SHAKESPEARES SAMLADE VERK - Föreställning 106(2013)

av Adam Long, Daniel Singer och Jess Winfield. Regi av Roger Westerberg

Detta är en föreställning för dom som gillar De 39 Stegen, improvisationsteater, och gatuteater. Vi bjuds på Shaksespears pjäser framförda som fars, fotbollsmatcher, rap, baklänges, framlänges och i ljudets hastighet. 

Jag antar att jag hade för höga förväntningar när jag gick och såg den här föreställningen, för jag inser nu i efterhand att det helt enkelt är omöjligt att under en kväll spela upp Shakespeares samlade verk. Detta är mer en fars om tre komiker som försöker framföra Shakespeares samlade verk på roligast möjliga sätt. Lyckas dom? Nja...

Det borde finnas ett ord för dom där kvällarna när det helt enkelt inte klickar mellan scen och salong. Sten Hellström, Ulf Montan & Roger Westberg slet som djur på scenen, och vi i salongen var fyllda av välvilja, men någonstans gick det snett. Det kan ha haft något att göra med att vi var ganska få i publiken, och att detta är en föreställning som bygger mycket på den energi aktörerna får tillbaka från publiken. 

Vi var också för få för att bilda en homogen grupp, vilket gjorde att några fattade skämt snabbt, skrattade och väntade på nästa skämt, när dom kanske inte fullt så snabbtänkta fattade skämtet - eller fattade att det var ett skämt - och började skratta, vilket gjorde att dom på scenen inte fick en specifik rytm att hålla sej till och att rida på. Den enda gång vi kom ihop som grupp var när vi alla deltog i att skildra olikheterna i Ofelia. 

Jag hade stundtals väldigt roligt, och vissa scener - som dom historiska dramerna som fotbollsmatch, gick mej helt förbi, både för att jag inte hörde vad som sades och för att jag inte är så bevandrad i sport och alla dess regler. 

Scenografi och kostym är mycket riktigt utilitära och bjuder på många visuella gags.

Jag antar att det är mycket svårt att ljussätta på Boulevardteatern, för som så ofta känns det som om städljuset är på, som en naken glödlampa, och jag får lust att leta fram en lampskärm i laxrosa.

Det bästa med den här föreställningen är att jag nu kan säga att jag har sett Shakespeares samlade verk.