tisdag 8 januari 2013

ASSASSINS

Föreställning nr. 2 2013



Assasins, Text och Musik av Stephen Sondheim, libretto John Weidman, regi Staffan Aspegren.

Det här var innan jag började för anteckningar över föreställningar. Jag minns att jag tyckte mycket om den, och att jag irriterade mej på catwalken som gick ut i publiken som gjorde att ingen såg bra, vi långt bak såg en massa skådisar i profil, och dom till höger och vänster om catwalken såg en ofta bara ryggarna på aktörerna.

VIDKOMMANDE:
Stephen Sondheims kritikerrosade Broadwaysuccé, nu för första gången i Skandinavien och på svenska. Musikalen – som fick fem Tony Awards på Broadway – låter nio amerikanska presidentmördare genom tiderna träffas. Några av Sveriges bästa musikalartister berättar här de drastiska historierna bakom de svart-vita tidningsrubrikerna.
Och detta till Sondheims kanske mest lättlyssnade melodier inspirerade av den amerikanska populärmusiken.
Musik & sångtexter Stephen Sondheim Manus John Weidman
Idé Charles Gilbert, Jr.
Regi Staffan Aspegren
Dirigent Hanna Sandman
Scenograf och kostymör Bente Rolandsdotter
Svensk översättning Ulricha Johnson
Ljusdesign Niklas Elfvengren
Koreografi Terry Etheridge
Produktionschef Odella Schattin
Producent Mattias Söderhielm
Produktionsbolag Kurfursten AB
John Wilkes Booth (1838–1865) mördade president Abraham Lincoln
Petter Isaksson
Charles Guiteau (1841–1882) mördade president James Garfield
Joakim Jennefors
Leon Czolgosz (1873–1901) mördade president William McKinley
Felix Engström
Giuseppe Zangara (1900–1933) försökte mörda den tillträdande presidenten Franklin D Roosevelt
Ole A Bolstad Bang
Samuel Byck (1930–1974) försökte mörda president Richard Nixon
Michael Jansson
Lynette (”Squeaky”) Fromme (1948–) försökte mörda president Gerald Ford
Karin Mårtenson
Sara Jane Moore (1930–) försökte mörda president Gerald Ford
My Blomqvist Olsberg
John Hinckley (1955–) försökte mörda president Ronald Reagan
Sonny Enell
Berättaren en folksångare i Woody Guthrie-/Pete Seeger-stil
Nils Bergstrand
Emma Goldman anarkistisk agitator och feminist vid sekelskiftet
My Blomqvist Olsberg
Föreståndaren
Mattias Söderhielm

Gillade du det här kanske du gillar:

"Det är nästan så att min hjärna får en härdsmälta. Jag vill minnas varje sekund och jag anstränger mej så mycket på att komma ihåg att jag nästan glömmer bort att titta. Att se. Att njuta.

Vi är på en roadtripp, jag och Skäggige Skalman. En liten tur till Uppsala. Över dagen. Kanske inte så mycket till roadtripp. Vi ser bara Stockholm från en bilkö, E4:an till Uppsala, och insidan av Pizzeria Durango, där jag gladeligen noterade att personalen med invandrarbakgrund stolt bar tröjor med svenska flaggan på. Sånt värmer. "

Låter det intressant? Här är resten:



"Kanske har någon sagt till henne att hon är rolig. Kanske tycker hon det själv. Jag tror att hennes styrka ligger annorstädes. I tragedin. I det självutlämnande. I tårar och vånda och förtvivlan. Det känns lite som om Edith Piaf gett sej på stand up. En fransyska på Norra Brunn. 
”Padam-padam-padam.”
”Vem där?”
”Edith”
”Edith vem?
”Edith verkligen det här jag borde hålla på med?”"

Låter det intressant? Här är resten: 



"”Är den för kort?” frågar han. 
Jag tvekar. Är den för kort? Jag vill inte vara oartig. Hur kort är för kort? Det känns lite ovant att prata om sånt här inför människor jag inte känner.
”Ne-ej”, säger jag, liksom tveksamt ”den är precis lagom lång.”"

Låter det intressant? Här är resten: 

Upplagd av kl.
Etiketter: , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)