"Ibland kan teater vara irriterande politiskt korrekt. Jag tänker på såna där föreställningar där man till exempel målar upp en invandrarkvinna som framställs så avskalad av personliga skavanker, utan kulturell och religiös distinktion, att hon blir omänsklig, bara en slags glorifierad idé, och där vita män, bara genom sin existens, demoniseras. Svart-vit barnteater, liksom.
Här är det underbart grått, grumligt, trassligt. Ingen av karaktärerna är felfri, ingen uttrycker det optimala, optimistiska, utopiska svaret på hur alla problem ska lösas, tvärtom, ofta uttrycker dom ganska obekväma åsikter, men det gör också att man lyssnar på ett helt annat sätt. Tiden för sagor är liksom förbi. "
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/02/lampedusa-pa-kulturhuset-stadsteatern.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar