DEN UNGE WERTHERS LIDANDE, föreställning 30 2013

Jonas Nilsson var en ny bekantskap för mej, och jag vill gärna se mer. Han påminner mej om en ung Johan Ulvesson. Rolig, och med en gummikropp. Men detta var en konstig föreställning, det kändes lite som om någon högt där uppe bestämt att dom skulle spela Den unge Werthers Lindanden, men det tyckte liksom inte regissören. Och jag håller med henne. Jag vet inte varför någon skulle vilja sätta upp detta verk som teater. Tyvärr så blev den ju uppsatt. Och dom lyckades trolla bort så mycket av verket dom bara kunde. Det var scener där dom bjöd ner publiken på chips och bål i vardagsrummet, och Gangham Style-dans, och inryp i spisar och nakenshocker och kinkylekar. Tyvärr håller det inte för två timmar.

DEN UNGE WERTHERS LIDANDE, av Johann Wolfgang von Goethe, regi Erik Holmström, med Hans Christian Thulin, Örebro Länsteater, Turteatern i Kärrtorp, (Föreställning 26 2013)

Den Unge Werthers Lidande. Om ni får chansen att se den här föreställningen så gör det! Underbar! Inpirerande! Upplyftande! Länge sen jag såg så bra teater. Örebro Länsteater gästar Turteatern i Kärrtorp med en föreställning som i vanliga fall spelas i högstadieskolor. Hans Christian Thulin gör en fantastisk insats och regin av Erik Holmström är så smakfull att jag flämtar. En perfekt afton.

Om du gillade det här kanske du gillar 

VARIATION

"När Katharine Hepburn skulle spela Rose Sayer i The African Queen fick hon rådet av regissören John Huston att spela rollen som om hon vore Eleanor Roosevelt, med ett evigt leende som en mask mot en vidrig omvärld. Varje gång Simon Reithner ler på scenen tänker jag på det. Hans leende blir mer och mer till en grimas, för att till slut nästan mest likna en hund som visar tänderna. Man vill bara gå ner på scenen och ge honom en stor kram. För han vill inte illa, inte egentligen. Han är bara livsfarlig."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/03/variation-av-kristian-hallberg-regi.html

TAVLOR PÅ EN UTSTÄLLNING

"Det här är ett verk som får ett konserthus att svettas. Orkestern sliter som dom berömda pråmdragarna på Volga. Det kvittrar, det piper, det morrar och det bankar Det illustreras och imiteras. Och vi, i den absoluta närheten på körläktaren, sitter liksom koltrastar på en telefonledning. Vi ser allt. Och vi ser dirigenten, som pekar och fläktar och skrattar och viftar. Något händer där. Någon drillar där. En skräll, en smäll, ett tut… Det är total underhållning."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/03/tavlor-pa-en-utstallning-debussy-ur.html

OLIVIA STEVENS: PASSION - EN SKÅDIS RESA IN I LJUSET

Kanske har någon sagt till henne att hon är rolig. Kanske tycker hon det själv. Jag tror att hennes styrka ligger annorstädes. I tragedin. I det självutlämnande. I tårar och vånda och förtvivlan. Det känns lite som om Edith Piaf gett sej på stand up. En fransyska på Norra Brunn. 

”Padam-padam-padam.”

”Vem där?”

”Edith”

”Edith vem?

”Edith verkligen det här jag borde hålla på med?”

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/03/olivia-stevens-passion-en-skadis-resa.html