Jag vill passa på att varmt rekommendera -

Foto: Elisabeth Toll

- Ann-Sofi Bárániys ÄLSKARINNOR, på Årsta Folkets Hus Teater, i regi av Philip Zandén. 

När det är som bäst påminner det mej om AFFÄREN DANTON, som gick på Stadsteatern någon gång runt 1986, och THE INHERITANCE, som gick på Noel Cowards Theatre i Londons West End 2018.

Jag har längtat efter en svensk föreställningen som jag kan se om, om och om igen, läsa på, och komma tillbaka med nya insikter om kvinnorna, deras verk och tiden de levde i. 

Det handlar om ett gäng lesbiska kvinnor som träffas i ett Paris mellan världskriget, och är något så underbart som en pjäs om kvinnor som inte definierar deras kön eller sexualitet i förhållande till mannen. Här är han inte fienden, eller antagonisten.  Han är knappt närvarande, och de gånger han är det verkar han vara varken fördömande eller fientlig. Detta är kvinnornas värld, men den existerar inte som en motpol till eller protest mot den heterosexuella mannens värld. 

Det är en underbart lekfull, superrapp och fantastiskt välspelade föreställning, nästan lite som en fotbollsmatch där ingen någonsin tappar bollen. Och det underlättar nog om man är lite påläst.

När jag cyklar hem försöker jag minnas vad det var Elisabeth Carlsson - en underbar Alice B Toklas - sa när hennes Gertrude hade dött - också hon suveränt spelad av Maria Kulle. Det var något om att varje dag som levts utan den älskade var en bortkastad dag. Och att 20 år var många bortkastade dagar. Jag minns inte ordagrant vad det var hon sa, men jag minns att jag fick en klump i halsen och hur allt blev lite suddigt, nästan som om jag var på gång att börja gråta, lite grann. 

Du hittar biljetter här