Kungliga Svenska Balettskolan presenterar: Migration: Koreograf: Joseph Sturdy Dansare: Teo Aracic, Philip Arvanitidis, Kevin Au, Tehilla Blad, Irma Besirevic, Maria Bjorvand, Oskar Ekestorm, Anna Erixon, Celina Gleisner, Matilda Gustafson, Olivia Hansson, Isak Palmstierna Einarsson, Michelle Persson, Kana Mori, Elin Ryman Myllyvainio, Harald Röök, Sofia Sangregorio, Shannon Taylor, Vilja Tjemsland Kwasny, Linn Wyller Retsler, Lucas Russell Brinin och Di Wu, IN2IT; Koreograf: Sara Ruddock, Musik: Deorro, Four Tet, Dansare: Moa Andreasson, Albin Bergström, Tora Björling, Anna Bytner, Paula Garcia, Julian Greene, Elsa Hildebrand, Erik Hjellström Nilsson, Aqvelina Jacobsson, Jenny Jonsson, Elvira Lindell, Sandra Mattila, Linnea Nilsson, Mikael Nordebäck, Emma Nydahl, Karin Oldsjö, Gabriella Palmstierna Einarsson, Lucinda Rosell, Isa Schulz Slotte, Galina Zelenina och Linn Åhlander, DaTha, Koreograf: Alexandra Campbell, Musik: AphexTwin, Dansare: Kevin Au, Adam Bernstein, Irma Besirevic, Maria Björvand, Alva Dunne, Kahrin Ekholm, Olivia Hansson, Kajsa Nilsson, Michelle Persson, Elin Ryman Myllyvainio, Sofia Sangregorio, Adam Seid Tahir, Emelie Söderström, Madeleine Tell, Daniel Vängelin och Emy Zetterberg Reserv: Shannon Taylor, Balettakademien presenterar: Nocturnal Descent, Koreograf: Kenny Svensson & Zain Odelsthål, Dansare: Cecilia Arbeus, Sigrid Anne Björneby Vik, Vicky Engstrand, Philip Granat, Sarah Avaija Hammeken, Josefin Hedman, Louise Hesselring, Johan Hillgren, Carolina Janevald, Tilda Kristiansson, Nea Landin, Johan Lööf, Rebecca Matani, David Muhr, Caroline Navestad, Nicoline Persen, Jessica Rosin, Benedicte Stensvaag Ellefsen, Linn Stålhammar, Elin Wilhelmsson, Olivia Åhman, Sara Östberg Diakité, Grasp, Koreograf:Jennifer Archibald, Music: Taufiq Qureshi, BAE Donky Pitch, Dansare: Cecilia Arbeus, Sigrid Anne Björneby Vik, Vicky Engstrand, Josefin Hedman, Carolina Janevald, Jessica Rosin, Benedicte Stensvaag Ellefsen, Linn Stålhammar, Elin Wilhelmsson, Olivia Åhman, Sara Östberg Diakité, 2 feet under, Koreograf:Charlotta Öfverholm, Dansare: Philip Granat, Sarah Avaija Hammeken, Louise Hesselring, Johan Hillgren, Tilda Kristiansson, Nea Landin, Johan Lööf, Rebecca Matani, David Muhr, Caroline Navestad, Nicoline Persen, Projektioner: Anders J. Larsson, In the Afterglow, Koreograf:Lee Brummer & Israel Aloni, Music: Anthony & the Johnsons, Dansare: Philip Granat, Sarah Avaija Hammeken, Louise Hesselring, Johan Hillgren, Nea Landin, Johan Lööf, David Muhr, Nicoline Persen
Efteråt, ledandes våra cyklar mot Söder, pratar vi om dans och humor, och om underkläder. Hudfärgade underkläder.
Det går en trend i allt, och just nu verkar det vara underkläder. För dansare i alla fall. Jag och min kompis Patti-Li Leuk har varit och sett Kungliga Svenska Balettskolan och Balettakademiens vårföreställningar. Kungliga Svenska Balettskolan började i en slags hudfärgade korta underklänningar, och balettakademin avslutade i hudfärgade kalsonger, om man var kille, eller hudfärgade sportbehå och boxertrosor, om man var tjej. Och rejält nedsmutsade.
Och det var inte bara där. Jag satt, under föreställningen, och funderade var någonstans det var jag hade sett det här, nyligen. Det tog lite tid, men så kom jag på det: det var En Midsommarnattsdröm, på Kungliga Operan. Där, under bakfylledrömscenen, var alla klädda så. Och det fräsiga med den här typen av kostymer är att - för mej i alla fall - känns dansarna mindre nakna än om dom haft trikåer, eller underkläder i svart eller vitt. Dom känns inte avklädda.
Och vad gäller humorn så var det nog så att vi saknade den, lite grand. Speciellt i anda halva, i ett nummer med mycket pratande i mikrofoner, där det kändes som att man kanske hade behövt lite självironi. Och fanns det inte ett liknande nummer förra året, där en norsk dansare pratade? Ett ”galet” nummer, där man liksom röjde runt. Eller minns vi fel? Vi förstår att man vill säga något om krig och våld, men det är inte riktigt klart vad som blir sagt.
Vi pratar också om att det verkar som om balettakademien fått starkare manliga dansare. Mycket starkare. Och fler. Och några riktigt livsfarliga.
Ibland känns det som om dans kan hålla på hur länge som helst, både på gott och på ont. Det är positivt när man sitter där i salongen och myser, tiden bara går, och man är lite förtrollad, som när en kille i kvällens första koreografi har ett solo, och det känns som om han dansar under vattnet, som om han var viktlös. Man kan inte slita sej, man tänker inte på något annat, man analyserar inte, man bara känner. Det är som att ligga på rygg i gröngränset och se molnen tumla runt däruppe, man är någonstans mellan totalt närvarande och helt borta.
När det är negativt känns det som om koreografin skulle kunna hålla på i en minut eller tjugo, det finns liksom ingen utveckling. Man berättar ingenting, koreografin blir bara rörelse, gymnastik. Dansarna kommer in, snurrar runt, rusar ut, andra kommer in, man hoppar, rusar ut, och andra kommer in. Det enda som verkar bestämma att det är över är att musiken tar slut. Hade det varit en längre låt hade man hållit på längre, och tvärtom.
Vi pratar på, och promenerar. Jag säger att det hade varit intressant att få se ett specifikt berättande, med en början, en mitten och ett slut. Det behöver inte vara något man förstår, som sagan om Hans och Greta, men något där man inte bara skildrar ett tillstånd, en statisk stund. Och givetvis vill man dela ut uppgifterna så jämt som möjligt, så solistroller kanske inte är eftersträvansvärt, men vad sägs om en dans om en demonstration? Eller något om en dag på stranden? Eller vad sägs om att vända på det, och istället visa dansen som sker bakom kulisserna, i tystnaden, där dansare kommer in, byter om, nöjda eller missnöjda med sina prestationer, innan dom går in på - av - scenen igen?
Vi pratar på, och promenerar. Ibland tycker vi olika, ibland tycker vi likadant. Vi pratar om henne, hon den nästan androgyna, den långa, starka, vi pratar om honom, som var snabb och senig som en vessla, som nästan kändes för tunn för att orka göra det han orkade göra. Det är skönt att se dans där dansarna dansar, tycker vi. Valet att klä killarna i underklänningar känns lite spännande, vi önskar bara att underklänningarna kanske hade varit lite annorlunda. Lite mer som u-ringade linnen, kanske? Vi pratar om han som ser ut som en balettprins, och hon som var ren energi, och han den där som inte verkade vara rädd för något…
Vi pratar på, och promenerar…
Tacksamt,
Joakim Clifton Bergman
Fribiljett, tack Dansens Hus! Hittills har scenkonsten 2015 kostat mej 3280:-
Du vet väl att jag har en facebook-grupp som du gärna får gå med i, https://www.facebook.com/minstengangiveckan,
- och att jag på Twitter heter https://twitter.com/EnIVeckan.
Om du gillade det här kanske du gillar:
PIPPIN på Scengymnasiet S:t Erik:
"Det måste vara superknepigt att vara lärare för en musikalklass, och försöka bestämma vilket verk det är man ska sätta upp härnäst. Och då tänker jag inte i första hand på att hitta något bra, något med roller i passande åldrar, något som inte har spelats på ett tag, och något som känns kul för klassen att göra, utan rent praktiskt:
”Vad gör vi med alla dessa tjejer?”"
Låter det intressant? Här är resten:
FRÄMMANDE KROPP av Manfred Krage, på Teater Giljotin:
Flera av mina väninnor har inte några barn. En del för att dom aktivt valt bort barn, andra för att det helt enkelt inte blev så. Jag tycker det är ganska respektlöst att förutsätta att dom är olyckliga. Och det är alltid kvinnor med barn som förutsätter att barnlösa bara lever ett halvt liv, liksom. Som att dingla en köttbit framför en vegetarian och säga:
”Du vet inte vad du går miste om…”
Låter det intressant? Här är resten:
MATS EK & NORRDANS, på Dansens Hus:
Senare börjar två män, fortfarande i bara kalsonger, utföra en slags pas de duex, där den ene, med en mikrofon - lite som man gjort tidigare med kvinnan i Jerusalem - börjar ställa frågor till den andre, frågor som hela tiden svaras med Yes:
”Do you want to be happy?”
”Yes.”
”Do you believe in love?”
”Yes.”
”'Cause I got something to say about it, And it goes something like this”
Okej, det sista var kanske inte med, men du fattar?
Tycker du det verkar intressant? Här är resten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar