Kursledare: Niklas Riesbeck Pianist: Andreas Landegren Det finns vissa saker - på scenen - som jag ser fram emot. På hösten är det SMU:s avgångselevers Stephen Sondheim-masterclass, ledd av Niklas Riesbeck. (På våren är det andraårsstudenters show, men det tar vi när vi kommer dit.) Vi befinner oss i en av danssalarna på BASE23. Vi, publiken, är jag, och en av skolans lärare, och förstaårseleverna på på skolan. Vi sitter i ett kantigt U, där öppningen är scenen. Bakom oss, på stolar, sitter eleverna, svartklädda. STOCKHOLMS MUSIKALARTISTUTBILDNING är en scenkonstutbildning med inriktning på musikal och show som på bara några år har blivit den bästa i landet. Hit har man lyckas samla de bästa lärarna, med Hans Marklund och Roine Söderlundh i första ledet, och hit letar sej också de mest lovande eleverna, eftersom alla vill in här. Och här undervisar förstås Niklas Riesbeck. Innan det börjar förklarar Riesbeck att man har fokuserat på texten i manuset, försökt skilja på vad som är fakta och på vad som bara är påståenden. Höjdpunktena var många, bottennappen noll. Det här är en klass som verkar veta vad dom gör. Man har förenklat, sökt inåt. Man resonerar när man sjunger, istället för att bara låta fint. Man tänker. Man lyssnar. Här finns inga tomma, generella showgester, inget musikalvevande eller allt det där som Judy Garland och Kay Thomson sysslade med. Varje sång är intressant iscensatt, och övergångarna är smidiga. Som exempel vill jag nämna sången Plommonstop ur PACIFIC OUVERTURES: Musikalen handlar om förvästligandet av Japan, och sången är ett exempel på hur en ung, oviktig samuraj blir rikare och mer "västlig". Det illustreras genom att han från början sitter på golvet bakom ett lågt bord, men alltigenom sången - med hjälp av andra elever - byts bordet ut mot ett skrivbord och en stol, han får en monokel, , hans stol byts ut mot en snurrstol, och till slut gör han sorti, iklädd läsglasögon och frack,och ganska trött på livet. Eleven behöver inte trycka på så mycket i sina uttryck: omständigheterna gör att vi förstår. Texten går fram. Det intressanta är det som inte visas upp. Det här är åttonde året som Riesbeck har den här workshopen, och jag tror att anledningen till att detta är så bra, är att han har blivit så bra. Många av sångerna har jag sett framförda här förut, och med var gång har det blivit bättre. Jag måste också tillägga att Niklas Riesbeck är en fenomenal översättare av Sondheim. Många har försökt, få ha lyckats. Sondheim är svår. Han briljerar på engelska, vilket försvårar på svenska. Eftersom jag kan de flesta Sondheimsånger - jag lärde mej i en tid när sånt var lättare att minnas, nu skulle jag inte ens kunna lära mej texten till Baby Shark - så har jag många gånger suttit och ryst år tillkrånglade, överintellektuella texter som mest skriker ut att översättaren vill ha kredd, eller åt översättningar som verkar komma direkt från Google Translate. Kanske är det för att Niklas Riesbeck också är skådespelare och sångare som texterna flyter. De känns naturliga, som om sången bara var tal till musik. De är fyndig där den ska vara det och enkla och naturliga när det passar. #masterclass #base23 #sondheim #stephensondheim @smu1922 @base23smu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar