Så, jag har lite svårt att komma ihåg namnet på pjäsen jag ska se...
Teater, bara Astrid, Astrid Lindgren, kulturhuset Stadsteatern, plattan, hundtandsmönster, paljetter, limegrön mössa, teater i stockolm, vegan, vegan i stockholm, vegan sergels torg, vegansk tonfisk, vitt vin på burk, vegansk restaurang i stockholm, klarascenen, dramatik, scen, skådespelare, cafe plattan, Jonas Gardell, läsa böcker, burkvin, publik, artes, öl, majsan persson, christian hedenfeldt,
Det här är en livesändning från mitt instagramkonto https://www.instagram.com/minst_en_gang_i_veckan/, där jag pratar om Malin Stenbergs uppsättning av Irena Kraus' BARA ASTRID, en pjäs om Astrid LIndgren, på Klarascenen på Kulturhuset Stadsteatern.Jag var lite avogt inställd från början, måste jag erkänna. För det första visade affischen en grupp sammanbitna, svartklädda personer som mer kändes som hämtade från en uppsättning av TROJANSKORNA än en pjäs om underbara Astrid, och gav intrycket att här kommer det inte att bli många skratt, kanske knappt några leende. (Vilket inte alls stämde med vad jag sen skulle komma att se på scenen)Jag hade också läst på Kulturhuset Stadsteaterns hemsida att pjäsen är en "är en fri fantasi om Astrid Lindgren", vilket för mej betyder att författaren har approprierat en persons livshistoria och utnyttjar den personens liv till att säga vad den, författaren, vill. Nu kanske du säger att så är det alltid med konst: det är konstnärens version av verkligheten, och det håller jag med om: men om man känner sej tvungen att skriva att det är en 'fri fantasi', då betyder det att man tar sej ganska stora friheter, och detta gjorde att jag kände att jag inte kunde lita på någonting man påstod. Jag kunde inte slappna av och följa med, jag drogs inte in i handlingen, jag bedömde allt på avstånd, och ifrågasatte allt som sades. Vilket inte borgar för en vidare trevlig kväll på teatern. Det handlar om någon som kallas Astrid, som vil bli författare, men blir med barn med en man på tidningen där hon jobbar. Han vill lämna sin fru och gifta sej med Astrid, men hon säger att hon inte älskar honom och lämnar istället bort sin nyfödda son till en familj i Danmark. Hon vill bli författare, och inget får stå i hennes väg. Den Astrid som visas upp är grumlig, ofärdig, otydlig. Jag förstår henne inte, jag vet bara att jag inte tycker om henne. Att lämna bort sitt barn verkar inte kosta henne något, och kanske är det så att det kreativa teamet förutsätter att vi ska tänka att det ALLTID är fasansfullt för en kvinna att överge sitt barn, men eftersom man ändå har bemödat sej med att skriva och regissera en hel pjäs om ämnet så kanske det hade varit intressant att se hur det hela hade påverkat hon som dom kallar Astrid?Pjäsen har ingen paus, även om det dramaturgiskt någonstans i mitten känns som om det drar ihop sej till ett avbrott. Jag, som tagit reda på att det inte ska vara en paus tror att man börjar närma sej slutet, och blir måttligt överraskad när man bara fortsätter, och en död Astrid stiger ner på scenen.
Vad jag verkligen tyckte om var en kort scen där Odile Nunes kom in som Ellen Key, en scen som jag inte alls förstod vad den gjorde där, men som kändes verkligt intressant.
Jag går från salongen med tanke att om Kulturhuset Stadsteatern vill att publiken ska komma tillbaka, då får man nog komma med mer lockande alternativ.
På scenenMia BensonSandra HuldtMatilda RagnerstamAnders BergAnders JohannissonEmma MehonicPeter ErikssonOdile NunesOlivia-May Keller-"-Tilja Briggert-TåjeProduktionAv Irena KrausRegiMalin StenbergScenografiLars ÖstberghKostymZofi LagermanLjusSofie GynningKoreograferade inslagDorte OlesenKompositörJonas RedigMaskSusanne von Platen#baraastrid #astridlindgren #kulturhusetstadsteatern #kultur #minstengångiveckan #pjäs #scen #skådes
revet, nattygsbordet, artificiell intelligens, pjäs, teater, svensk teater, kultur, svensk kultur, aspudden, stockholms tunnelbana, hallunda, folkets hus, riksteatern, sverige, svensk, tunnelbana, falafel, b beirut, mat från mellanöstern, stadsmissionen, outlet, stadsmissionens outlet,
LINKS:
”HOW I GOT MY REPULSIVE T-SHIRT”:
On instagram: https://www.instagram.com/reel/Cl3LTusMblq/?utm_source=ig_web_copy_link
Or youtube: https://youtu.be/JlMtoBNBAM0
”HOW I ALMOST GOT A TOM OF FINLAND SHOPPING BAG”:
On instagram: https://www.instagram.com/reel/Cl4arcZj2KQ/?utm_source=ig_web_copy_link
Or youtube: https://youtu.be/zYw9OjO7CN4
”HOW I GOT MY VEGAN ROCKY ROAD BROWNIE”:
On instagram: https://www.instagram.com/reel/Cl5rCmEMMvB/?utm_source=ig_web_copy_link
tunnelbana i stockholm, the antelope party, reading, playhouse teater, gay, bög, vegan, teater, minst en gång i veckan, kroppkakor, öländska kroppkakor, veganska kroppkakor, my little pony, politik, lingonsylt, kroppkakor med lingonsylt, reading, skådespelare, publike, drottninggatan, tårtljus,
LINKS:
”HOW WE CELEBRATED MAGNUS’S GOING TO BALI”:
On instagram: https://www.instagram.com/reel/CjjBEh_DVVD/?utm_source=ig_web_copy_link
wermland opera, titanic, the musical, karlstad, en gentlemans guide till kärlek och mord, sunset boulevard, Something rotten, teater, kultur, maury yeston, selfie, selfie point, musikal, rödvin, hatt, scenografi, program, scenografi, kul på teater, minst en gång i veckan, champagnebar, kultur, vad kan man göra i karlstad, gay, bög, vänner,
o agora que demora, tråkigt, kultur, somna, sova på teater, stockholm, sverige, orionteatern, ulf nordlander, riksteatern, odysseus, flyktingar, scen, skådespelare, publik, bo i stockholm, gå på teater, se teater, regi, film,
