Kenneth Kvarnström var uppe på scenen och pratade innan föreställningen, och han var rolig och underfundig, så jag tänkte: det här blir nog en kul föreställning. Jag är ledsen, men jag måste nog se en hel del dans innan jag lär mej uppskatta den här typen av föreställning. Kvarnströms koreografi - för mej - är som om en balettdansös och en Tai Chi-instruktör fick ett barn. Dansarna hasar runt i strumplästen och det är mest intressant när dom inte dansar, utan sjunger eller pratar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar