MIN VÄN FASCISTEN spelar ytterligare två föreställningar

Musikalen MIN VÄN FASCISTEN Gästspel Playhouse Teater - Varför är det så svårt med demokrati? SVENSK ORIGINALMUSIKAL AV KLAS ABRAHAMSSON & ERIK GEDEON - Som en musikalisk fest med svart humor utmanar pjäsen publikens fördomar på ett häpnadsväckande sätt. Min Vän Fascisten gästspelar Playhouse Teater. Premiär 30 december kl. 19:00. "Min vän Fascisten är intelligent skriven, genomkomponerad, politisk, aktuell och underhållande. Det här kommer att bli spännande och utmanande!" säger Reuben Sallmander som medverkar i föreställningen. Efter årets 100-årsjubileum av demokratin, och inför kommande valår är detta i högsta grad en föreställning i tiden. Valåret 2011. Barnen i Bullerbyn är nu i medelåldern. De gamla gänget Olle, Anna, Lisa, Britta, Bosse och Lasse representerar idag skilda delar av det värderingsmässiga spektrumet i Sverige. Från vänster till höger och med allt vad det innebär. Vännerna träffas för den årliga kräftskivan. Deras skilda åsikter om Sverige blandat med personliga tillkortakommanden och oförrätter blottar konflikter som är på väg att stjälpa deras gemenskap. Ända tills en objuden gäst plötsligt tvingar dem att gemensamt formulera sig om livet, demokratin och politiken. Partyt är igång! Den musikintresserade kommer upptäcka att stora delar av 1900-talets populärmusikgenrers spelas igenom på 2 timmar i denna underhållande musikteaterkomedi. Upphovsmännen bakom Min vän fascisten är Klas Abrahamsson och Erik Gedeon, den Thaliaprisade duon bakom succén med bl.a. INGVAR! – En musikalisk möbelsaga. Ensemblen består av Reuben Sallmander, Dramaten, Stadsteatern, TV och film Frida Bergh, originaluppsättningen av Min vän Fascisten på Malmö Stadsteater Thérèse Andersson Lewis, Så som i Himmelen, Rain Man, Oscars. Åsa Bergh, originaluppsättningen av Kristina från Duvemåla Niklas Löjdmark Chressman, Skönheten och Odjuret, Malmö Opera Anders “Butta” Börjesson, mångsysslaren som bl.a. koreograferade Folkoperans kritikerrosade version av Förklädd Gud Teodor Wennö, 20 år musikstuderande Orkester Kapellmästare Johan Mörk, bas Carl-Emil Svensson, gitarr Tobias Johansson, keyboard Jonathan Lind, trummor Text och Manus Klas Abrahamsson Musik och Manus Erik Gedeon Regi Frida Bergh @martincarlolof @niklaschressman @berg.asa @butta006 @frida.bergh @teodorwenno @thereseanderssonlewis @reuben_sallmander @kapellmastarn @minvanfascisten @playhouse_teater @ARTISTERIANSTHLM #minvänfascisten #musicaltheatre #sweden #sverige #performingarts #teater #musical #showbusiness #theatre #Showtime #acting #actor #stage #showbiz #show #entertainment #cast #Ensemble #scen #drama #comedy #tragedy #company #actors #performance #playhouseteater #premiär #musikalartister #orkester #stockholm

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Minst En Gång I Veckan (@minst_en_gang_i_veckan)

MUSORNA

MUSORNA av Siri Bengtén med Altitudteatern på Ö2 #minstengångiveckan #teater #svenskteater #kultur #dramatik #scenografi #kostym #mask #peruk #komedi #tragedi #blog #vlog #musorna #leemiller #pjäs #andravärldskriget #dagbok #vlog #j211208 Elizabeth "Lee" Miller, född 23 april 1907 i Poughkeepsie i New York, död 21 juli 1977 i Chiddingly i East Sussex, var en amerikansk fotograf, som bland annat blev känd för sina fotografier tagna under andra världskriget. Miller inledde sin karriär som fotomodell, men övergick med tiden till att själv fotografera. Utmärkande för hennes bilder är bildkompositionen, humor och en surrealistisk undertorn. Mellan 1926 och 1929 var Miller en framgångsrik fotomodell. Hon flyttade därefter till Paris, där hon var assistent till Man Ray, med vilken hon hade ett förhållande, fram till dess att hon flyttade till New York 1932. Mellan 1934 och 1937 bodde hon med sin andra make i Egypten, och började efter utbrottet av andra världskriget som fotograf för Vogue och att fotografera blitzen. År 1942 blev hon amerikansk krigskorrespondent i Frankrike och Tyskland. Hon tog bland annat bilder från koncentrationslägren Buchenwald och Dachau. Hon gifte sig med konstnären Roland Penrose 1947 och arbetade därefter inte lika mycket som fotograf.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Minst En Gång I Veckan (@minst_en_gang_i_veckan)

211209 LIVE IDOMENE0S

Team Regi: Sara Ribbenstedt
Idé och konstnärlig rådgivare: Dan Turdén 
Musikalisk ledning: Maria Lindal
Förlag: Colombine Teaterförlag
Svensk översättning: Birgitta Prejborn
Bild: #makeupbrutalism
Scenograf/kostym: Nina Fransson
Ljusdesign: William Wenner
Producent Rebaroque: Magda Boreson
Producent Kamraterna: Daniel Szpigler Sångerna sjungs på italienska medan skådespelarnas texter framförs på svenska. Medverkande Sångare
Adam Frandsen, Sibylle Glosted, Ulrika Skarby, Ingrid Berg, och Markus Schwartz Skådespelare
Morten Lövström, Alexander Ohakas, Luiza Stanescu, och Julia Gumpert Musiker
Rebaroque Idomeneo (italienska: Idomenio, re di Creta, ossia Ilia e Idamante), (K. 366) är en opera i tre akter på italienska med musik av Wolfgang Amadeus Mozart. Librettot av Giambattista Varesco bygger på en fransk text av Antoine Danchet, som hade tonsatts av André Campra som Idoménée 1712. En litterär källa till Idomeneo är François Fénelons roman, där Idomenée dödar sin son. Prosper Jolyot de Crébillon tillfogade motivet till handlingen: kärleksrivalitet. Crébillons drama från 1705 användes som förlaga till den första tonsatta versionen, Idomenée, ett tragédie-lyriqe-verk av Antoine Danchet med musik av André Campra från 1712. Danchets libretto tjänade som förlaga för Mozarts librettist Varesco. Han rensade bort de dubbla kärlekstrådarna (Ilila älskades nu endast av tronföljaren), förenklade intrigen (av tre förtrogna återstod nu endast Arbace) och reducerade antalet gudar. domeneo var ett beställningsverk för München, där den musikkunnige kurfursten Karl Theodor härskade. Om Mozart dittills inte hade haft någon möjlighet att påverka beställningsverkens innehåll och form, så erbjöd sig för första gången en möjlighet till detta år 1780. Mozarts far, som fungerade som mellanhand, lyckads förmå librettisten Varesco till vissa ändringar. Från sitt förra residens i Mannheim hade kurfursten fört med sig en stor del av sin berömda orkester och några av de bästa sångarna. Mozart fick tillgång till dessa musiker och orkesterns klangkultur, exakta artikulation och frasering påverkade operans helhetskoncept. Mozart var god vän med orkesterledaren Christian Cannabich, medan flöjtisten Wendig och oboisten Camm lovordades av många samtida tonsättare, vilket påverkade utformningen av orkesterstämmorna. Från Mannheim kände Mozart även de båda systrarna Wendling, Dorothea och Elisabeth, som skulle sjunga Ilias och Elettras partier. Tyvärr fanns ingen bas eller baryton i München som lämpade sig för rollen som Idomeneo, så Mozart skrev den för tenoren Anton Raaff och lät Idamante sjungas av en soprankastrat. Inför en privat föreställning i Palais Auersperg i Wien 1786 transponerade Mozart Idamantes parti för tenor, så som partiet brukar sjungas idag, och lade till en duett för Ilia och Idamante och den berömda scenen och rondot med obligat violin "Non temer, amato bene" för Idamante. Idomeneo har bearbetats av bland andra Richard Strauss och Ermanno Wolf-Ferrari men har aldrig kunnat hävda sig vid sidan av Mozarts övriga mästerverk. Operan uruppfördes på Hoftheater i München den 29 januari 1781 men har aldrig fått någon varaktig plats på repertoaren. Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 10 januari 1957.[1] Personer[redigera | redigera wikitext] Idomeneo, kung av Kreta (Tenor) Idamante, hans son (Sopran eller tenor) Elettra/Elektra, Agamemnons dotter (Sopran) Ilia, trojansk prinsessa och Priamos dotter (Sopran) Arbace, Idomeneos vän (Tenor) Nettunos/Neptuns överstepräst (Tenor) La Voce/Oraklets röst (Bas) #minstengångiveckan #teater #svenskteater #kultur #dramatik #scenografi #kostym #mask #peruk #komedi #tragedi #blog #vlog #kamraterna #folkoperan #opera #mozart #rolandschimmelpfennig #idomene0 #j211209

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Minst En Gång I Veckan (@minst_en_gang_i_veckan)

MIN VÄN FASCISTEN

Det här är inte en favoritmusikal. Det är så mycket i den som jag inte förstår. Till och med titeln är för mej förvirrande. Jag förstår att det är ett säljare, provocerande namn, men borde den inte heta VÅR VÄN FASCISTEN, eftersom det inte finns en uttalad huvudroll? Det här är inte KUNGEN OCH JAG, det här är KUNGEN OCH VI. Dessutom handlar det varken speciellt mycket om fascism eller vänskap. Inte tillräckligt mycket i alla fall. Men man kommer ihåg den. Det här är tredje gången jag ser den här musikalen. Första gången var 2013, på Uppsala Stadsteater, nummer två var en version av den här uppsättningen, på Mälarhöjdens Friluftsteater, men det här är faktiskt den version jag gillar bäst. Den känns skarpare, tydligare, mer välspelad. Men tyvärr gör den här tydligheten att bristerna i manuset står ut. Hur bra skådespelarna än är - och de är mycket, mycket bra - så tillåter inte manuset att de blir annat än idéer, typer, lite som löjliga familjerna , men istället för Herr Bagare har man här Herr Socialdemokrat. Undantag är kanske Therese Andersson Lewis alkade moderat som är en masterclass i hur man spelar full. I pausen hörde jag en kvinna säga "Hon spelar full så att jag känner mej bakis" Manuset känns indelat i tre akter: först, en akt där de nu vuxna barnen i bullerbyn har vuxit upp, fått olika politiska åsikter och försöker träffas under ordnade former. Det är intressant, men de olika numren blir mer som kupletter, revynummer, än en tydlig utveckling. Alla sånger i den här delen skulle kunnas blandas och ges, tas bort eller läggas till för ingen har egentligen någon konsekvens för en fortgående handling. Det känns lite som ett parti ur musikalen COMPANY, men utan det mänskliga djupet. Det två är när en främling i nazistuniform plötsligt dyker upp. Detta är kanske den mest lyckade delen, och här känns det som om föreställningen börjar om, viker av, vänder blad. Det som har skett innan har plötsligt ingen konsekvens. Det här är en annan förställning. Del tre är en slags epilog, där det visar sej att de har drivit med mannen i nazistuniform, och varför har jag inte förstått i någon av de tre versionerna. I den här uppsättningen blir det bara tydligare att jag inte fattar varför. Det känns som om manusförfattarna ville ha en plot-twist, men inte brydde som att ger rollerna några intentioner eller drivkrafter. Men, som sagt, det här är den bästa uppsättningen jag har sett av den här musikalen. Det är så välspelad att jag många gånger inte ens tänker på att man sjunger sina repliker. Frida Bergh's regi visar att här är något som Sveriges teaterscener saknar: en mycket kompetent kvinnlig musikalregissör. Kanske hade uppsättningen vunnit på om hon helt hade stigit av scenen, för nu känns det lite som om hennes karaktär inte får samma sceniska uppmärksamhet som hon har gett de andra rollerna. Hon försvinner lite, och det är smått förvirrande, speciellt när det visar sej att hon och främlingen ska ha en särskild kontakt. Hans frieri kommer som en stor, ogrundad överraskning, speciellt som han inte för så många sånger tidigare satt och luktade på en annan person; Unge Herr Miljöpartist. Gunilla Bratts KOSTYMER är tydliga, inspirerade och intressanta, och definierar tydligt vem som är vad, och gör det på ett estetiskt tilltalande sätt. Kläderna känns utvalda med omsorg. SCENOGRAFIN är enkel och smälter in i PLAYHOUSE TEATERS redan existerande scenografi från deras LIVET SUGER. Den för tankarna till ett torp på landet, en stuga som har gått i arv, fylld med antika, slitna möbler. Johan Mörk och hans orkester låter - som alltid - som om de vore långt många fler. Och det här materialet visar att det inte finns någon stil de inte klarar. Jag vill avsluta med att nämna ett russin i kakan: när man börjar bli gammal - som jag - så är det ibland - nej, alltid - väldigt svårt att bedöma hur gammal en ung person är, men jag tror att Teodor Wennö - som spelar Unge Herr Moderat (Eller Liberal?) - är mycket ung. Jag hoppas han håller sej på den här banan, för han har en lysande framtid framför sej. Med REUBEN SALLMANDER FRIDA BERGH THÉRÈSE ANDERSSON LEWIS NIKLAS LÖJDMARK CHRESSMAN ANDERS BUTTA BÖRJESSON ÅSA BERGH TEODOR WENNÖ ORKESTER: JOHAN MÖRK TOBIAS JOHANSSON CARL-EMIL SVENSSON JONATHAN LINDH Klas Abrahamsson - text och manus Erik Gedeon - musik och manus Erika Carlborg - scenografi & kostym Gunilla Bratt - mask & kostym Hedvig Carlborg - rekvisita Martin Johansson - producent & marknadsföring Björn Sundling -ljud Kevin Wyn-Jones -ljus Jessica Welander - affischbild Bo Sandberg - foto @martincarlolof @niklaschressman @berg.asa @butta006 @frida.bergh @teodorwenno @thereseanderssonlewis @reuben_sallmander @kapellmastarn @minvanfascisten @playhouse_teater @ARTISTERIANSTHLM #minvänfascisten #musicaltheatre #sweden #sverige #performingarts #teater #musical #showbusiness #theatre #Showtime #acting #actor #stage #showbiz #show #entertainment #cast #Ensemble #scen #drama #comedy #tragedy #company #actors #performance #playhouseteater #premiär #musikalartister #orkester #stockholm

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Minst En Gång I Veckan (@minst_en_gang_i_veckan)