2018, tycker jag, var ett ganska trist teaterår. Visst, jag såg några riktigt bra föreställningar, men för mej var året mest fyllt av feg, präktig, konfliktlös teater.
Jag hoppas att denna föreställning inte drunknar i en yttre form, att den tillåts leva utan grepp, och jag ser fram emot att se Maia Hanson Bergqvist spela fars. Det är något jag har väntat på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar