MEDVERKANDE PERNILLA WAHLGREN är Tingeling Anna – spelar Fru Darling, Lisa, Tingeling och Tigerlilja PER ANDERSSON är Peter Pans Skugga Robert – spelar Hunden Nana, Peters skugga och Starkey OLA FORSSMED är Kapten Krok Christer – Regissör i teatergruppen Teater Thalia och spelar Herr Darling och Kapten Krok. DAVID BATRA är John Darling Dennis – spelar John Darling, Sjöjungfru och Herr Smee CLARA HENRY är Wendy Darling Sandra – spelar Wendy Darling HAMPUS NESSVOLD är Krokodilen Max – spelar Michael Darling, Sjöjungfru och Krokodilen . ANTON LUNDQVIST är Peter Pan Jonathan – spelar Peter Pan ANDREAS T OLSSON är Berättaren Douglas – spelar Berättaren och Cecco ÖVRIGA MEDVERKANDE JOHAN CHARLES är Jon Jon – teaterns scenchef MAGNUS BORÉN är Tekniker Mikael – tekniker, sjukvårdare, pirat, förlorat barn samt ersättare för Christer, Dennis, Robert och Douglas LILY WAHLSTEEN är Kitty och Tootles Kitty – spelar den förlorade pojken Tootles NILS WEIBULL är Tekniker Ian – tekniker, pirat, förlorat barn samt ersättare för Jonathan, Max och Jon. STINA NORDBERG är Tekniker Thea – tekniker, förlorat barn samt ersättare för Anna, Sandra och Kitty
Kreativt team: Edward af Sillén Regi, Översättning och Koreografi Magnus Borén Regiassistent Peter Brunberg Adaptering ljusdesign och ljusoperatör FOH Sari Nuttunen Mask och peruk Sebastian Löjdqvist och Mary Myntti Kostym Hede ateljé Dekor och rekvisita Anders Amrén Teknisk samordnare Seth Ericson Stuntgruppen Stunt Mathias Venge Musikaliskt ansvarig Johan Siberg Repetitör Marcus Englesson Rekvisitör Git Brännström Sufflös tekniskt Team: Urban Näsvall Produktionsledare Arne Ohlsén Scenchef Erik Stenemo Scentekniker Felix Nitell och Magnus Lappen Hedberg Ljus- och scentekniker Nico Acevedo Dimmerman Johannes Brandt Ljuddesigner FOH Micke Rosenback Micman Johannes Neiker Q-laboperatör Alexander Cherian och Douglas Melin Flygtekniker Jörgen Barfod Headrigger Mattias Rainman Andersson Systemtech och rekvisita Micke Jakobsson Site-ansvarig Arena Madelene Billman Kostymansvarig Mattias Jönsson Specialeffektskonstruktör Sandra Andersson och Camilla Nilsson Kamera Dan Lindgren Bildproducent Johanna Ahlskog Scripta Lennart Loberg Turnéledare PRODUKTION: Lasse Karlsson och Michael Henriksson Producenter Sara Huss Kleimar Assisterande producent Åsa Holmgren och Thomas Sebelius Medproducenter Sofie Lundmark Projektledare Gustaf Forsman Biljettchef Dessi Hietala, Ebba Falk, Charlotta Nyqvist Marknadsteam Micke Lindström Teknisk koordinator arenor Robert Eldrim Artwork Bindefeld PR/Press
Jag vill börja med att säga att jag tyckte bättre om den här upssättningen än uruppsättningen, som jag såg på Shaftesbury Theater 2016, även om skillnaden inte är speciellt stor: scenografin är i stort sett identisk, liksom scenerierna. Kostymerna - vad jag minns från London - är intressantare här. Liksom regin. Karaktärerna är lättare att tycka om.
Ola Forssmed är - som alltid, måste jag tillägga - helt fenomenal. Ren, tydlig, trygg, komisk och mänsklig på samma gång. Jag är alltid förvånad över att han inte har en egen teater.
Pernilla Wahlgren, Anton Lundqvist och Hampus Nessvold känns som om de har spelat den här föreställningen i flera månader och bara blivit bättre. Det är som om de kunde se sej själva utifrån och förstå vad det är de förväntas göra. Andreas T Olsson är också oklanderlig, men jag skulle gärna se mer av honom.
Den stora överraskningen är Johan Charles som föreställningens scenchef. Jag har sett honom i några uppsättningar, och han lyckas alltid överraska mej genom att var lite bättre den här gången än sist jag såg honom.
Men det finns något fundamentalt som jag inte gillar, och det ligger i manuset. När jag cyklar hem från Cirkus, tillsammans med min kompis Christian, försöker jag verbalisera vad det inte är jag gillar, och när Christian nämner att vi skrattade åt ett förolyckat barn - då fattar jag plötsligt vad det är: vi förväntas å ena sidan vara hårdhudade och skratta åt att folk gör sej illa, att barn dör och folk slås medvetslösa, men å andra sidan förväntas vi dras in i en romantiskt kärlekstriangel, och plötsligt, efter ganska många komiska olyckor, förväntas vi ta en person som fått en elektrisk chock på allvar, trots att vi tidigare förväntas ta ganska lätt på att en person störtat från taket ner i scengolvet, och en annan blivit hängande upp och ner efter att slagits sanslös. Det är som två olika världar på samma scen: det ena är en tecknad värld där folk kan råka ut för allt, men hämtar sej och kommer tillbaka, det andra är en mer naturalistisk värld där folk verkligen gör sej illa.
Men detta är en föreställning som måste ses, om inte annat så för att detta är något du aldrig tidigare har sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar