Jonas Nilsson var en ny bekantskap för mej, och jag vill gärna se mer. Han påminner mej om en ung Johan Ulvesson. Rolig, och med en gummikropp. Men detta var en konstig föreställning, det kändes lite som om någon högt där uppe bestämt att dom skulle spela Den unge Werthers Lindanden, men det tyckte liksom inte regissören. Och jag håller med henne. Jag vet inte varför någon skulle vilja sätta upp detta verk som teater. Tyvärr så blev den ju uppsatt. Och dom lyckades trolla bort så mycket av verket dom bara kunde. Det var scener där dom bjöd ner publiken på chips och bål i vardagsrummet, och Gangham Style-dans, och inryp i spisar och nakenshocker och kinkylekar. Tyvärr håller det inte för två timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar