lördag 29 juni 2013

SERENDIP, föreställning 42 2013

Jag tyckte mycket om den här föreställningen, efterdsom jag gillar fysisk berättarteater. Tyvärr tyckte jag nog att den tappade fart mot slutet, som jag upplevde som långt och utdraget. Men jag tror att detta är en föreställning som kanske inte gör sej bäst utomhus, utan i ett mer koncentrerat teaterrum.



torsdag 20 juni 2013

BRÖSTEN PÅ TIRESIAS, föreställning 40 2013

Gå och se den här jättehärliga, surrealistiska operan som aldrig tidigare satts upp i Sverige. Helknäpp och utan skyddsnät och fantastiskt sjunget och härligt regisserat. Jag fattade ingenting, och det var som det skulle vara.


måndag 10 juni 2013

BARBRA STREISAND, föreställning 37 2013

Gillade du det här kanske du gillar:


"Begåvade skådisar har vi i parti och minut, men en regissör som kan bita tag i en musikal och riktigt skaka loss kan man räkna på en hand som skadats av nyårssmällare. Jag är inte helt negativt inställd till att vi i allmänhetens tjänst stänger in honom i källaren på Stadsteatern och tvingar honom att regissera Follies, Company, Into The Woods och Passion. Det vore också intressant att se vad han skulle kunna göra med Kristina från Dufvemåla, för där känner jag att något måste göras."

Låter det intressant? Här är resten:



"Vad skulle du säga om du var en straight kille som jobbade som betjänt åt en adlig kvinna, och den kvinnan hade en dotter, som du var kär i, men hon var kär i en poet, som du - när 1789 kommer med revolution och du kommer till makten och adelskvinnan dör och dottern flyr - falskeligen anklagar för att brott så att han blir dömd till döden och den flydda kvinnan kommer tillbaka och ber dej att få dö med han, honom, poeten, och du låter henne göra det? Vad skulle du säga då? Jag antar att du inte skulle säga någonting. Du skulle möjligtvis sjunga. Opera. Som i Andrea Chenier av Umberto Giordano och Luigi Illica."

Låter det intressant? Här är resten: 




"Jag har åkt luftballong över klipporna i Kappadokien, och jag har bungyjumpat på ett turnerande nöjesfält i Sundsvall, men när jag satte mej på cykeln efter att ha sett Teater Fryshusets gästspel Välkommen hem på Kulturhusets Studio, då skakade mina ben. Det var som när man tränat lite för hårt på gymmet, eller när man joggat lite för långt bort och inte orkar ta sej hem. "

Låter det intressant? Här är resten: