På scen:
Astrid Assefa, Anders Berg, Kajsa Ekström, Peter Eriksson, Ole Forsberg, Moa Niklasson, Marie Robertson
Av: Aaron Posner
Regi: Elisabet Klason
Översättning: Bengt Ohlsson
Scenografi: Pia Wiik
Rekvisita: Ditte Edin
Kostymdesign: Lisa Elverfors
Ljusdesign: Kevin Wyn-Jones
Musik & ljuddesign: Daniel Douhan
Maskdesign: Catharina Lundin
Producent: Louise Helgesson
Vi möter Vanja och hans brorsdotter Sonia som sköter om en gård någonstans på landsbygden. Gården är inte deras utan ägs av Sonias frånvarande pappa, den pompöstintellektuelle Professorn och hans betydligt yngre och skitsnygga fru Ella. Ett plötsligt besök av det olyckliga paret tänder gnistor och river upp sår och ställer snart allas liv på ända. Såväl Vanja som hans bäste vän Dr Aster är svårt förälskade i Ella. Sonia är i sin tur förälskad i Dr Aster, Babs (en hyfsat harmonisk krukmakare) sörjer en förlorad kärlek och Knipan (vars identitet är oklar) är även hon hopplöst förälskad i Ella. Ella själv är urless på män som förälskar sig i henne men är icke desto mindre attraherad av Dr Aster.
2017 såg jag Aaron Posners DUMMA JÄVLA MÅS på Kulturhuset Stadsteatern, också den en bearbetning av Tjechov, i det här fallet MÅSEN.
Anton Tjechovs ONKEL VANJA, som LIVET SUGER bugger på, uruppfördes av Konstantin Stanislavskij i Moskva 1899. Han spelade själv rollen som Astrov.
Samma år, 1899, har August Strindbergs GUSTAF VASA och ERIK XIV premiärer.
Konstnären Carl Larsson ger ut Ett hem, med akvareller från Sundborn. Den kommer att påverka svensk möbel- och inredningskonst.
Den äldsta bevarade svenska grammofoninspelningen görs i Berlin 1899. På skivan sjunger operasångaren Oscar Bergström (med två sångerskor) Till Österland vill jag fara.
Sveriges första offentliga lekplats för barn anläggs i Vasaparken på Norrmalm i Stockholm 1899.
Födda 1899: Francis Poulenc, fransk tonsättare och pianist,
Fred Astaire, amerikansk dansör och skådespelare,
George Cukor, amerikansk filmregissör,
Ernest Hemingway, amerikansk författare, nobelpristagare,
Alfred Hitchcock, brittisk filmregissör,
Noël Coward, brittisk pjäsförfattare, skådespelare, regissör, manusförfattare och producent,
Humphrey Bogart, amerikansk skådespelare.
#livetsuger #playhouseteater #lifesucks #teater #pjäs #amerikanskedramatik #dramatik #komedi #playhouseteater #föreställning #aaronposner #scen #skådespelare #regi #scenografi #peruk #mask #rekvisita #repetition #manus #replik
@playhouseteater
Aaron Posner är en amerikansk dramatiker och teaterregissör. Han har regisserat över 100 produktioner på stora regionala teaterföretag över hela landet.
Han har vunnit många priser inklusive sex Helen Hayes Awards, två Barrymore Awards, Outer Critics Circle Award, John Gassner Prize, ett Joseph Jefferson Award, ett Bay Area Theatre Award, ett Eliot Norton Award och många fler.
Posner har anpassat romaner som pjäser, och senare skapat nya varianter av klassiska pjäser, inklusive några av Shakespeare och Tjechov. Bland Posners mest kända anpassningar är The Chosen (1999), baserad på Chaim Potoks roman med samma namn från 1967, och My Name Is Asher Lev (2009), baserad på Potoks roman med samma namn från 1972.
Med kompositören James Sugg skapade Posner A Murder, A Mystery & A Marriage: A Mark Twain Musical (2006), anpassad från en novell med samma namn av Mark Twain som publicerades 2001. Posner skrev boken och texterna. Verket hade premiär i Wilmington, Delaware i en samproduktion av Round House Theatre och Delaware Theatre Company.
Posners variant av Anton Chekhovs pjäs 1896 The Seagull från 1896, under titeln Stupid Fucking Bird, hade premiär 2013 av Woolly Mammoth Theatre Company i Washington, DC Det var en helt annan typ av verk, hans eget svar på Tjechov, snarare än klassisk anpassning. Pjäsen har sedan dess producerats mer än 200 gånger av teaterföretag och universitet i USA (USA) och utomlands, inklusive professionella produktioner i Australien, Kanada, Estland och Sverige.
Posner har också bearbetat Tjechovs farbror Vanya och Three Sisters. Hans Life Sucks: Or the Present Ridiculous (2015) hade premiär av Theatre J i Washington, DC.
No Sisters (2017), som hade premiär av Studio Theatre i Washington, DC, gick som en följeslagare till deras uppsättning av Three Sisters.
Posner har också ombildat Shakespeares The Merchant of Venice, i en variant som heter District Merchants: An Uneasy Comedy (2016) på uppdrag av Folger Theatre. Det utspelar sig i Washington, DC, under återuppbyggnadstiden, efter slutet av inbördeskriget. För att utforska relationerna mellan judiska och afroamerikanska affärsmän och andra invånare i staden, inklusive färgade personer före kriget och nyligen emanciperade frigivna män, hade den premiär på Folger Shakespeare Library den 31 maj 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar