Familjen Addams på Östgötateatern.
Norrköping ligger inte alls långt från Stockholm. Man bara hoppar på ett tåg, kollar in en föreställning och åker hem igen. Om man sen dessutom tar ett tidigare tåg kan man spankulera runt i Norrköping, som är en väldigt vacker stad.
Det här var en föreställning som var överraskande mycket bättre än jag hade väntat. Musiken är ganska blahaig, vilket är lite förvånande med tanke på att den är av Andrew Lippa. Librettot av Marshall Brickman och Rick Elice tyckte jag inte alls om: det var fyllt av långsökta eller otroliga premisser, varav mest märkbar är nog den att Mortitia är på väg att lämna Gomez för att han inte har berättat för henne att Wednesday tänker gifta sej.
Så jag gillar inte Lippas/Brickmans/Elices Familjen Addams.
Vad jag gillar är Carlssons/Möllerstedts/Cais/Nikolajeffs/Sjösvärds/Strangers Familjen Addams.
Dom har lyckats ta något ganska ointressant och skapat en mycket charmig familjeföreställning. Det är fart och fläkt, trolleri och romantik, och en mycket välvald ensembel.
Produktionsteam:
Regi: Mattias Carlsson
Kapellmästare: Johan Siberg
Scenografi/kostym: Magnus Möllerstedt
Scenografi/kostym: Magnus Möllerstedt
Koreografi: Mattias Carlsson och
Cynthia Kai
Cynthia Kai
Cirkusregi: Jesper Nikolajeff
Ljusdesign: Håkan Jansson
Ljuddesign: Björn Andersson Tom Saetre
Ljuddesign: Björn Andersson Tom Saetre
Mask- & perukdesign: Karin Sjösvärd & Lena Stranger
Skådespelare:
Petra Nielsen
Christian Zell
Jenny Holmgren
Fabian Nikolajeff/Kalle Jansson
Christian Zell
Jenny Holmgren
Fabian Nikolajeff/Kalle Jansson
Jesper Barkselius
Gunnel Samuelsson
Jan Unestam
Carina Söderman
Sven Angleflod
Linus Henriksson
Willy Boholm,
Louise Hafström
Julie Støp Husby (Norrköping)
Sasha Becker (Linköping)
Sasha Becker (Linköping)
Denny Lekström
Joacim Hedman
David Inghamn
Magali Bancel
Mattias Lindström
Mikael Lindström
Mikael Lindström
Iréne Granehag
Cynthia Kai
Maria Wulcan
"För vissa handlar det om män. Och mäns känslor. Och mäns relationer. Men det handlar inte om det, för vissa. För vissa av oss handlar det om kärlek. Och förbjudna, omöjliga känslor. Det beror på vilka glasögon man har på sej. Vilket filter man ha enablat.
Om du gillade det här kanske du gillar:
"För vissa handlar det om män. Och mäns känslor. Och mäns relationer. Men det handlar inte om det, för vissa. För vissa av oss handlar det om kärlek. Och förbjudna, omöjliga känslor. Det beror på vilka glasögon man har på sej. Vilket filter man ha enablat.
Jag är säker på att pappan bakom mej ser en helt annan föreställning än jag gör. Och hans son ser inte samma som vi. Mamman sitter kanske och tänker att det är så typisk män. "
Låter det intressant? Här är resten:
"Och världens vackraste kvinna gör entré. Hon får Audrey Hepburn att se ut som en fulare syster. Allvarligt. Som en kortare, knubbigare, klumpigare kusin. Hennes armar pågår för evigt. Hennes ben verkar aldrig ta slut. Hon är spröd och spänstig, stark och skör.
Hon är klädd i svarta, snäva byxor, vit transparent blus och en slags vit sportbehå. Svarta strumpor. Inga skor.
Hon ser oss rakt i ögonen. Ser mej rakt i ögonen. Jag stirrar tillbaka. Hon skrämmer mej, lite.
Jag fattar plötsligt den där grejen med modevisningar. Man kan bara sitta still och titta på något vackert. "
Låter det intressant? Här är resten:
"Jag älskar när en skådespelare inte gör något ”I största allmänhet”. Det är ganska vanligt, speciellt i musikal, där uppgifterna är så krävande - sång, dans, agerande - att man börjar förevisa en aktion istället för att agera. Man spelar lite full istället för att verkligen försöka nyktra till, eller gå rakt eller tala tydligt eller inte se dubbelt. Man ska vara kär, så man sjunger en kärlekssång istället för att undersöka vad det är som attraherar. Man tar till gester som är lika beprövade och oinspirerade som den klassiska balettens stångövningar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar