexter av för mej obekante David Lindsay-Abaire.

Jag och min kompis Patti-Li Leuk såg urproduktionen på Broadway, 2009, men vi var inte vidare imponerade. Visst, det var kul att se Sutton Foster, Brian d’Arcy James och Johan Tartaglia live, men musikalen i sej var inget som imponerade. Det fanns en sång jag gillade, Who’d I Bee, och ett minnesvärt nummer, Morning Person. Vi hade förstås redan sett NEXT TO NORMAL med Alice Ripley och Aaron Tveit, WICKED, TOXIC AVENGER och THE 39 STEPS, så det är förståeligt att den här musikalen hade lite svårt att toppa någon av dom. 

Det handlar om ett land där makthavaren försöker rensa ut alla oliktänkande och alla som ser annorlunda ut, i det här fallet sagofigurer som Pinoccio, Den Fula Ankungen, de tre små grisarna och Guldlocks tre björnar. De flyr till träsket där trollet Shrek bor, men inte heller han vill ha dom där, och övertalas att tillsammans med en talande åsna bege sej till makthavaren och tala honom till rätta.

På ett ganska otäckt sätt känns föreställningen mer aktuell nu, än då jag såg den på Broadway. Teman som flyktingar, oliktänkande och utrensning är inte alls lika främmande som för elva år sen, när varje dag på Manhattan var helt enkelt underbar.

Det här är en amatörteateruppsättning vad gäller - antar jag - tillstånd att spela den från förlagen, skådespelarnas löner - jag antar att dom jobbar gratis -, och vad gäller den övergripande budgeten, men det här är en amatöruppsättning i ordets egentliga bemärkelse: amatör, amateur, någon som gör något av kärlek.
Jag är mycket imponerad av regi, scenografi och kostym, och rejält road av vad och hur man berättar. 
Man har - under ledning av Musikalkontoret - dragit ihop en 13-mannaorkester, något inte många stora teatrar kostar på sej, och det låter fenomenalt. 
Många på scenen imponerar, och ingen besviker. David Larson Lundin, som spelar åsnan, är någon att hålla ögonen på, och likaså Godisfen/Pepperkakan Ida Tobiasson, som plötsligt stiger ur ensemblen och nästan stoppar showen med Freak Flag. 

Regissören, Ylva Hilber, är själv med på scenen och spelar flera mindre roller, men jag tror att hon vore mer värdefull i salongen. En sån här produktion, tillfälligt sammansatt av semiproffs, som endast spelas en handfull gånger, behöver ett öga utifrån, någon som tar notes, har en genomgång efter varje föreställning - eller innan, vilket som passar bäst - kanske kallar till extra repetitioner, lägger om scenerier, rensar i röriga scener, försöker klura ut hur det kommer sej att vissa skämt eller stunder inte funkar, och försöker förtydliga, förbättra, föreställningen. 
Jag tror att både artister och regissör skulle utvecklas som konstnärer av att inte bara försöka upprätthålla, utan försöka hitta sätta att göra det bättre, föreställning efter föreställning. 


Härmed nominerar jag 

DAVID LARSSON LUNDIN till BENNYPRISET FÖR BÄSTA MANLIGA BIROLL I EN AMATÖRTEATERPROKTION 2020

IDA TOBIASSON till BENNYPRISET FÖR BÄSTA KVINNLIGA BIROLL I EN AMATÖRTEATERPROKTION 2020

MAJA MALM och YLVA HILBER för FÖRTRÄFFLIGT ARBETE INOM SCENKONSTEN 2020


Tacksamt,

Joakim Clifton Bergman

Du vet väl -

- att jag har en facebook-grupp som du gärna får gå med i, https://www.facebook.com/minstengangiveckan, 


- att MINST EN GÅNG I VECKAN har ett eget instagramkonto: https://www.instagram.com/minst_en_gang_i_veckan/


  • och att du kan nå mej säkrast på instagram.


Om du gillade det här kanske du gillar: 


MONSTRET OCH MÄNNISKORNA på Junibacken: 

Föreställningen får mej att tänka på uppsättningen av MATILDA THE MUSICAL som jag såg på Cambridge Theatre i London 2017, och på DEN BESYNNERLIGA HÄNDELSEN MED HUNDEN MITT I NATTEN, som jag såg på Kulturhuset Stadsteatern. Och jag tror att det enda verkligt stora problemet med föreställningen är att man inte vågat tänka tillräckligt stort.


MUSIKTEATER OCH MUSIKAL FRISTÅEND KURS, på StDH: 

"Det gör lite ont i mej när jag tänker på hoppfulla kursdeltagare som sett utbildningen som ett sätt att öka sin kompetens, konkurrenskraft och kunskap, som kanske tagit lån och ledigt, hyrt rum och satt sitt liv på paus och möts av pedagogens: 
”Nu ska vi i första hand ha det lite trevligt och undersöka lite…” eller ”Jag vet att kursen föreskriver att vi ska arbeta med Shakespeare och scenframställning, men jag tycker det vore intressant med lite Commedia del’Arte?”


DUTCH MASTERS på Playhouse Teater:

"Pjäsen underhåller och fängslar, på samma sätt som såna där filmer där det i slutet visar sej att Nicole Kidman, barnen och tjänstefolket hela tiden varit döda, eller att det var Norman Bates utklädd till sin mamma, att Kevin Spacey är Keyser Söze, eller att Bruce Willis också hela tiden varit död."


#aliceripley #aarontveit #nexttonormal #Broadway #Farsta #Shrek #Shrekthemusical #musikalkontoret
Upplagd av kl.
Etiketter: , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)