I det här avsnittet åker jag till min kompis Christians Ateljé, vi dricker skumpa och väntar på Anna och Felix, och sen drar vi till Kulturhuset Stadsteatern och tittar på MÅNEN OCH DE ANDRA PLANETERNA.
#theatre #théâtre #theatrelife #theatrelovers #theatregeeks
onsdag 27 april 2022
220411 KANSKE FRAMTIDSHOPPET
På scen:
Amina Avdić
Andreas Anterot
Ellen Vestermark
Fabiola Cruz
Isabell Gustavsson
Karu Wallin
Katja Wester
Meera Ryan
Staffan Kolhammar
Tehilla Blad
(I klassen går också Fabian Hedlund och Anna-Riina Virtanen, som medverkar i andra examensproduktioner.)
Konstnärligt team
Regi och koreografi: Anne Jonsson
Dramaturgi: Lena Stefenson
Ljusdesign: Maria Ros
Kostymdesign: Tomas Sjöstedt
Ljuddesign: Patsy Lassbo
Mask- och perukdesign: Yenny Marklund (avgångsstudent i Mask- och perukdesign vid Institutionen för scenkonst gör här sitt examensarbete)
Kostymassistent: Ewa Wallin
Kostymassistent, färgning och patinering: Nils Harning
Akrobatikcoach: Ulf Rönnell
Produktionsteknik: Ragnar Fäst
Lanseringsfoto: Anna Ukkonen
Producent: Katarina Tillberg
Nu blir det FESTFOLKET, en examensproduktion på kandidatpro @stockholmskonstnarligahogskola #mimlinjen #mimskådespeleri @starfishlimited @andreasanterot @e.vestermark @fabicrub @isabellgustafssonny @katjawester @staffankolhammar @karuwallin @meeraryan
På scen:
Amina Avdić
Andreas Anterot
Ellen Vestermark
Fabiola Cruz
Isabell Gustavsson
Karu Wallin
Katja Wester
Meera Ryan
Staffan Kolhammar
Tehilla Blad
(I klassen går också Fabian Hedlund och Anna-Riina Virtanen, som medverkar i andra examensproduktioner.)
Konstnärligt team
Regi och koreografi: Anne Jonsson
Dramaturgi: Lena Stefenson
Ljusdesign: Maria Ros
Kostymdesign: Tomas Sjöstedt
Ljuddesign: Patsy Lassbo
Mask- och perukdesign: Yenny Marklund (avgångsstudent i Mask- och perukdesign vid Institutionen för scenkonst gör här sitt examensarbete)
Kostymassistent: Ewa Wallin
Kostymassistent, färgning och patinering: Nils Harning
Akrobatikcoach: Ulf Rönnell
Produktionsteknik: Ragnar Fäst
Lanseringsfoto: Anna Ukkonen
Producent: Katarina Tillberg
tisdag 26 april 2022
LIVE EFTER FEDRA
Jag var lite rädd, innan jag såg den här föreställningen, att den skulle var lite klyschig. Lite präktig. Lite politiskt korrekt.
Det var den inte. Den var charmig, rolig, men lite vag. Jag hade önskat att den var lite mer specifik. Lite mer exakt. Inte så mycket i största allmänhet. Det blir alltid intressantare, tycker jag, när omständigheterna är tydliga. En särskild dag i ett särskilt liv under särskilda omständigheter. Även om det bara handlar om att hon ska få en leverans från IKEA, att rörmokaren ska komma förbi eller grannen ska hämta sin katt. Jag misstänker att kvinnan som det handlar om inte ens i manuset har ett namn. Jag minns inte att hon säger det på scenen. Och vi får inte veta så mycket om henne: hon är farmor och mormor, hon går och gymmar, hon går ner på torget, hon har några väninnor. Hon har köpt en vibrator.
Det handlar om äldre kvinnor, deras åldrandet och förhållande till sex. Eller, kanske, om EN kvinna, hennes åldrande och förhållande till sex.
Scenografin och kostymen är enkel, ambitiös och snygg: ett vägglöst rum med heltäckande turkos ryamatta, ett blått kylskåp, en svart kassettbandspelare och en motionscykel som aldrig används. Hon är klädd i en slags aquafärgad, silkig mysdress/pyjamas.
Det är välspelat och roligt, men jag önskat att skådespelerskan hade fått ha lite längre processer. Nu känns det nästan som om man stressar från scen till scen, rädda att landa. Jag tror det har mycket att göra med att man inte är specifik.
Ibland börjar hon tala som Fedra, kvinnan som var gift med Theseus, men besatt av hans son från ett tidigare äktenskap, Hippolytos. Jag vet inte om det är meningen att kvinnan på scenen är samma kvinna som den här "Fedra", eller om det är två olika kvinnor, eller om Kvinnan på scenen bara tänker på Fedras repliker. Det känns lite som ett tomt "konstnärligt" grepp. Fedras problematik är inte direkt densamma som Kvinnans. Visserligen säger kvinnan att män i hennes ålder är tråkiga, men hon nämner inte någon yngre man. Så jag vet inte vad de har med varandra att göra, egentligen.
Innan föreställningen funderade jag också på skillanden mellan åldrande kvinnors åtrå och deras längtan efter att vara attraktiva. Många gånger när det talas om äldre kvinnor och deras sexualitet så prata man egentligen om deras längtan att fortfarande ses som sexiga, den passiva aktionen att bara uppskattas, inte så mycket om att de egentligen vill ha sex. Här är det också lite luddigt, tyvärr. Kvinnan berättar att hon varit vacker, men att huden nu hänger, och att de som aldrig varit snygga har det lättare, de förlorar inte något, eftersom de aldrig haft något.
Jag får mej också en tankeställare under föreställningen. Det är tydligt att den riktar sej mer till äldre damer än medelålders bögar som jag, och eftersom de - damerna - är överrepresenterade i publiken känner jag hur det uppskattar att se sej själva definierade, hur de gillar när Kvinnan släpper loss och dansar, men eftersom Kvinnan på scenen inte utvecklas - hon kommer inte fram till någon slutsats och är i grunden den samma som när pjäsen började - så känns det inte som om man löser något, man brer snarare på fördomarna jag trodde man skulle angripa, att den åldrade kvinnans sexualitet är något tragiskt som det tyvärr inte går att göra något åt. För det är väl inte så enkelt att det räcker med att någon säger att man inte ska skämmas över att man onanerar?
LIVE EFTER GENREP AV MÅNEN OCH DE ANDRA PLANETERNA PÅ KULTURHUSET STADST...
Åter igen går går jag från en föreställning med en ökad kärlek till skådespelare. Jag försöker minnas replikerna från filmen ALL ABOUT EVE:
"Lloyd:
(___) Just when exactly does an actress decide they're her words she's saying and her thoughts she's expressing?
Margo:
Usually at the point when she has to rewrite and rethink them to keep the audience from leaving the theater."
Jag undrar hur ofta en skådespelare känner att den måste "rädda" föreställningen för att manus och regi inte räcker för att publiken ska sitta kvar i sina stolar? Hade det inte varit för att skådespelarna slagit knut på sej själva i ren komik så hade jag troligtvis inte suttit kvar första akten ut. Och jag brukar alltid sitta kvar. Men det här var tortyr. Japp, jag sa det: jag har lovat mej själv att jag ska försöka vara snäll och hellre fria än fälla, eller helt enkelt bara nämna det jag tyckte om.
Men jag kan ju inte bara nämna skådisarna. Eller kan jag?
Efter Fedra
Idag ser jag fram emot pjäsen EFTER FEDRA på Ö2, skriven av Hanna Nygårds.
Från Ö2:s hemsida:
"När en kvinna har nått en viss ålder ska hon vara nöjd med det som varit och det som är. Vad ska hon göra av sin längtan efter kärlek och njutning?
Efter Fedra handlar om den äldre kvinnans sexuella behov, och skammen som medföljer när hon är öppen med det.
Regissören Hanna Nygårds har tillsammans med skådespelaren Lisbeth Johansson undersökt hur samtal med kvinnor mellan 60-90 kunnat blandas med texter ur den grekiska tragedin Fedra. Resultatet har blivit en föreställning med både djup och humor skriven av Hanna, Lisbeth, Euripides och ett tiotal äldre kvinnor.
Regi: Hanna Nygårds
Medverkande: Lisbeth Johansson
Medverkande röster: Agneta Ahlin, Anna-Carin Franzén, Pia Oscarsson, Inger Gawell, Vanja Blomkvist
Ljusdesign: Jacob Willén
Ljuddesign: Sabina Wärme
Scenograf: Anne Hellandsjö
Foto: Kevin Chang
Formgivare affisch och flyer: Judie Östling
Producent: Lovisa Lilienberg
Konstnärlig ledare Ö2 Scenkonst: Teresia Pettersson"
onsdag 20 april 2022
Hösten på Dramaten
Dramatens utbud har känt ganska oinspirerande en längre tid: men det verkar som om hösten kan bli intressant: Vänligen notera ARV av Mattew Lopez, i regi av Carl Johan Karlsson. Det ser ut som om rollerna som bögar kommer att spelas av bögar. Jag antar att majoriteten är inlånade.
Jag är glad att det är dramaten som sätter upp den här produktionen. För några år såg jag den på West End, och det är bland det bästa jag har sett.
Från Dramatens Pressrelease:
Hösten på Dramaten bjuder på nyskrivet svenskt, flera internationella regissörer, tv-poliser, några klassiker och Sverigepremiär för en Broadway-succé. Dessutom gästspel från Belgien och Irland inom ramen för Bergmanfestivalen samt en hållbarhetspjäs som turnerar utan att resa och två urpremiärer från Unga Dramaten. Biljetterna till höstens föreställningar släpps idag den 20 april.
–Jag hoppas och tror att de enskilda delarna tillsammans ska skapa en helhet av skiftande färger, formspråk, tonlägen, subjekt, berättelser och spänna från lättaste komik till tyngsta drama, från det flyktigt banala till det evigt existentiella, allt för att kunna engagera och attrahera så många som möjligt av de som befinner sig innanför eller utanför Sveriges gränser, säger Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.
Eld, specialskriven för Dramaten av dramatikern och författaren Jonas Hassen Khemiri och i regi av Antú Romero Nunes öppnar säsongen på Stora scenen. Urpremiär den 25 augusti. På Lilla scenen undersöker teaterchefen Mattias Andersson verklighet och fiktion inom Sveriges främsta kulturella exportmärke krimgenren, i Nordic Crime, med bland andra Krister Henriksson, Jakob Eklund och Rebecka Hemse i rollerna. Urpremiär 8 september.
Flera internationella regissörer gästar Dramaten i höst; bosnisk-kroatiske Oliver Frljić regisserar Dostojevskijs Brott och straff och den franske regissören Stéphane Braunschweig gör Tid för glädje av norske Arne Lygre.
Sex timmar teater blir det när succén från London och New York Arv (The Inheritance), av Matthew Lopez i regi av Carl Johan Karlson, får Sverigepremiär. Dessutom får två klassiker ny form när Anna Petterson tar sig an Ibsens Ett dockhem och Carolina Frände regisserar Brechts Galileis liv med Staffan Göthe i huvudrollen.
Inom ramen för Bergmanfestivalen blir det gästspel med det belgiska teaterkompaniet FC Bergmans The Sheep Song med sexton levande får på scenen och det irländska teaterkompaniet Dead Centre´s Chekhov´s First Play i december.
Unga Dramaten har två urpremiärer på repertoaren; Hur vi försvinner av Eva-Maria Benavente Dahlin i regi av Måns Lagerlöf (15 september) och Lilla Dödsdansen av Kristian Hallberg i regi av Elin Skärstrand (28 oktober).
En internationell turnerande föreställning som inte reser. En pjäs för de levande i en döende värld är ett koncept skapat av den brittiska regissören Katie Mitchell för en hållbar teater. Svensk produktion i regi av Malin Stenberg. Premiär på Tornrummet den 20 augusti.
Nedan följer höstens premiärer och nypremiärer i datumordning. Med reservation för eventuella ändringar.
En pjäs för de levande i en döende värld – av Miranda Rose Hall, Sverigepremiär 20 augusti, Tornrummet
En pjäs för de levande i en döende värld (A Play for the Living in a Time of Extinction) handlar om vårt ansvar och våra möjligheter att påverka den kommande ekologiska katastrofen. Monologen är skriven av den amerikanska ekofeministen Miranda Rose Hall och föreställningen är skapad av Katie Mitchell. All energi till pjäsen alstras live av cyklister på scen. Föreställningen ingår i projektet Sustainable Theatre.
Koncept och originalregi: Katie Mitchell. Av: Miranda Rose Hall. Regi: Malin Stenberg.Kompositör: Paul Clark. Ljuddesign: Electric Farmer (Elisha Millard). Dramaturg: Ntando Cele. Översättning: Amanda Svensson. Medverkande: Helmon Solomon.
Eld – av Jonas Hassen Khemiri, urpremiär 25 augusti, Stora scenen
En gång om året möts fyra vänner i skogen för att låta elden styra framtiden. Alla har med sig något de vill bränna upp, något de vill lämna bakom sig. Den här gången bär någon med sig något ovanligt explosivt ur sitt förflutna. Jonas Hassen Khemiris nya pjäs, skriven för Dramaten, handlar om ett kompisgäng som plötsligt är mitt i livet och inser att allt kanske inte blivit som de tänkt sig. För regi står Antú Romero Nunes som tidigare satt upp flera av Khemiris pjäser i Tyskland. Produktionen genomförs med stöd av Goetheinstitutet.
Av: Jonas Hassen Khemiri. Regi: Antú Romero Nunes. Scenografi: Matthias Koch. Kostym: Lena Schön, Helen Stein. Musik: Anna Bauer. Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen, Mimmi Lindell. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Bahador Foladi, Electra Hallman, Hamadi Khemiri, Ana Gil de Melo Nascimento, Marall Nasiri.
Nordic Crime – av Mattias Andersson, urpremiär 8 september, Lilla scenen
Sex påhittade tv-poliser kastas in på teaterscenen. Från sitt fiktiva universum möter de den brutala sceniska verkligheten och ställs inför ett antal uppmärksammade autentiska rättsfall från senare år. De reproducerar jargonger och klichéer från Sveriges främsta kulturella exportmärke - kriminalserien - samtidigt som de försöker borra sig ner och ge trovärdiga tonfall till de dokumentära domstolsbesluten och förhörsprotokollen på scenen.
Av och regi: Mattias Andersson. Scenografi: Ulla Kassius. Kostym: Moa Möller. Ljus: Charlie Åström. Mask och peruk: Sofia Ranow Boix-Vives. Musik: Anna Sóley Tryggvadóttir.Medverkande: Jakob Eklund, Lena Endre, Rebecka Hemse, Krister Henriksson, Nemanja Stojanović, Nina Zanjani.
Galileis liv – av Bertolt Brecht, premiär 13 okt, Lilla scenen
Året är 1609. Nyligen brändes en man till döds i Rom för att ha påstått att jorden kretsar kring solen. Nu har Galilei, tack vare sin nya kikare, bevis för att påståendet stämmer; att det alla framstående vetenskapsmän och kyrkan påstår är falskt! Jorden – och människan – är inte världens centrum. Staffan Göthe spelar vetenskapsmannen Galilei i denna pjäs om vetenskap och alternativa sanningar.
Av: Bertolt Brecht och Margarete Steffin. Regi: Carolina Frände. Scenografi: Karl Svensson.Kostym: Charlotta Nylund. Ljus: Karl Svensson. Mask och peruk: Nathalie Pujol. Musik: Hans Eisler. Dramaturg: Joakim Sten, Irena Kraus. Översättning: Ulrika Wallenström.Medverkande: Thérèse Brunnander, Staffan Göthe, Christoffer Svensson, Lotta Tejle m. fl.
Ett dockhem – av Henrik Ibsen, premiär 20 oktober, Stora scenen
Regissören Anna Pettersson ligger bakom en rad uppmärksammade och hyllade uppsättningar av Ibsens och Strindbergs klassiker. I hennes händer återuppstår högaktuella berättelser med kopplingar mellan de existentiella villkoren i dåtid och nutid. Nu tar hon sig an Ibsens Ett dockhem och skapar ett verk av musik, rörlig bild och text som fond till skådespelarnas gestaltning.
Av: Henrik Ibsen. Regi: Anna Pettersson. Scenografi: Anna Pettersson. Kostym: Nina Sandström. Ljus: Max Mitle. Mask och peruk: Anne-Charlotte Reinhold, Peter Westerberg. Musik: Gustave Lund. Dramaturg: Anneli Dufva. Medverkande: Manuela Gotskozik Bjelke, Marie Göranzon, Melinda Kinnaman, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Tanja Lorentzon, Hannes Meidal, Per Svensson, Joel Valois, Pierre Wilkner.
Arv – av Matthew Lopez, Sverigepremiär 5 november, Målarsalen
Den flerfaldigt prisbelönta pjäsen Arv (The Inheritance) har gjort succé i såväl London som på Broadway. Arv är en episk och mångfacetterad heldagsföreställning i två delar om elva homosexuella män i New York. Här möts den yngre generationen som lever ett liv i relativ frihet och den äldre som överlevde både AIDS-epidemin och ett samhälle fullt av förtryck.
Av: Matthew Lopez. Regi: Carl Johan Karlson. Scenografi: Magdalena Åberg. Kostym: Jasminda Asplund Blanco. Ljus: Åsa Frankenberg. Musik: Christoffer Karlsson. Dramaturg: Anneli Dufva. Översättning: Jonas Brun. Medverkande: Kicki Bramberg, David Fukamachi Regnfors, Thomas Hanzon, Johan Holmberg, Christopher Lehmann, Razmus Nyström, Simon Reithner, Per Öhagen, Marcus Berg (praktikant) m. fl.
Tid för glädje – av Arne Lygre, Sverigepremiär 17 november, Lilla scenen
En kvinna har hittat en perfekt begravningsplats till sig själv. Nu vill hon visa den för sina vuxna barn. Tid för glädje är en pjäs om nya och gamla relationer, om sorg och saknad, om att få barn eller inte, om att kämpa eller försvinna. Pjäsen hade urpremiär i Oslo i januari 2022 och möttes av lysande recensioner. För regi står Stéphane Braunschweig, teaterchef för Odéon-Théâtre de l'Europe i Paris, som tidigare med stor framgång satt upp flera pjäser av Lygre.
Av: Arne Lygre. Regi: Stéphane Braunschweig. Scenografi: Stéphane Braunschweig. Kostym: Thibault Vancraenenbroeck. Ljud: Xavier Jacquot. Ljus: Marion Hewlett. Mask och peruk: Nathalie Pujol. Dramaturg: Irena Kraus. Översättning: Marie Lundquist. Medverkande: David Book,Lena Endre, Hannes Fohlin, Maia Hansson Bergqvist, Ellen Jelinek, Marall Nasiri, Shanti Roney, m fl.
Brott och straff – av Fjodor Dostojevskij, premiär 24 november, Stora scenen
Fjodor Dostojevskijs psykologiska roman gavs ut 1866 och har sedan dess aldrig upphört att fascinera. Nu kastas publiken in i Raskalnikovs febriga sinnevärld, i en bearbetning som är inspirerad av Dostojevskijs dagbok. För regi står Oliver Frljić som ligger bakom en rad uppmärksammade uppsättningar, bland annat Klątwa (The Curse) i Warszawa som kritiserade den katolska kyrkan och den regerande polska nationalismen och möttes av stora demonstrationer.
Av: Fjodor Dostojevskij i en scenversion av Oliver Frljić. Regi: Oliver Frljić. Scenografi: Igor Pauška. Dramaturg: Jacob Hirdwall. Översättning: Anders Duus. Medverkande: Danilo Bejarano, Nina Dahn, Gunnel Fred, Andreas Grötzinger, Electra Hallman, Gustav Lindh, Torkel Pettersson, Magnus Roosmann, Nemanja Stojanovic, Kristina Törnqvist.
The Sheep Song – gästspel med teaterkompaniet FC Bergman, 2-4 december, Stora scenen.
The Sheep Song ären modern fabel om en varelse som inte längre är nöjd med sig själv och som bestämmer sig för att genomgå den ultimata förvandlingen. Det är en ordlös berättelse om vår rädsla för och samtidigt längtan efter förändring i våra liv. Del av Bergmanfestivalen. Biljetter släpps 25 maj.
Av: FC Bergman: Stef Aerts, Joé Agemans, Thomas Verstraeten, Marie Vinck.
Chekhov’s First Play – gästspel med teaterkompaniet Dead Centre, 15-17 december, Stora scenen.
Ett gästspel av det irländska teaterkompaniet Dead Centre´s hyllade uppsättning av Tjechovs första och, enligt många, ospelbara pjäs. Del av Bergmanfestivalen. Biljetter släpps 25 maj.
Text av Anton Tjechov, Ben Kidd och Bush Moukarze.
Unga Dramaten
Hur vi försvinner – av Eva-Maria Benavente Dahlin, Urpremiär 15 september, Lejonkulan
I ett skolbibliotek sitter fem ungdomar instängda för att svara på frågan ”Vem är du om 30 år?” i varsin essä. Skrivandet går sådär och tiden kryper fram. Någonting allvarligt pågår därute. Men ingen verkar kunna ge dem svar på vad eller hur länge det kommer att hålla på. En nyskriven pjäs för högstadiet och gymnasiet, inspirerad av intervjuer med ungdomar från skilda delar av Sverige. För regi står Måns Lagerlöf, tidigare konstnärlig ledare för ung scen/öst, Örebro länsteater och Riksteatern. Från 13 år.
Av: Eva-Maria Benavente Dahlin. Regi: Måns Lagerlöf. Scenografi och kostym: Johanna Mårtensson. Ljus: Jesper Larsson. Musik: Hampus Norén. Peruk och mask: Linda Hyllengren. Ljud: Björn Lönnroos. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Wayra Monasterio, Sofia Pekkari, Erik Svedberg-Zelman, Dodona Imeri (praktikant) m. fl.
Lilla Dödsdansen – av Kristian Hallberg, urpremiär 28 okt, Tornrummet
I August Strindbergs Dödsdansen grälar ett gift par så att det osar. Dag in och dag ut är det bråk och de är fruktansvärt elaka mot varandra. I Lilla Dödsdansen får vi se vad som händer i rummet bakom, där parets två barn håller till. Uppsättningen ingår i Unga Dramatens serie Unga klassiker med nyskrivna pjäser baserade på klassiska verk. För mellanstadiet.
Av: Kristian Hallberg. Regi: Elin Skärstrand. Scenografi: Emma Fallde, Tina Paulsson. Kostym: Pia Gyll (Praktikant från SKH). Ljus: Jesper Larsson. Peruk och mask: Linda Hyllengren. Ljud: Björn Lönnroos. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Arman Fanni, Rita Hjelm, Victor Ström.
Nypremiärer av vårens föreställningar
Exit Parkour – nypremiär 19 augusti, Lilla scenen
Exit Parkour är en föreställning av Ada Berger om och med Matar, en av världens främsta parkourutövare. För regi står Örjan Andersson.
Natthärbärget – av Maksim Gorkij, nypremär 8 september, Stora scenen
Den ungerske film- och teaterregissören János Szászs uppsättning av Maksim Gorkijs mest kända pjäs utspelar sig på en teaterscen, i en nära förestående framtid.
Linje Lusta – av Tennessee Williams, nypremiär 14 september, Lilla scenen
Föreställningen spelade för utsålda salonger efter premiären 2019 och belönades med Expressens teaterpris En bit av Georgs hatt. I regi av Stefan Larsson.
Lilla Svansjön – nypremiär 24 november, Lejonkulan
I stället för de graciösa svanarna besökaren förväntar sig dyker istället tre figurer upp på scen som provar flygturer, tar sig an en silversjö och hittar bästa stegen för fåglar i grupp. Iscensättning och koreografi av Claire Parsons.
söndag 17 april 2022
ANNIE PÅ INTIMAN
Annie - JULIETTE GLADER /KIMBERLY RYDBERG
Miss Hannigan- JEANETTE CAPOCCI /PERNILLA KARLSSON
Mr Warbucks - KRISTIAN STÅHLGREN
Grace Farrell - ELIN BEMARK / SARA ENGLUND CAHLING
Rooster Hannigan - SIMON B TIBBLIN
Lilly - JULIA HENRICSSON
CAST 1
Carl/ensemble OSKAR NORGREN
Pepper/ensemble MELEAH MYHRBERG
July VIVA ÖSTERVALL LYNGBRANT
Duffy ERIK KÄLLSÄTER
Molle ERIK NORGREN
Tessie FABIENNE GLADER
CAST 2
Pepper/ensemble ANDREA WAERNQVIST
Carl/ensemble OLLE AF KLERCKER
Molly MAJA SÖDERSTRÖM,
July KIANA BLANCKETE
Duffy BENJAMIN ÖSTBERG
Tessie BELLA EDBERG,
Ensemble: Ludvig Ryman, Emma Karlsson, Hélène Lindahl, Emil Henrohn, Simon Petersson / Andreas Andersson, Emelie Junegren, Oskar Norgren / Olle af Clerker
MUSIKER
Kapellmästare och Keyboard 1 JONATAN BENGTSSON/MANFRED HULEBO Trumpet, Kontrabas och Keyboard 2 TOBIAS GRENHOLM/GUSTAV THOURSIE Trummor, Cello och Keyboard 3 SIMON LILJEBLAD/EMIL SÖDERTEG
Produktion 2ENTERTAIN och STAGE FANTASY PRODUCTION
Producent JANNE ANDERSSON och KÅLLE GUNNARSSON
Regi KÅLLE GUNNARSSON
Regiassistent LUDVIG RYMAN
Koreograf DANIEL LARSSON (”Jag kommer nog att trivas här”, ”Tillsammans till slut”, ”Easy Street” med mera)
Koreograf EMIL SÖDER (”Slit och släp”, ”Pricken över i`t”, ”Tack skall du ha Herbert Hoover” med mera)
Sånginstudering och sångarrangemang ANN ALINDER
Kostym CAROLINE ERIKSSON
Projektledare JOHANNA KARLSSON och LINDA KARLSSON
Marknadsansvarig SANDRA WESTER
PR MAGNUS STRÅBERG
Dekorbygge LJUS OCH DEKOR
Ljud- och ljusdesign GRANSTRÖMS PRODUKTION Ljudtekniker NICLAS GRANSTRÖM och TOBIAS GRANSTRÖM Ljustekniker HANNA EWEMAN
Scenchef OLA SÖDERHOLM
Foajéchef THERESE ARTURÉN
Barnansvariga MALENA WAERNQVIST och JESSICA MYHRBERG
Foto manérbild MATS BÄCKER
Retusch FRANCO R STUDIO
Grafisk design THERESE SANDSTRÖM/YOURDESIGN
Foto Porträtt JENS KRISTENSSON
Manus THOMAS MEEHAN
Musik CHARLES STROUSE
Sångtext MARTIN CHARNIN
Svensk översättning BEPPE WOLGERS
Förlag svensk översättning COLOMBINE TEATERFÖRLAGI ärlighetens namn måste jag säga att jag inte hade förväntat mej att den här föreställningen skulle vara så här bra. Jag menar inte att jag hade hört något negativt om den, men jag har sett flera barnföreställningar, och - i alla fall i Sverige - det finns inte mycket pengar att hämta i barnteater, så man brukar inte pumpar inte in mycket. Men så är det inte här: Man har en orkester där jag förväntat mej inspelad musik, man har många och betydande kostymbyten där jag förväntat mej en slags basgarderob med byten av hattar och rockar för att visa at man nu spelar någon annan. Och SCENOGRAFIN, av LJUS OCH DEKOR, är avancerad och känns påskostad och genomtänkt.
Det handlar om barnhemsflickan Annie i depressionens New York, byggd på en tecknad serie från 1924, som terroriseras av den alkoholiserade barnhemsföreståndarinanna Miss Hannigan, och som - något som verkligen känns prekärt sett med dagens ögon - lånas ut för att fira jul med miljardären Daddy Warbucks.
Det här är en väldigt bra uppsättning att ta med sej barnen på. Den är inte för otäck, men den blundar inte heller för verkligheten.
Jag insåg att jag aldrig hade sett scenföreställningen ANNIE, bara filmen, om och om igen. Och scenversionen är bättre. Man slipper till exempel de fruktansvärda numren "Let's Go to the Movies" och "We Got Annie" (Även om man förlorar underbara "Sign!") och filmen har inte samma tyngd och sammhällskritik som scenmusikalen har.
Det tar inte många minuter in i föreställningen innan jag förstår att detta håller hög kvalitet, och börjar känna mej förväntansfull. Regissören, KÅLLE GUNNARSSON, har en vision. Det här är inte musikalen rakt upp och ner, han har en åsikt, en tolkning, ett eget sätt att förklara föreställningen. Den känns modern. Till exempel är personerna mjukare, verkligare. Miss Hannigan, som spelades av JEANETTE CAPOCCI (Hon delar rollen med PERNILLA KARLSSON) har lånat mer av Mumintrollens Misan än av filmens Carol Burnett. WARBUCKS, spelad av KRISTIAN STÅHLGREN, är inte en koleriske gubbe, utan känns mer som en lite nördig techmiljardär.
GUNNARSSON har också låtit ensemblen ta plats: LUDVIG RYDMAN, SIMON PETERSSON, EMIL HANROHN OCH OSCAR NORGREN tillåts breda ut sej, ta fokus och locka till skratt på ställen där många inte hade hittat något roligt. LUDVIG RYMAN, som var helt fenomenal i ROSLAGSTEATERNS uppsättning av HANDSKEN ÄR KASTAD, tycks veta exakt när det passar att han ska ta fokus och få oss att skratta, som om han tänkte: "Det är lite tyst i salongen just nu. Jag tror det är dags att jag gör något sensationellt...". OSCAR NORGREN snor också fokus, genom att helt enkelt älska det han gör. Det är ren njutning att se honom njuta.
Det känns, när man sitter i salongen, som om man har haft en underbar rep-period, och att man har väldigt roligt när man spelar.
#minstengångiveckan #teater #musikal #show #opera #dans #föreställning #drama #komedi #pjäs #tragedi #fars #annie #anniepåintiman #barnföreställning #familjeföreställning 220417
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)