Det jag tyckte mest om med den här föreställningen kom till mej efter en stund. Jag hade visserligen sett en filmad version av en annan uppsättning på youtube, men hade inte riktigt gjort en analys, utan hade mer mentalt skummat mej igenom, för att få ett grepp på handling, på sångernas kvalitet.
Men nu, när jag sitter i publiken inser jag att man måsta aktivt tvinga sej att tänka på ett annat plan: det intressant är inte vad det handlar om, utan vad man kommenterar. Man kan se den som en saga: hur människan upptäcker att hon kan göra eld. Men om man tittar genom lite andra filter så säger den något mycket mer intressant. Och givetvis är det så med det mesta, men eftersom historien är väldigt enkel så blir det tydligt att det inte är för handlingen man sätter upp den: man sätter upp den för de dolda budskapen, de förtäckta åsikterna. Här sägs saker om vapenreglering, jämlikhet, främlingsfientlighet, homofobi, religion, maktmissbruk, men det sägs så subtilt att det är lätt att missa. Jag hade faktist ganska roligt när jag tvingade mej att liksom stiga ur och mentalt distansera mej och hela tiden fråga mej : vad handlar det här egentligen om?
Och med detta vill jag inte säga att det inte är roligt som det är: text och regi är fyndig och full av infall, kostymerna är underfundiga och skådespelarna håller en nivå som är mycket oväntad för en källarteater.
I många såna här uppsättningar brukar det finnas några mycket kompetenta personer, och sen några glada amatörer, men här är det svårt att pekar på någon som den svagaste länken.
Det känns fel att kalla det här för en amatörmusikal. Man kan liksom inte hålla på med musikal och samtidigt vara en amatör. Det för för krävande. Man måste vara väldigt duktig redan från början.
Det kanske är så att det inte finns något man kan kalla amatörmusikalartist?
Regissören Robin Karlsson har satt upp många musikaler under flera år, och detta - anser jag - är hans mest lyckade uppsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar