Det här var en riktigt trevlig kväll, mycket tack vare scenografin. Eller vad sägs om Riddarsalen i Riddahuset? Man blir lite ödmjuk, liksom. Och det verkar som om jag börjar gilla opera. Detta var en konsert som - har jag fått förklarat för mej - om man översatte den till Musikalteater-motsvarigheter bestod av Anthem, Tonight, I dreamed a dream och Du måste finnas. De två sångarna, Ulrika Nilsson och Peter Tornborg, kompade av den fantastiska Inara Piksa, berättar lite om varje verk eller bidrar med infortmation om tonsättaren innan dom sjunger, så man känner sej lite smartare när man sen sitter och diggar. Och det är alltid trevligt att vara 49 år och tillhöra det yngre gardet i publiken. Och som grädde på moset träffade vi en av riddarhusets guider och fick en liten guidad tur. Gå och se en konsert på Riddarhuset, vetja, om så bara för att få se en bit av Stockholms historia.
Om du gillade det här kanske du gillar:
Låter det intressant? Här är resten:
"Det känns plötsligt som om Broadway har kommit till Stockholm. Hela maskineriet; aktörer, ljus, kostym, scenografi, musik, ljud, koreografi och framför allt regi, fungerar. Och det känns som om dom utomlands också har en yrkeskategori som vi i Sverige saknar: förmågan att få allting att bara rulla på."
Låter det intressant? Här är resten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar