Men det hade kanske inte stört om det funnits något nere på scenen som attraherat. Sen kanske ska tilläggas att jag fullkomligt avskyr historien om Romeo och Julia (och West Side Story). Varför investera en massa tid i två ungdomar som man vet kommer att dö, och som inte ens är vidare intressanta på vägen? För mej har det alltid känts som en historia för olyckligt romantiska tonårflickor.
Också bör tilläggas att jag inte är vidare bevandrad i dans. Är det inte sexigt, roligt eller snyggt så har jag väldigt svårt för att inte börja analysera: Varför ser båda gängen likadana ut? Varför rullar dom? Hur ofta kan man rulla runt med dom här vagnarna. Vad kul det skulle vara om man inte använde segways fullt så mycket. Varför ser dom ut som om dom är klädda av Filippa K? Sköt Julias pappa henne? Hur dog Romeo? Vad vill man säga? Vill man säga nåt? Säger man det man vill säga på ett sätt så man förstår det som försöker säjas?
Det var en mycket lång föreställning för mej. Jag hade inte riktigt insett att Mats Eks dansspråk hade blivit lika rigid som den klassiska balettens och kände mej ganska underväldigad.
Det var som en opera där det går åt väldigt mycket ord för att säga väldigt lite. Här dansas det en himla massa där det känns som om hälften skulle kunna vara nog. Men jag gillade musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar